Bloggen tillfälligt nedlagd pga leverans från storken

Konst under bar himmel

I Sverige är det olagligt att med sprayburkar och färg försköna stadsbilden genom att pryda husfasader och betonggrå ytor med konstverk. På andra håll i världen har man en mer avslappnad syn graffiti och väggmålningar och väljer istället att förvandla gator och torg till en enda stor konsthall under bar himmel. Så är det i den chilenska hamnstaden Valparaíso. Här är inte gatukonsten förpassad till väggar som valts ut av kommunen, istället har graffitin blivit en del av stans stolthet som bidrar till dess unika karaktär.



Det finns inte många tomma väggar i Valparíso och på den minsta lilla gata, i den smalaste lilla gränd livas trista husfasader upp av färgstarka målningar. Ibland används väggarna som politisk arena och täcks av bilder som uttrycker förakt för den f.d. diktatorn Pinochet eller fördömer det sätt på vilket Chile styrs. Traditionen att använda sig av husväggar för att föra fram politiskt budskap växte fram under 60-talet bland partier på vänsterkanten. Till en början föraktades denna kulturella yttring av allmänheten eftersom konstnärerna hade en tendens att låta sina verk pryda gamla monument och andra historiskt betydelsefulla platser. Så småningom insåg man dock vikten av att låta budskapen täcka väggarna på mer strategiska platser där de kunde ses av alla och snart växte stora muralmålningar fram på stadens huvudgator. I början av 70-talet nådde fenomenet med politiska väggmålningar sin kulmen. Även partier på högerkanten insåg att alla sätt att framföra propaganda på är goda, även de mindre konventionella. Stans väggar målades av konststudenter och arbetare och till och med Chiles f.d. president Salvador Allende sägs ha lovordat denna propagandaform efter ett besök i Valparaíso.
Ett mörkt moln på himmelen för stans graffitikonstnärer dök upp 1973 i samband med militärkuppen då all form av opposition utplånades i sann diktaturanda. Politiska budskap som inte föll militärregimen i smaken målades över och föll i glömska under lager av flagnande färg. Ända tills 90-talet kom det att dröja innan graffiti och utomhusmålningar i alla dess former dök upp på Valparaísos gator igen. Denna gång under mer ordnade former när konststudenter från ett av stans universitet fick i uppdrag att skapa ett utomhusmuseum. Så småningom sällade sig mindre kända konstnärer till gruppen av Valparaísobor som gav hus och byggnader en makeover med sina penslar och sprayburkar. Väggarna fylldes snabbt och numera är Valparaíso välkänt för sina speciella målningar. Det är riktiga konstverk, unika var och en på sitt sätt som pryder murar och husfasader. Graffiti, muralmålningar och politiska budskap samsas i en salig blandning i en stad som levandegörs av sin gatukonst.