Även liljorna blommar i november...

...åtminstone i Chile.

Obegripliga chilenska fenomen - magväskmodet

Att bära magväska är populärt och vanligt förekommande i Chile. Denna väska som hade sin storhetstid i Sverige någon gång under 80-talet för att därefter snabbt (tack och lov!) försvinna är en högt eftertraktad accesoar i detta avlånga land. Magväskan känner till skillnad från så mycket annat inga könsgränser utan är lika populär hos kvinnor som hos män och används av såväl modelejon som medelålders gubbar.
Denna fina gamla relik från 80-talet kan användas på det sätt den är avsedd för, dvs. runt midjan, önskar man spejsa till det lite kan man dock bära den snett över axeln som på bilden ovan.
Bilden visar ett något ovanligt sätt att bära magväskan på då denna hänger på ryggen, värt att notera är dock att syftet är att underlätta för väskinnehavaren och inte låta magväskan vara ivägen då väskinnehavaren böjer sig ned över snabbköpets tomatskörd.

Bilder från en kustnära by

Tsunamivarning

På pilen står det: flyktväg

Denna fina skylt hittade jag placerad cirka 20 meter från strandkanten i staden San Antonio. Givetvis pekade pilen från stranden istället för mot den. Utifall någon skulle känna tveksamhet inför vilken riktning man bör välja i händelse av en tsunami. Inte för att Chile råkat ut för någon, men ändå.

Jultomtens födelsedag

I går hade Chiles före detta diktator Pinochet den stora glädjen att uppleva sin 91-års dag. En tillställning för födelsedagsbarnet anordnades i bostadsområdet Vicuña beläget cirka 400 kilometer norr om Santiago. Konservativa politiker och firande pinochetanhängare med plakat som hyllade födelsedagsbarnet var naturligtvis på plats då den skröplige före detta diktatorns ord lästes upp av hustrun Lucía Hiriart. Själv kunde jag tyvärr inte närvara vid festligheterna då jag hade annat för mig utan fick hålla till godo med en resumé av händelserna på kvällsnyheterna.
En talesman för det konservativa partiet UDI visade sitt stöd för Pinochet och passade samtidigt på att banna det chilenska folket som sades vara otacksamma då de inte insåg den före detta diktatorns storhet, det var ju trots allt han som lyckades få ordning på Chile och vända landets öde.
Pinochet satt och myste i en stol medan hustrun Lucía, välsminkad och leende förde sin makes talan och från sitt papper läste upp meningar som "Jag hyser inte agg gentemot någon". Födelsedagsbarnets storslagna ödmjukhet förvånade alla närvarande och tårade säkerligen minst ett krokodilöga eller två.
Med detta sagt återstår bara en önskan om att mysgubben behåller hälsan till nästa år så att vi övriga får möjlighet att uppleva en minst lika fin och hjärtknipande fest lagom till 92-års dagen.

Michelle Bachelet

Michelle Bachelet tillträdde sitt ämbete som Chiles första kvinnliga president den 11 mars 2006. Om jag inte missminner mig innehar hon även äran av att vara Latinamerikas första kvinnliga valda president, tidigare individer av kvinnligt kön som har innehaft befattningen har varit änkor efter avlidna presidenter.
Michelle Bachelet föddes i Santiago de Chile den 29 September 1951, dotter till Alberto Bachelet general i flygvapnet och antropologen Angela Jeria.
Då militärkuppen inträffade 1973 anhölls Alberto Bachelet vars brott sades vara att ha förått fosterlandet. Den 12 mars året därefter avled han efter att ha utsatts för tortyr. Michelle Bachelet själv, som vid denna tidpunkt var aktiv medlem i socialistpartiet fängslades 1975 och fördes till Villa grimaldi, ett fängelse som idag är ökänt för den tortyr politiska fångar utsattes för på denna plats mellan åren 1974 till 1977. Även Bachelets mor kom att fängslas, de båda lyckades dock undfly diktaturen och sällade sig till den skara av exilchilenare som sökte en fristad på kontinenter långt ifrån den egna. Bachelet tillbringade ett par år i både Australien och Tyskland innan hon återvände till Chile 1979 där hon vid Universidad de Chile tog sin läkarexamen.

Innan Michelle Bachelet blev Chiles president tjänstgjorde hon som hälsovårdsminister och försvarsminister i tidigare presidenten Ricardo Lagos regering.
Att en frånskild trebarnsmor som Bachelet lyckades vinna presidentvalet i ett land där den katolska kyrkans inflytande fortfarande är stort var något av en sensation och många chilenare tycks ha haft stora förhoppningar på landets nytillträdda ledare.
Själv har jag inte direkt hunnit skapa mig en uppfattning om Chiles president men efter att ha pratat med en hel del chilenare kan jag säga att ett klagomål som ofta återkommer då man diskuterar Bachelet, vare sig personen ifråga är Bacheletanhängare eller inte, är att presidenten ofta är alltför diplomatisk och rädd för att uttrycka en klar åsikt. Just nu tampas presidenten med en nyligen upblossad korruptionsskandal. Och huruvida hon får bukt med fattigdomen och den höga arbetslösheten återstår fortfarande att se men låt oss för Chiles skull hoppas att Bachelet lyckas infria sina löften till det chilenska folket.

Byggnadsboom

Jag tror sällan jag har skådat en stad där det byggs så mycket som i Santiago. I de flesta kvarter syns byggnadställningar, halvfärdiga lägenhetskomplex eller nybyggda lyxlägenheter vart man än ögat vänder. I de mer välmående stadsdelarna som Providencia och Las Condes uppförs nya lägenheter för Santiagos medelklass i så gott som varje gathörn. Man kan inte låta bli att undra vart köpare står att finna till alla dessa bostäder som ofta är utrustade med gym, pool och alla andra tänkbara bekvämligheter.
En promenad genom Las Condes gör det lätt att svälja tron på att "det går bra för Chile" som ses som ett exempel och föredöme för andra länder i regionen då det gäller utveckling och ekonomisk tillväxt.
En promenad genom Santiagos medelklasskvarter gör det också lätt att glömma att ca 17% av landets befolkning fortfarande lever i fattigdom, att kvinnor är grymt underrepresenterade på arbetsmarknaden och löneskillnaderna mellan män och kvinnor är och förblir gigantiska. Chile har fortfarande en bra bit kvar innan det lyckas uppfylla de krav som ställs av omvärlden för att kunna klassificeras som ett utvecklat land, trots att välbeställda santiagobor säkerligen är av en helt annan åsikt.

Pisco sour

I fredags avslutade jag min penicillinkur vilket jag naturligtvis kande mig tvungen att fira. Och i Chile finns inget battre satt att fira pa an genom att skala med Pisco sour. Pisco sour ar en drink gjord huvudsakligen pa saft fran farska citroner och pisco. Dryckens ursprung tvistar de larde om. I Chile havdar man (naturligtvis) att dess ursprung ar chilenskt medan grannlandet Peru menar att piscon ar peruansk.
Fadern till den chilenska varianten lar ha varit en brittisk invandrare vid namn Elliot Stubb som i den bar dar han arbetade borjade tillreda pisco med citronsaft fran den chilenska regionen Pica. Till en borjan kallades drinken for gringo sour, gick darefter over till att bara kallas for sour och spreds snabbt i landet.

Pisco sour ar i Chile omattligt popular och serveras pa alla barer och restauranger. Utover pisco och citronsaft inehaller drinken aven en hel del socker samt aggvita for att skapa en skummig yta.
Pisco sour har snabbt blivit min favoritdrink har i Chile och ar nagot som alla som far tilfalle och mojlighet borde testa.
Vill man prova pa Pisco sour hemma i Sverige gar det att fa tag pa pisco pa Systembolaget. Den enda sorts pisco som finns ar dock en peruansk som enligt vad jag har hort inte smakar sarskilt bra. Ar man nyfiken pa hur pisco smakar och vill testa att tillreda en hemma, finns ett recept ur Icakuriren har.

En bit av Antarktis

Att en del av Antarktis tillhör Chile var mer än jag visste då jag kom hit.
Men så är det, åtminstone om man skall tro chilenarna själva. Att ett internationellt avtal som skrevs under av landet 1961 inte tillåter några territoriella anspråk är något som man uppenbarligen väljer att ignorera.
Nu är Chile inte ensamt om att göra anspråk på en bit av Antarktis mark, de flesta nationer med forskningsstationer på kontinenten gör detsamma, men dessa anspråk är på intet sätt godkända av andra stater och saknar därför giltighet. Att just det område som Chile gör anspråk på överlappar Argentinas och Storbrittaniens anspråk skulle ju också kunna upplevas som ett litet problem, men inte i Chile. Här är det faktum att landet har har ett stycke mark i Antarktis så självklart och viktigt att det till och med ägnas utrymme och uppmärksamhet åt "chilenska Antarktis" i väderleksrapporten där man varje dag får en detaljerad redogörelse för väderleksförhållandena i "el antárctico chileno". Rätt underhållande kan man tycka, men för chilenarna är det blodigt allvar och att ifrågasätta existensen av ett chilensk antarktis i chilenares närvaro är inget som rekommenderas.

Sjölejon i San Antonio

I hamnen i staden San Antonio flockas sjölejon och pelikaner vid fiskmarknaden.
Fiskförsäljarna som ser en möjlighet att göra affärer låter de förbipasserande mata sjölejonen med fiskrens för en slant och sjölejonen, som tycks blivit halvtama vid det här laget, låter sig förnöjt matas. Utöver att bli matade förefaller de inte göra så mycket mer vid klipporna i San Antonio, de sover låter sig lugnt bli fotograferade och tigger mer mat.

Boktips

Böcker är tyvärr dyrt i Chile. Priserna är jämförbara med de svenska vilket förstås gör litteratur mer svåråtkomligt för gemene man. Åtminstone om den inhandlas i en vanlig bokaffär. Alternativet är att köpa piratkopierade böcker av sämre kvalitet på gatan där de visserligen är billiga men ibland också saknar en sida eller två.
Jag som är mycket förtjust i böcker har förstås tagit mig tid till att utforska de chilenska bokhandlarna, den bästa är Feria chilena del libro som har ett stort utbud där man kan finna det mesta.
Eftersom böcker är dyrt i Chile har jag hitills enbart handlat denna vara i outletbutiker. Häromdagen köpte jag en bok av Javier Marias, en spansk författare som jag fattade tycke för under den tid då jag bodde i Spanien.
Ännu har jag inte hunnit läsa min nya bok men hoppas att den är lika bra som min favorit Mañana en la batalla piensa en mi. En annorlunda och spännande historia om en man som då han tänker tillbringa en natt med en för honom okänd kvinna plötsligt finner sig själv i en väldigt obehaglig situation då den tilltänkta älskarinnan plötsligt avlider. Javier Marias böcker har blivit översatta till flera olika språk, tyvärr hör inte svenska till dem. Men för alla som behärskar spanska är Javier Marias en författare som jag verkligen kan rekommendera.

Novembergrönska

På pation bakom huset där jag bor växer ett träd vars krokiga, långa grenar under ett grönskande lövverk bär på de ljuvaste citroner. De mognar långsamt under solens heta strålar, skiftar i färg från klargrönt till gult och faller i sin tyngd ned till marken där de plockas under trädets skugga.



Hibiskusblommans livslängd är alltför kort, men under de dagar den blommar är denna växt en fröjd för ögat då de stora vackra bladen stolt visar upp sig i all sin prakt. Flärdfull, färgsprakande och levande hör denna blomma till mina favoriter.

Feber och antibiotika

Det hann tyvärr inte ens gå en månad innan jag fick pröva på den chilenska sjukvården. Efter tre sjukhusbesök tycker jag mig nu kunna ge ett utlåtande om kvalitén på densamma som lätt får väl godkänt eller kanske till och med ett mycket väl godkänt.
Jag knaprar antibiotika som kostade mig över 300 riksdaler och kan bara konstatera att man definitivt inte bör vara fattig och bli sjuk i Chile.
Men, men vad gör väl 300 kronor när man slipper 39 graders feber och frossa? Efter att ha varit sängliggande i alltför många dagar känner jag mig nu äntligen tillräckligt frisk för att ge mig ut på Santiagos solvarma gator igen.

Lucuma

I Chile har jag smakat den godaste glass jag någonsin ätit. Min favoritsmak är helado de Lucuma. Lucuma är en frukt rik på B- och C-vitaminer samt kalcium. Den växer på träd och beskrivs här som en "typisk chilensk frukt". Hurvida det är sant eller ej vet jag inte men däremot har jag upptäckt att frukten är vanligt förekommande i både bakverk och glass. Lucuma sägs inte vara särskilt god, glass gjord på Lucuma är dock himmelskt gott! Är det något jag kommer att sakna den dag jag lämnar Chile är det just denna glassmak.

Spindelfobin fortsätter...

Jag låter fortfarande min nattsömn störas av det nära och påträngande spindelhotet.Och inte blir det bättre av att jag ser bilder som dessa där bettets steg-för-steg utveckling redovisas. Först blir bettet rött, därefter svullnar det och sedan... Ja, kika själva så förstår ni nog varför jag inte sover särskilt gott om nätterna.

Araña de rincon

Eller hörnspindel som den svenska översättningen lyder, är en giftspindel vars släktingar lever utspridda över stora delar av Nord- och Sydamerika. Den för människan farligaste arten finns dock endast i Argentina, Peru och (tyvärr) Chile. I Chile uppskattar man att denna art, vars bett kan vara dödligt, finns i 85% av hushållen. Allra bäst trivs spindeln i äldre hus och fuktiga vrår. Turligt nog är Araña de rincon ett skyggt djur som egentligen inte är särskilt förtjust i människor, den gömmer sig i hörn (därav namnet) eller bakom tavlor på platser dit dagsljuset inte når. På natten kryper den fram från sina gömställen på jakt efter mat och de flesta som blir bitna av spindeln blir bitna under nattetid i sina egna sängar. Spindeln sägs till sin natur inte vara agressiv och biter endast då den känner sig hotad eller då man råkar sätta sig eller trampa på den. Enligt vad man har sagt till mig är det ovanligt att folk avlider efter att ha blivit bitna av denna spindel, häromdagen dog dock en 14-årig chilensk flicka i sviterna efter ett spindelbett. Skulle man bli biten bör man uppsöka läkare för att få ett motgift för även om betten inte alltid har dödlig utgång orsakar det stora svullnader och djupa, variga sår som inte läker utan snarare förvärras på den kroppsdel som blivit angripen.
För att undvika att bli biten av spindeln rekommenderas man att ha sängen stående ett par centimeter från väggen, skaka sängkläderna innan man kryper ned för att sova samt vända på skor och kläder innan man klär sig.
Jag vidtar förstås alla försiktighetsåtgärder och har gått från att inte vara det minsta spindelrädd till att bli smått paranoid. Ofta känns det som om något kryper på mig då jag gått och lagt mig och naturligtvis måste jag varje gång tända lampan för att försäkra mig om att det inte är något vilket för min del lätt till försämrad nattsömn. Jag hoppas dock att jag snart vänjer mig och bjuder in Johanna (som är spindelrädd) att sova i mitt hus en natt. Johanna, antar du utmaningen?

Punta de Tralca

Då solen står som högst på himlen...

...i skymningen...

...och i solnedgången.

Exotiska utlänningar

Att chilenarna är förtjusta i utlänningar var något jag snabbt upptäckte. Liksom i de flesta Latinamerikanska länder tas en stor del av medias utrymme upp av blonda och blåögda programledare, ättlingar till europeiska immigranter och föga representativa för gemene man. Att vara blond och blåögd är dock inte nödvändigt för att bli betraktad som exotisk i ett land vars befolkning är påfallande etniskt homogen i jämförelse med de angränsande nationernas. Chilenarnas vurmande för utlänningar både roar, tilltalar och förbryllar mig. Det känns en aning lustigt att bli betraktad som en exotisk fågel trots att jag befinner mig i en storstad som Santiago där folk vanligtvis inte finner något märkligt i att stöta på människor från främmande kulturer. Samtidigt är det förstås trevligt att upptäcka att chilenarna faktiskt är nyfikna både på det land jag kommer ifrån och på mig själv. Det är lätt att skapa nya kontakter och inleda konversationer då att vara utlänning här ses som något posetivt. Tyvärr medför detta vurmande för allt som är icke-chilenskt även att det inhemska kulturarvet till viss del ses ned på och faller i glömska. Så är till exempel fallet med mapucheindianerna som fortfarande får slåss för att betraktas som fullvärdiga medborgare i sitt eget land.

Under senare år har en stor ström av framförallt peruaner men även bolivianer utvandrat till Chile på jakt efter arbete. Sällan finner dom det dom söker och får istället klara sig bäst de kan vilket ibland innebär att de ägnar sig åt en del mindre lagliga aktiviteter.
För ett tag sedan lär man ha arresterat en grupp peruaner som ägnade sig åt att stjäla mobiler för att sedan göra affärer genom att ta betalt för att låta sina landsmän ringa till Peru med de stulna mobiltelefonerna varpå de chilenska ägarna fick en saftig telefonräkning. Händelser som denna spär förstås på chilenarnas fördomar om peruaner som inte är särskilt populära. Att dra skämt om peruaner tycks faktiskt vara något av en chilensk favoritsysselsättning. Ofta är skämten rätt grova och rasistiska, alltså inte jämförbara med våra egna (harmlösa? & underhållande!) norgevitsar.

För ett par dagar sedan åt jag tapas med en svensk-chilensk kille i ett område som ofta frekventeras av de relativt få utlänningar som finns i Santiago. Min vän påpekade att vi befann oss i ett “invandrartätt område” samtidigt som vi slogs av de lustiga i att det nu inte var vi själva som stod ut utan “dom andra”. När man säger invandrartätt brukar man ju alltid associera till folk med mörkt hår och hy”, fortsatte min vän. Här var det, förstås, tvärtom. Men invandrartätt som skam var det i vilket fall som helst.

Busshållplats Isla negra