30.4.07

Ett Disneyland for vuxna

Cusco ar en sagolik stad vars byggnader och smala tranga grander standigt vittnar om det Peru som existerade innan spanjorernas ankomst. Cusco ar vackert, haftigt och unikt.
Trots dessa overvagande positiva intryck av staden infinner sig en marklig kansla av att befinna sig i ett sorts Disneyland for vuxna. En plats upbyggd av kulisser som for besokaren bjuder pa exotiska och fargsprakande bilder av lamadjur och ursprungsbefolkning i traditionella klader.
I centrala Cusco behover man inte ta mer an tre steg i vilken riktning som helst for att finna en resebyra som anordnar inkaledsvandringar, bussresor till Machu Picchu, forsranning, bussutflykter till narliggande byar och allt annat mellan himmel och jord som man som turist kan tankas vara intresserad av.
Da jag vandrar langs ned en av Cuscos gator blir jag tillstucken en brochyr av en ung tjej som forsoker salja mig manikyr, pedikyr "eller varfor inte en massage efter Machu Picchu señorita?". Jag tittar pa papperslappen jag har i handen "inkas massage". Jo, det later ju bra. Kanske nagot man borde prova pa, och om inte kan jag nog finna en "inkas massage" nagon annanstans. Eller en inka-vadsomhelst. For i Cusco tycks varenda affar,varenda resebyra och varannan ratt pa varje restaurang heta nagonting som borjar eller slutar pa inka. (Undantaget ar den resebyra med vilken jag bokade en resa till Machu Picchu som bar det orginella och fortroendeingivande namnet Machu Picchu luxury travel).
I Cusco tycks alla fran smabarn till mormodrar kunna engelska, anmarkningsvart med tanke pa hur daliga engelskakunskaperna brukar vara generellt sett i Latinamerika. Och aran for de goda sprakkunskaperna bor val snarare tillskrivas turismen an det peruanska skolsystemet. Kan man inte engelska kanske man gar miste om en potentiell kopare eller tva, konkurrensen ar hard och varannan cuscobo tycks agna sig att forsaljning av nagot slag.
Garna spelar man pa turistens daliga samvete, onskan om att vore det mojligt sa skulle man mer an garna forsorja hela Peru, utplana fattigdom och armod.
En dag da jag sitter och vilar fotterna pa en bank pa Plaza de Armas kommer en liten pojke som vill salja fingerdockor fram till mig. Jag forklar bestamt att jag inte ar intresserad av att kopa nagot, men likt de flesta forsaljare ar pojken entragen, tar inte nej for ett nej och snart sitter han bredvid mig pa banken och forevisar sina varor. "Titta, spindelmannen. Han ar haftig!", "Men lamadjuret da señorita? Lamadjuret ar val fint" Jag som lider av ett tvangsmassigt shoppingbehov som(tack och lov) dampas aven vid sma inkop som detta, sitter snart dar med ett par fingerdockor i vaskan. Pojken ar emellertid inte den ende unge forsaljaren pa Plaza de Armas, en bit bort sitter hans kompisar och betraktar oss, da de ser att jag hor till de mindre svarovertalade individerna kommer de fram och snart har jag en grupp av fem sma killar runt mig som vill salja allt fran vykort till tavlor och tuggumin. "Señorita, kop nagra dockor av mig med", sager en av de minsta killarna som inte ser ut att vara mer an sex ar. "Bara ett par stycken, sa att jag atminstone far ata", fortsatter han med bedjande ogon. En av de storre killarna skrattar och ger honom en vanskaplig knuff "Och du som redan har atit". Som tur ar har jag gott om smamynt, bryr mig inte om att de sa uppenbart forsoker spela pa mitt daliga samvete och utokar foljaktligen bade min vykortskollektion och min samling av fingerdockor. Killarna tackar sa mycket, onskar mig en trevlig dag och ger sig ivag.
Pa vag hem stoter jag pa en cusqueña vackert kladd i traditionella klader med ett barnbarn i ena handen och ett lamadjur i den andra. "Ett foto señorita?" fragar hon och trots att det kanns lite markligt halar jag fram kameran och tanker att "va tusan, jag ar ju har for att ta kort pa allt och alla". Kvinnan och hennes barnbarn staller sig lydigt och poserar vid en vagg. Jag tar de kort jag onskar och lagger ett mynt i den aldre kvinnans hand saval som i den lilla flickans. Inte gor jag om samma misstag som haromdagen da jag tog kort pa en indiankvinna med en liten dotter vid sin sida. Efter att kortet var taget lade jag en sol i kvinnans hand. Ingen stor summa men i Peru racker det till en empanada, fem bananer eller en flaska vatten och ar mer an tillrackligt som betalning for ett kort. Kvinnan tog emot myntet och pekade pa den lilla flickan, da jag vande blicken nedat motte mina ogon en utstrackt hand och ett par ledsna hundogon. Jag kande mig illa till mods, blev lite smatt irriterad da jag visste att jag gett kvinnan mer an tillrackligt betalt men lade anda ett mynt i den lilla flickans hand. Man kanner sig ofta som ett vandrande dollartecken i Cusco, dessutom kanns det bade markligt och fel att ta kort pa exotiska cuscobor som klar ut sig for turister. Forvisso har jag full forstaelse for att cuscoborna som fotas av oss turister som vore de djur pa zoo tar tillvara pa mojligheten att tjana ett par kronor, men i samma stund som jag lagger ett mynt i indiankvinnans hand bidrar jag pa satt och vis till att uppratthalla peruanens roll som en exotisk attiralj, reducerad till en obetydlig men turistvanlig biroll i sitt eget land.

Cuscoborna later sig garna fotas i utbyte mot en slant

25.4.07

Kokate



Min forsta dag i Cusco inleddes med en stor kopp kokate sa som brukligt. Kokabladen sags oka syresupptagningsformagan och hjalper darmed till att lindra soroche(hojdsjuka) som orsakas av syrebristen pa hoga hojder. Cusco ligger pa ca 3400 meters hojd over havet varfor sannolikheten ar stor att en tillfallig besokare som flugit till staden drabbas av soroche som kan yttra sig pa olika satt. Vanligt ar att man far huvudvark, mar illa, kraks och kanner sig yr. I varsta fall (mindre sallsynt) kan hojdsjuka leda till doden da symptomen inte uppmarksammas, den drabbade vilar eller tar sig till lagre hojd. Sjalv har jag de fa ganger jag vistats pa hoga hojder bara drabbats lindrigt och sa aven denna gang. Min huvudvark gick over framemot kvallen. Huruvida det berodde pa det manga koppar kokate som jag drack, eller de tabletter mot hojdsjukehuvudvark som jag kopte pa apoteket vet jag inte.
Smaken pa kokatet var forresten over forvantan, paminner faktiskt lite om gront te och ar riktigt gott.

23.4.07

Museo de la nación

Något man inte får missa vid ett besök i Lima är Mueseo de la Nación, Perus nationalmuseum där keramikföremål, smycken och andra precolombianska föremål visas upp på fyra våningsplan. Då Peru är känt för att ha varit inkakulturens högsäte skulle man kunna tro att museets huvudsakliga utställnigsobjekt är just föremål från denna tidsepok men den största delen av museets yta upptas av de mindre kända kulturer som existerade samtidigt eller innan inkaväldet bredde ut sig över stora delar Sydamerika.
Med tillhörande texter som berättar om de olika föremålen (för det mesta på både spanska och engelska) kan besökaren vandra utefter en tidslinje genom sekel efter sekel av peruansk historia. Objekten som uppvisas är ibland slagna i spillror och ibland förvånansvärt välbehållna. Nedan följer bilder på ett par av de ting som kan beskådas, tyvärr gör bilderna dem inte alltid rättvisa.




Utställningsobjekt från Museo de la nacion, 200 f. Kr - 300 f. Kr



Mumifierat huvud, Nasca

Om jag inte minns fel tillhör även detta föremål Nacsakulturen.


Guldföremålen återfanns i en grav i valle de Jequetepe som plundrades 1988. Föremålen fördes ut ur Peru på icke laglig väg och återbördades inte till landet förrän år 2006.




Begravningssmycken

Begravningsmask

18.4.07

Miraflores

Miraflores ar namnet pa en av Limas 43 stadsdelar. Belaget vid havet och med utsikt over en lang, inbjudande strandremsa ar det inte svart att forsta varfor Miraflores ar ett av Limas popularare distrikt. Gatorna langs med en av de storre gatorna Avenida José Larco ar kantade av allt fran exklusiva botiquer till outlet affarer. Sjalv blev jag sarskilt fortjust i La quinta dar man saljer markesklader tillverkade i Peru till ett mycket formanligt pris. Kruxet ar forstas att plaggen ar defekta, hur defekta de ar varierar. Jag hittade T-shirtar med stora hal i som forstas ar oanvandbara for fem soles (10 kr), T-shirtar som saknade tryck for samma summa och T-shirtar som inte hade nagra synbara fel. Jag passade pa att storhandla och kopte Calvin Klein T-shirtar for 30 kronor, trosor for 3 kronor styck, en hog med strumpor och en massa annat som jag egentligen inte behovde.


Lima ar fullt av vackra byggnader, pa bilden syns Palacio municipal.

Kyrka i Miraflores

Stranden i Miraflores. Bilden ar tagen vid ett kopcenter som ligger vackert till med utsikt overhavet.

Men det basta med Lima ar anda narheten till havet. Har behover man inte ha tillgang till bil for att kunna ta sig till en badvanlig strand. Malecon heter strandremsan vid vilken celebriteter som den peruanske forfattaren Mario Vargas Llosa har lagenheter med havsutsikt. Bilden ar tagen vid ett shoppingcenter som ligger en bit ovanfor stranden.

I Lima

Inte ett dygn har förflutit sedan jag landade i Lima men jag har redan konstaterat att Perus huvudstad är en kaotisk, härligt oorganiserad och oerhört fascinerande plats. Lima är kanske inte en lika turistvänlig stad som Santiago, men den är mer äkta och rakt på sak. Här finns ingen finputsad yta som under ett tunt skikt skickligt döljer stadens skavanker. Det hektiska och mindre fördelaktiga Lima är svårt att undvika.

I Lima bor jag granne med den amerikanska ambassaden, bättre än på det finaste hotell hemma hos en peruansk vän. Modern till min vän är hemmafru och verkar ägna dagarna åt att få massage och shoppa, faktum är att hennes fritidsaktiviteter upptar så mycket tid att familjen anser sig vara i behov av två hembiträden trots att barnen är utflugna. Men jag skall inte klaga, mig går det verkligen ingen nöd på. Att bli serverad ett glas med nypressad papayajuice just som man bänkat sig för att intaga frukosten är verkligen inte fel. Fast juicen smakar inte riktigt lika gott som om man hade gjort den själv då den serveras av Alicia som knappt ser ut att ha fyllt 17.

Några kort har jag ännu inte hunnit ta då dagen mest har ägnats åt att köpa billiga silversmycken, piratkopierade DVD-filmer (tre för tio spänn!) och CD-skivor. I väntan på att min peruanske vän skall komma hem från jobbet passar jag på att blogga och skänker en tanke till de peruanska pisco sours som jag tänkt dricka ikväll.
Jag hoppas kunna komma med en mer utförlig rapport med tillhörande bilder under de närmaste dagarna.

16.4.07

En drömresa

Det har varit tyst på bloggen på sistonde. Bland för många pisco sours, asados (grillpartyn) och ett alltför rörigt privatliv så har bloggen näst intill glömts bort. Jag har varit alltför upptagen med mina egna tankar och mig själv för att finna inspiration till intressanta blogginlägg. Detta hoppas jag dock råda bot på under de kommande veckorna då jag beger mig av till Peru, ett land som för mig alltid har varit lite av ett drömresemål. Mina förväntningar är höga men jag hoppas och tror att de infrias. I natt klockan 01:20 landar jag på Limas flygplats där jag blir hämtad av en vän i vars hem jag kommer att tillbringa den första veckan i Peru. Därefter bär det av till Cuzco, oorganiserad som jag är har jag förstås inte bokat någon flygbiljett till staden och ännu mindre förbokat en inkaledsvandring, men det löser sig nog.
Hej då på er! Nu skall jag gå och packa. Det pirrar redan i magen....

12.4.07

En liten mammut

Jag rekommenderar den som kan spanska och är sugen på att skratta en stund att klicka på den här länken. OBS! Varning för humor på låg nivå.

11.4.07

Ny Allende roman


Jag är mycket skeptiskt inställd till den chilenska författarinnan Isabel Allende vars böcker allt som oftast gör mig djupt besviken. Många gånger har jag i veckor gått och väntat och trånat efter en ny titel som då jag har den i min hand till min stora förtrytelse visar sig vara något av en chilensk harlequinroman.
Då jag inte gillar att bli förådd och sviken av böcker och författare som har funnit en plats i mitt hjärta, så har jag lovat mig själv att i fortsättningen ignorera varje nyutkommen Isabel Allende bok och inte låtsas om dess existens. Men kanske får jag omvärdera min syn på Chiles mest välkända författarinna. Den senaste romanen som skrivits av Allende, Inés del alma mia skall tydligen vara något i klass med författarinnans tidiga storverk Andarnas hus. Jag har förvisso inte hunnit inhandla och läsa boken själv, men mina källor är pålitliga chilenska vänner med god litteratursmak som sällan misstar sig.
Inés del Alma mia är en historisk roman om en spanjorska som följer efter sin make till den nya världen (Sydamerika) i sökandet efter El dorado. Väl på plats i Peru finner Inés inte sin make, men däremot Pedro de Valdivia, en av Chiles conquistadorer. Tillsammans med denne kastas hon in i ett episkt äventyr som för henne till Chile där spanjorerna möter ett hårt motstånd från mapucheindianerna och stöter på fler motgångar än de hade räknat med.
Romanen skall tydligen vara både underhållande samt lärorik för den som är intresserad av Chiles historia. Efter att ha hört mina chilenska vänners lovord om boken har jag blivit grymt lässugen och hoppas på att kunna avlägga en rapport på bloggen så snart jag har fått tag på boken.

Inés del alma mia utges på svenska i maj 2007 under namnet Inés, min själs älskade.

Vackra Buenos Aires



Är man inte redan sugen på att besöka Buenos Aires blir man det genom att titta på sådana här bilder från chilenska dagstidningen El Mercurio.

9.4.07

Näste Daddy Yankee?

Miguelito är i vilket fall som helst grymt cool.

Liten sötnos


Inte för att det har särskilt mycket med Chile att göra, men jag är för tillfället bosatt hos en vän som är stolt ägarinna till fem ursöta taxvalpar. Den lilla sötnosen på bilden är knappt åtta veckor gammal.

Själva hundrasen tax kallas på spanska för salchica (en långsmal korv), ett passande och underhållande namn tycker jag.

Palta


Något av det absolut bästa med Chile är tillgången (och priset!) på frukt och grönt. Här har man råd att unna sig sådan lyx som färskpressad apelsin- eller grapefuktsjuice till frukosten varje dag utan att gräva djupa hål i plånboken. För mig som älskar avokado men inte köper det särskilt ofta är Chile näst intill ett paradis. För en 12 kronor får man ett tiotal härligt mogna avokados som smälter i munnen. Det finns en uppsjö av olika varianter att välja mellan, i olika storlekar och färger. I Chile kallas avokado för palta. Den aubergineliknande grönsaken på bilden går under namnet "palta chilena" medans den ljusgröna kallas för "palta hass".