Pepparkaksmuffins

Jag trodde aldrig att jag skulle säga det, men det känns härligt att vara hemma!
Trots kyla, snö och is som varvas med regn uppskattar jag vardagslivet.
Visserligen saknas här spänningen över att befinna sig på en ny plats där det varje dag finns nya ting att upptäcka och där något så enkelt som en bussresa kan förvandlas till ett mindre äventyr.
Men här finner jag nöje i en färd till närmaste snabbköp där hyllorna bjuder på mango chutney, kokosmjölk och ett trettiotal kryddor uppradade i kryddhyllan. Alltsammans till ett rimligt pris vilket i Santiago vore otänkbart.

Jag har redan hunnit inhandla och smaka ett par påsar turkisk peppar, ahlgrens bilar, indisk mat och sushi. Idag slängde jag dessutom ihop en plåt med pepparkaksmuffins, mina favoritbakverk. Allra godast blir de förstås om de serveras med vispad grädde blandad med lingonsylt eller rårörda lingon.
För den som är sugen följer receptet nedan.






Pepparkaksmuffins, ca 20 stycken

100g smör eller margarin
2 1/2 dl brun farin (går även bra med vanligt socker)
2 ägg
1 1/2 dl gräddfil eller filmjölk
3 dl vetemjöl
1 msk malen kanel
1 tsk malda kryddnejlikor
1 tsk malen ingefära
1 tsk bikarbonat

Rör ihop smör och socker till en jämn smet. Tillsätt ett ägg i taget och rör om. Häll därefter i gräddfilen eller filen, rör om och häll sedan i vetemjöl, kryddor och bikarbonat. Häll upp i formar och grädda i ugn ungefär 10 minuter i 225 grader.

Poserande tangopar i Buenos Aires

Sushi och humitas

Sista dagen i Santiago passade jag på att äta sushi som hör till mina favoriträtter.
I Santiago finns det gott om sushiställen, favorithaket ligger på en av gatorna vid det centrala torget Plaza de Armas. Restaurangen är peruansk/japansk vilket känns som en något konstig blandning. Precis som inredningen, i restaurangen hänger peruanska masker, bilder på inkaguld och tavlor som avbildar tjusiga japanska damer i en härlig blandning. Men vad gör väl det när maten smakar väl?
Äter man sushi i Chile skall man definitivt välja en variant som inehåller avokado, för till skillnad från hemma är avokadon alltid mjuk, mogen och smälter i munnen. Minna favoriter är risrullar som på utsidan är helt inrullade i avokado istället för det vanliga algerna.

Min sushimiddag med favoritrullarna av avokado


Då jag kom hem fick jag tillfälle att smaka den chilenska specialiteten humitas. Humitas är gjorda av majs och majskolvsäsongen hade just inletts varför rätten var idealisk, majs är billigt och finns i massor.
Till humitas används färska majskolvar som har bladen kvar. Bladen plockas försiktigt av för att användas senare i matlagningen.


Många majsblad går åt då man gör humitas.

Vill man göra humitas hemma behövs följande ingredienser:

12 färska majskolvar
1 finhackad lök
smör eller margarin att steka i
salt
basilika (om så önskas)

Då bladen är avplockade från majskolvarna rivs majsen av med hjälp av ett rivhjärn. Alternativt körs majskornen i en mixer, om majskorna är hårda kan man tillsätta lite mjök, om de är för mjuka kan lite mjöl hällas i blandningen.
Löken steks i en stekpanna, då den blivit mjuk blandas den med de rivna majskorna och saltas. Av löken och majskorna rörs en smet ihop som senare kommer att läggas i majsbladen.
Majsbladen sköljs i hett vatten för att bli mjuka och följsamma, därefter används till varje humitas två blad som fylls med majsröra. Humitas viks sedan ihop till små knyten som binds ihop med ett snöre av majsblad.
Till sist sänker man ned majsknytena i en gryta med kokande vatten och låter dem koka i 20 minuter.

Majsbladen fylls med röran av riven majs och lök

Humitas färdiga att serveras

Humitas äts gärna tillsammans med chilenarnas favoritsallad gjord på lök och tomater.

Santiago vs. Buenos Aires

Santiago

Sevärdheter
Tyvärr är det skralt med sevärdheter i Chiles huvudstad. Några riktiga måsten finns egentligen inte och de få som finns är snabbt avklarade. Att missa Santiagos kändaste torg Plaza de armas eller presidentpalatset La Moneda känns inte direkt som någon större förlust för resenären.
Betyg: NNN

Shopping
Fina souvenirer i form av handarbeten och vackra vävar går att få tag i på marknader. Är man däremot intresserade av andra saker som te.x kläder eller skor finns det inte mycket spännande att inhandla. Är man klädintresserad får man bege sig till något av Santiagos alla shoppingcenter som alla ligger en bit utanför stan och dessutom har precis samma utbud av märkeskläder som man hittar hemma.
Betyg: NN

Mat
God mat finns på de bättre restaurangerna. Vill man däremot äta på chilenskt vis finns det gott om lagom sunkiga hål-i-väggen hak där man kan äta completos (varmkorv) med en mängd olika tillbehör och andra onyttigheter. Chilensk vardagsmat är inget som direkt skulle få en dietist att jubla av glädje.
Betyg: NNN

Storstadspuls
Nja. Sådär. Trängsel i metron och ett rejält trafikkaos så som det anstår en riktig storstad har Santiago visserligen men det är också allt.
Betyg: NN

Nattliv
Visst kan man ha kul i Santiago så snart man har hittat klubbar eller barer som passar ens smak. Dessutom har staden ett stort utbud av konserter av ofta kända artister
Betyg: NNN

Prisnivå
Vill man ha ungefär samma levnadsstandard som i Sverige kostar det även därefter för Chile är inget billigt land. Onödiga ting som cigaretter och sprit kostar ingenting så vill man göra karriär som alkis är Chile definitivt rätt land att resa till. Sjuk skall man dock helst undvika att bli om man inte vill blir ruinerad, för chilensk sjukvård är endast till för dem som kan pröjsa.
Betyg: NN

Renhet
För att vara en latinamerikansk storstad är Santiago osedvanligt rent. Visserligen inte lika ren som Madrid där gatorna spolas varje natt men helt klart godkänt.
Betyg: NNNN

Chilenarna
Är i övriga Latinamerika kända för att vara tysta och tråkiga, är trots detta ofta både tillmötesgående, trevliga och hjälpsamma.
Betyg: NNNN



Buenos Aires

Sevärdheter
Oj! Vart skall man börja? Recoletakyrkogården? La Boca? För att se allt som är värt att ses i Buenos Aires behöver nog fler än ett besök avläggas i staden.
Betyg: NNNN

Shopping
Allt i läder; bälten, väskor och skor är värt att ta en extra titt på. Fina hantverk finns det gott om liksom souvenirkitsch. Argentinska kläder gör vem som helst shoppingsugen.
Betyg: NNNNN

Mat
Både italienskt och grillat är värt att prova på. Restauranger finns naturligtvis i massor lite överallt.
Betyg: NNNN

Storstadspuls
Mycket folk, intensiv trafik. Storstadskänslan infinner sig snabbt.
Betyg: NNNN

Nattliv
Buenos Aires har gott om roliga uteställen och till skillnad från Chile som är rätt öde under veckodagarna tycks det gå lika bra att partaja på en onsdag som på en lördag.
Betyg: NNNN

Prisnivå
Buenos Aires är inte lika billigt som ryktet vill göra gällande men tar man i beaktning att det faktiskt är en storstad framstår den ändå som hyfsat billig.
Betyg: NNN

Renhet
Hundbajs på gatorna och stinkande sopsäckar i varje gathörn i 35-gradig värme är ingen höjdare.
Betyg: N

Argentinarna
Liksom chilenarna både trevliga och hjälpsamma om än lite snobbigare.
Betyg: NNN

Prisutlämning

Då Therese var duktig och svarade rätt på en fråga i den tävling jag utlyste anser jag det nu vara på tiden att hon får kvittera ut sitt pris. Så Therese, detta är vad du har att välja från: En varm och go halsduk, en liten neccesär/större börs i läder eller ett par härligt mjuka vantar att värma kalla händer i vinterkylan med.
Maila mig och skriv vad du vill ha så skickar jag dig ditt pris så snart jag har din adress!

Att komma hem

Staty vid Plaza de Mayo

Så var man hemma igen och jag som avskyr kyla och hade glatt mig över att åka hem till ett relativt varmt och snöfritt Sverige insåg snabbt att jag valt fel hemkomstdatum. För när jag återsåg min hemstad var gator och byggnader täckta av ett tunt lager av vit pudersnö. En obehaglig kyla trängde sig igenom min tunna kappa och in under huden vilket genast fick mig att huttra och längta tillbaks till Santiagos värme.

Det kändes märklig att åter vara hemma. Så långt bort från Chile och en annan verklighet efter bara ett dygns resande. I minnet vårdar jag fortfarande mina upplevelser i Argentina, inser att jag ligger lite efter och inte riktigt har hunnit berätta klart om min resa till Buenos Aires. För jag blev galet förtjust i Argentinas huvudstad och försöker att hindra minnena från att förblekna genom att vårda dem ömt, betrakta mina inhandlade fynd och i sinnet planera inför nästa resa.
Sista dagen i Buenos Aires tog jag en promenad till Plaza de Mayo, torget som mest är känt för att det under flera årtionden var den plats där ”de galna mödrarna” demonstrerade för sina söner och döttrar som försvunnit under militärdiktaturen. Plaza de Mayo är en populär samlingspunkt för demonstranter överhuvudtaget. Själv blev jag dock lite besviken efter att ha betraktat souvenirförsäljare och duvor en stund. Kanske hade jag väntat mig något mer, att torget skulle vara mer storslaget och praktfullt. Men det visade sig bara vara ett vanligt…torg.
Desto roligare var promenaden hem från torget då jag tog en fika på ett närliggande café och träffade en trevlig argentinska, boendes i Spanien som jag sedan slog följe med under resten av dagen.
Tyvärr ligger Buenos Aires långt bort från Sverige men har man ändå vägarna förbi Sydamerika och gillar storstäder får man bara inte missa Argentinas huvudstad. Jag hade inga särskilda förväntningar då jag anlände men insåg då det alltför snart var dags för avresa att jag funnit en ny favoritstad.

Plaza de Mayo som bara är ett vanligt torg.

Dagens problem

Hur får man på bästa möjliga sätt ned största möjliga mängd pisco sour flaskor i resväskan på ett smidigt sätt? Jag har ju tänkt bjuda vänner och bekanta på piscoparty i Sverige, detta blir dock svårt då jag inte längre kan bära med mig åtta flaskor som handbagage.
Skall jag slänga alla mina kläder? Strunta i souvenirerna och låta de dyrbara dropparna av pisco uppta dess plats? En dag som denna är funderingarna många och svaren få.

Adjo, Santiago!

I nasta vecka kommer jag ater att fardas over Anderna, denna gang for att aka hem till Sverige i en manad. Jag ar lite kluven infor min hemresa och bade ser fram emot den samtidigt som den ger mig seperationsangest. For jag vill inte skiljas fran Chile. Inte nu nar sommaren antligen har anlant och mina dagar fylls av flanerande stadsutflykter och pisco sours i skymningen pa nagon uteservering i goda vanners lag.
Jag vet att jag kommer fa aterse Santiagos kullar och berg, svarta avgasmoln och tryckande hetta snart. Men tills dess ar avstandet atminstone i sinnet oandligt. Over ett dygns resande, kontinenter och varldshav kommer att skilja mig fran Santiago da jag ater star med fotterna pa europeisk mark. Chile ligger i varldens ande, Sverige i ett regnigt helveteshal och blotta tanken pa att huttra av kyla under en gra vinterhimmel far mig att vilja grata.

Nagot som dock maste medges ar att det trots ovanstaende klagomal finns en hel rad av ting som far mig att bli rejalt sugen pa att aterse fosterlandet. Utover att aterse vanner och familj ar det mesta konstigt nog saker man kan ata.
Nar jag landat tanker jag ha en lang matorgie som formodligen kommer att vara tills jag aker tillbaks till Chile.
De ting jag drommer om pa natterna ar foljande:

Turkisk peppar - Finns det nagot godare?
Alhgrens bilar - Fast bara dom som ar sa farska och mjuka att de smalter i munnen. Inte de som legat framme i pressbyrans disk i ett halvar.
Indisk mat - Behover jag saga mer?
Thai mat - Ar tyvarr inte lika god i Santiago som hemma.
Pepparkaksmuffins med gradde med lingonsylt - Det vattnas i munnen pa mig bara jag tanker pa pepparkaksmuffins, och jag har tankt pa det ratt mycket det senaste.
Och till sist, som gradden pa moset: Kottbullar med potatis och lingonsylt! Jag har redan sett till sa att detta blir den forsta maltid som jag intar efter att ha kommit hem.

Fler bilder från La Boca

Miracle in the Andes

Minns ni filmen Alive? En hollywoodproduktion som i vanlig ordning var "based on a true story" och där samtliga karaktärer trots att de var uruguayaner talade en perfekt engelska.
Alive förtäljer förövrigt historien om hur ett gäng unga rugbyspelande uruguayaner råkar ut för en flygplanskrasch i Anderna där de på grund av de ogästvänliga förhållandena snart ser sig tvugna att gnaga på sina avlidna kamraters lemmar och ben för att överleva.
Jag vill minnas att filmen egentligen inte var särskilt bra utan snarare rätt medioker. Detta till trots kunde jag inte låta bli att fascineras av den spännande och dramatiska berättelsen, och att hetingen Ethan Hawke fick axla rollen som filmens hjälte gjorde ju inte heller saken sämre.

Naturligtvis kan jag inte låta bli att tänka på flygolyckan i Anderna varje gång jag själv färdas över denna mäktiga bergskedja. Sist jag företog mig denna resa tänkte jag lite extra på de unga, rugbyspelande uruguayanerna. Detta eftersom den reselektyr jag valde är en nyutgiven bok skriven av Nando Parrado, en idag medelålders herre som är verklighetens Ethan Hawke. Hans berättelse Milagro en los Andes är en detaljerad och gripande berättelse om tiden före flygplansolyckan, om rugbyspelarnas bekväma och bekymmerslösa medelklassliv i Montevideo. Om flygplanskraschen i Anderna och hur Nando Parrado förlorar sin mor och senare även sin syster, vars död istället för att inträffa direkt blir plågsam och utdragen. Nando Parrado berättar också på ett levande och påträngande kusligt sätt om de 72 dagar som tillbringades på berget. Om den stränga kylan och hur han och hans vänner lyckas överleva i Andernas trots att de inte bär något annat än sommarkläder. I boken berättas också om de spänningar och konflikter som uppstår bland de överlevande, hur de tappar modet då de efter ett par veckor via radio hör att sökandet efter planet upphört och slutligen ser sig tvugna att äta av sina döda kamraters kroppar för att överleva i Anderna.
Boken är inte en sensationslysten redogörelse över kannibalism, starkast är författarens egna tankar och den rädsla, frustration och sorg som han tvingas genomleva. Jag kunde inte lägga denna bok ifrån mig förrän jag hade läst klart den sista sidan och funderar redan på att läsa om den då den är oerhört spännande. Milagro en los Andes utgavs först på engelska och orginalets titel är Miracle in the Andes. Jag uppmanar härmed samtliga bloggläsare att kila iväg till närmsta bokhandel och inhandla boken på lämpligt språk. Jag lovar, ni kommer inte att ångra er.

La Boca

La Boca är en riktig turistfälla med en souvenirshop i varje hörn. Från andra våningen vinkar tangokungen Carlos Gardel, Evita och Maradona till de förbipasserande.

Utöver Recoletakyrkogården är även La Boca,ett kvarter beläget i de sydöstra delarna av Buenos Aires ett måste för varje god turist som slaviskt följer guideböckernas råd och anvisningar. Givetvis ville inte jag vara sämre än de mängder av tyska pensionärspar med fotvänliga skor och de grupper av japaner bärandes på dyra kameror som invaderar La Boca så snart solen stigit upp, så jag gav mig av till La Boca tidigt en morgon med min Lonely Planet i högsta hugg.

Det sägs att La bocas karaktär formats av de många invandrare som anlände till stadsdelen i slutet av 1800-talet för att söka lyckan i den nya världen på andra sidan Atlanten. De flesta av La Bocas nya invånare var av italienskt ursprung men även jugoslaver och greker fann ett nytt hem i denna arbetarstadsdel. I dag är La boca mest känt för fotbollslaget Boca Juniors och den argentinska fotbollsvärldens stolthet; Diego Maradona som under en period spelade i stadsdelens fotbollslag.

La Bocas karaktäristiska färgglada hus är en fröjd för ögat.

Utöver turiststråken med de färgglada husen finns det egentligen inte särskilt mycket att beskåda i La Boca. Där de färgglada husen tar slut tar nedgångna och slitna byggnader vid. Trots kvarterets tydliga turistprägel där en souvenirshop aldrig ligger längre bort än ett fåtal fotsteg från den plats där man befinner sig på så fann jag La Boca lagom charmigt och pittoreskt. Att strosa runt på gatorna och låta ögat njuta av de karamellfärgade byggnaderna är en lagom trevlig förmiddagsaktivitet. Något man dock får räkna med under en promenad i kvarteren är att ständigt bli utsatt för efterhängsna försäljare som högtydligt bedyrar att man finner de allra bästa, billigaste och därtill unika produkter i just deras affär.

Tangopar utanför en av de många souveniraffärerna


Boca Juniors stolthet Maradona träffas på lite överallt

Fler bilder från Recoletakyrkogården

Jag kan inte låta bli att slänga in ytterligare ett par bilder på de fina statyer jag fotograferade under min promenad på Buenos Aires häftigaste kyrkogård.

Och hur var det med peson egentligen?

Ja, hur står det till med den argentinska peson sett ur turistens perspektiv? Är Buenos Aires verkligen så billigt som ryktet gör gällande?
Efter 2001 då landets ekonomi havrerade totalt färdades ett lemmeltåg av turister till Argentina för att roa sig och shoppa loss rejält för nästan inga pengar alls. De senaste åren har ekonomin dock stabiliserats och tillväxten har varit god. Detta till trots tycks Buenos Aires fortfarande vara ett enda stort shoppingmecka för Sydamerika och kanske till och med hela Latinamerika. I Buenos Aires malls och shoppingstråk trängs stora grupper av turistande brasilianare med mexikaner överlastade med prylar.

Själv tycker jag nog att ryktet om hur billigt Argentina är, är något överdrivet. Men kanske beror de mer på de förväntingar man har för då folk ständigt talar om hur oerhört billigt det är tror jag att allting skall kosta två kronor, och riktigt så är det givetvis inte.
En middag kan man få för en hyfsat billig penning utanför turistkvarteren. Sista dagen åt jag på en italiensk restaurang som serverade mycket god mat för en 50-lapp. Det var visserligen ingen lyxrestaurang men inte heller hörde den till de sämre.
Sedan kan man så klart göra precis vad jag gjorde andra dagen i Buenos Aires, äta middag på ett ställe beläget i turistkvarteren och betala över 60 kronor för en spansk tortilla. Visserligen var restaurangen fin och tortillan stor och väldigt god men det är förmodligen den dyraste tortilla jag någonsin ätit.

Jag passade på att inhandla både det ena och det andra då utbudet i Buenos Aires är mycket större än i Santiago. Eftersom jag skall hem till Sverige en månad om en vecka lassade jag även ner en hel del souvenirer i resväskan. Ett axplock av mina inköp kan beskådas på bilden nedan.

Bilden går att klicka på för att se i större format

Längst upp till vänster: (vit)pocket bok om den ekonomiska krisen i Argentina, 9 kr

På den vita boken: Två matekärl med namn på kompisar ingraverade att ge bort som present, 13 kr

(svart) inbunden bok: Los cachorros av Mario Vargas Llosa, 18kr

(orange) Mafalda bok med mjuka pärmar, 43kr

Nyutgiven storpocket: Milagro en los Andes, 96kr

Lonely Planets Buenos Airesguide, 169kr

Nedre raden
Blå-vit turist t-shirt i barnstorlek med gul sol och Argentina skrivet på, 50kr

Läderskärp liggandes ovanpå T-shirten, 67kr

T-shirt med I love BA tryck, 80kr

Silverhalsband med läderrem liggandes på T-shirten, 56kr

Örhängen i glas (ligger också på T-shirten),25kr

Liten läderväska, 56kr

Cd-skivor: Tangosamling, 33kr

Manas senaste cd, 70kr

Spindelväv över Recoletakyrkogården

Lokala uttryck och ord

Det absolut roligaste argentinska ordet som jag hörde i Buenos Aires var cola less. Jag gillar skarpt det härliga hopkoket av engelska och spanska, dessutom tycker jag att ordet är ganska talande och ger en tydlig bild av substantivet som det beskriver.

Uppdatering;
Den som först vågar sig på att gissa och dessutom lyckas lista ut vad cola less betyder vinner en liten souvenir från sydliga breddgrader!
Fuska inte nu! ;)

Cementerio de la Recoleta

På Recloletakyrkogården finner man en mängd maosoleum, statyer och gravar i olika stadier av förfall.

Under mina få dagar i Buenos Aires försökte jag klämma in så många turistaktiviteter som möjligt. En klar favorit bland attraktionerna var Recoletakyrkogården. Cementerio de la Recoleta som har funnits sedan 1822 lär ha varit Buenos Aires första allmäna kyrkogård och det är här som stadens crème de la crème vilar i påkostade och tjusiga masoleum. Att köpa sig en gravplats på Recoletakyrkogården sägs vara lika dyrt som att investera i en mindre lägenhet vilket förmodligen är en av förklaringarna till varför det tycks nödvändigt att vara f.d president, författare eller nobelpristagare för att föräras med en gravplats här.

Mest känt är Recoleta förmodligen för att nationalhelgonet Evita Perón ligger begravt här. Evita vars popularitet inte tycks vilja avta var gift med president Juan Perón och avled 1952 vid 33-års ålder i livmoderscancer.
En orehört bra och spännande bok om Evita och tiden efter hennes död är Santa Evita skriven av argentinaren Tomás Eloy Martínez, ett måste för alla som är det minsta intresserade.

Evita Peróns grav. Kring just denna grav är det mycket turisttätt vilket också syns på fotot. Svårt att få en bra bild utan någons axel eller huvud mitt i.



Den stora behållningen med att besöka kyrkogården är dock inte Evitas grav utan alla de fantastiskt vackra statyer som omger gravar och maosoleum.
Det känns märkligt och nästan lite kusligt att vandra runt i dödens rike. Ströva omkring längs de trånga gångarna bland dramatiska scener av förtvivlade sörjande och gråtande barn.

Tillbaks i Santiago

Så var man "hemma" i Santiago igen (jo, det känns fortfarande lite konstigt att säga)efter att ha tillbringat ett par fantastiska dagar i Argentinas huvudstad.
Buenos Aires infriade alla mina förväntingar eller till och med överträffade dem.
Är det möjligt att bli annat än förälskad i denna stad som har så mycket att erbjuda och visa upp för den tillfällige besökaren?
Några snorkiga eller arroganta argentinare träffade jag inte på, så som ryktet i Sydamerika gör gällande att detta land kryllar av. Däremot stötte jag ihop med ett flertal hjälpsamma och vänliga individer som bidrog till att förhöja trevlighetsfaktorn under min resa.
Dessutom måste jag säga att vad det beträffar den den argentinska stoltheten så förefaller mig denna rätt sympatisk. Särskilt i jämförels med Chile där det utländska är idealet och det inhemska arvet helst sopas under mattan för att gömmas och glömmas bort.
Jag insåg snabbt att fyra dagar i Buenos Aires är alltför lite. Jag lämnade staden med sorg i hjärtat och en häftig önskan om att ett snart återseende.
Buenos Aires är sannerligen fantastiskt, och så underbart att det numera konkurrerar med Madrid om förstaplatsen på min lista över favoritstäder.

Obelisken vid Avenida 9 de Julio, ett välkänt Buenos Aires-riktmärke

Landat!

Att flyga med brasilianska lagprisbolaget Gol ar kanske inget man bor rekommendera. Visserligen kommer man till Buenos Aires for en billig penning men det kanns inte sa kul nar planet ar tre timmar forsenat. Speciellt inte nar man som jag bara har 3 och en halv dag i Argentinas huvudstad vilket jag redan har insett ar alltfor lite.
Jag som egentligen inte ar sarskilt fortjust i att handla har latit shoppingdjavulen satta klorna i mig da utbudet har ar sa mycket storre an i Santiago och priserna ganska mycket lagre. Idag har jag hunnit besoka turistattraktionen Recoleta samt inhandlat tva urfina klanningar for en hundralapp var.
Bilder fran Argentina laggs upp nar jag ar tillbaks i Santiago. Pa internetcafet som jag nu skriver fran har jag bara tittat in for att vila fotterna innan det ar dags for nya upptag i Buenos Aires.

Tidsfördriv

Jag är tidningsberoende och läser dagligen de flesta svenska dags- och kvällstidningar på nätet. Då de gäller spanska webbtidningar besöker jag oftast El mundos hemsida. Lustigt nog har jag alltid föredragit konkurrenten El país framför El mundo i pappersform men då det gäller internetsidor är den sistnämnda att föredra. Många av El país artiklar går inte att läsa gratis men att botanisera i El mundos arkiv kostar inte ett endaste öre. Speciellt mycket tycker jag om El mundos specialreportage om Spanien, världen, kultur och vetenskap som ofta bjuder på både intressant läsning, bilder och ljudklipp.

Några av mina favoritreportage länkar jag till här:

Pinochet
La Cuba de Castro
25 años sin Franco
Celia Cruz la reina de la salsa y el azúcar
Etiopia un infierno en el mapa
Destinos literarios

Då jag har en stund över tycker jag också om att läsa Semana eller ännu hellre Revista cambio som ägs av ingen mindre än Gabriel García Márquez.

Till Argentina...igen

Ok, nu gör jag ett nytt försök att besöka Buenos Aires. På onsdag bär det av till tangons land vilket förmodligen kommer innebära att bloggen går i ide ett par dagar.
Vi ses snart!

Bloggenkät

Ok Pumans dotter, jag antar din utmaning så här kommer mina svar:

1. Hur länge har du bloggat?
Den här blogggen föddes i oktober förra året. Dessförinnan hade jag en annan blogg, om denna också räknas har jag bloggat sedan april 2006.

2. Hur såg din bild av bloggar och bloggare ut, en månad innan du själv började blogga?
Det verkade kul att blogga och framförallt tyckte jag att det var intressant att få ta del av vanliga människors upplevelser och erfarenheter.

3. Vilken var den första blogg du förälskade dig i?Mitt liv i utlandet var den första blogg jag började läsa och riktigt fastnade för. Eftersom jag älskar Madrid var det kanske inte så konstigt att jag fastnade för Thereses blogg. Hon skriver intressanta, roliga inlägg och har en bra blandning av fakta och vardagsliv.

4. Hur känner du inför dina första blogginlägg, när du så här i efterhand läser dem?
Mina första blogginlägg har ju inte hunnit bli så gamla ännu så jag kan inte direkt påstå att jag efter tre månader ser på dem med nya ögon.

5. Hur många bloggar återvänder du till regelbundet, som läsare? Ett tiotal.

6. Av de bloggar du läser, hur många procent är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar (t ex teknikbloggar, modebloggar, politiska bloggar)? Jag läser mycket resebloggar, tycker om vardagsbloggar också men helst skall bloggarna jag läser ha ett tema som är någotsånär klart och tydligt för läsaren.

7. Nämn en bloggare (obs: länka) som verkar väldigt olik dig, vars blogg du tycker om. Kommer faktiskt inte på någon.

8. Nämn en bloggare (obs: länka) som verkar väldigt lik dig, vars blogg du tycker om.
Jag läser som sagt en hel del bloggar som liksom min egen handlar om resor och vardagsliv. Men själv tycker jag att min egen blogg har blivit mer "svamlig" på sista tiden. Jag tar förmodligen upp för mycket petitesser för att vara en riktig reseblogg och kan därför inte jämföra mig med någon sådan blogg vilket annars hade legat närmast till hands.

9. Vad tycker dina närmaste om att du bloggar?
De läser men kommenterar ej. Mamma är förstås glad över att ha lite insyn i mitt liv på andra sidan jorden.

10. Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg? Det vet jag faktiskt inte men jag skulle tro det.

11. Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vara i din blogg, eller tänjs den gränsen hela tiden?
Jag är inte alls privat, skulle gärna vilja vara lite mer personlig för jag upskattar när folk bjuder på sig själva men jag tror jag är sådan som person. Jag låter inte gärna människor som jag inte känner väl ta del av mitt privatliv.

12. Nämn några saker som du aldrig bloggar om, och varför.
Mitt privatliv (se ovan), kläder,shopping och annat som jag egentligen finner rätt ointressant.

13. I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse, tror du?
Kanske en trea på en skala mellan 1 och 10. Jag startade den här bloggen för att min familj och mina vänner skulle få veta vad jag gör i Chile. Jag slipper skriva massmejl och mina nära och kära därhemma kan både se och läsa om vad jag har för mig.
De som lämnar kommentarer på min blogg är dock mest andra bloggare och om det inte vore för dem skulle det nog kännas som att ingen läser bloggen varför själva skrivandet av den skulle te sig rätt meningslöst. Jag antar att jag på sätt och vis önskar få bekräftelse åtminstone på att någon läser bloggen.

14. Tror du att man kan lära känna en person genom att läsa hennes/hans blogg?
Kanske till viss del. Men precis som jag väljer att ínte skriva om en del saker antar jag att andra gör likadant så trots att man kan skapa sig en bild av personen bakom bloggen tror jag aldrig den helt och hållet kan överensstämma med verkligheten.

15. Har du träffat folk IRL (in real life) efter att ha fått kontakt med dem via bloggen? I sådana fall: Var de som du trodde att de skulle vara, eller blev du förvånad?
Japp, Erika. Hon visade sig vara hur trevlig som helst (trevligare än väntat) och vi har gjort mycket kul ihop här i Santiago.

16. Tror du att det kan vara skadligt för vissa personer att blogga? Vet inte.

17. Har du någonsin blivit sårad av någonting som skrivits till/om dig i kommentarer eller i andra bloggar? Och i sådana fall: Hur har du hanterat detta?
Nej.

18. Har du själv skrivit saker du ångrar i din egen eller andras bloggar? Nej, men så är jag också ofta ganska försiktig med vad jag skriver.

19. Hur ser bloggandets nackdelar ut, för dig?
Det är tyvärr både beroendeframkallande och tidsödande.

20. Tror du att du fortfarande bloggar om två år? I sådana fall: Tror du att ditt bloggande har förändrats då?
Ingen aning. Jag kommer att blogga så länge jag känner att det är kul och så länge jag har något att skriva om.

21. Tror du att bloggarna har (eller kommer att ha) någon inverkan på vår kultur, eller är de en grupp människor som mest påverkar varandra? Jag tror faktiskt inte de kommer att ha någon större inverkan.

22. Avslutningsvis 1: Kan du sammanfatta kort vad ditt bloggskrivande har betytt för dig?
Ett underhållande tidsfördriv, är jag någon gång uttråkad kan jag alltid slänga ihop ett blogginlägg.

23. Avslutningsvis: Kan du sammanfatta kort vad bloggläsandet har betytt för dig?
Jag har fått ta del av andra människors liv, vardag, äventyr och leverne på ett sätt som förmodligen inte hade varit möjligt utan bloggens existens. Dessutom förvånar det mig att jag tycker personerna bakom många av de bloggar jag läser verkar vara både oerhört sympatiska och kunniga.

24. Nämn 5 bloggare som du vill ska svara på enkäten:
Den som vill och orkar!

Reggaeton

Reggaeton tycks vara en evig plåga som aldrig vill ta slut. För egen del stiftade jag min första bekantskap med musikstilen för ungefär sex år sedan då jag av ett par vänner från Panama som jag träffade i Spanien torterades genom att tvingas lyssna långa stunder till artisten el Chombo. Vart reggaeton ursprungligen kommer ifrån råder det delade meningar om. Puerto Rico, Dominikanska Republiken eller Panama brukar nämnas som tänkbara länder. Mina vänner från Panama hävdade förstås bestämt att äran bakom uppkomsten av denna fantastiska musikstil tillföll deras eget hemland.
Efter att jag hade rest hem från Spanien dröjde det ett tag tills jag kom att höra reggaeton igen, denna gång kom den via svenska radiostationer i form av Daddy Yankee. Jag blev rätt snart trött i öronen av att lyssna på Daddy Yankee sjunga om gasolina. Som tur var växte sig min avsky aldrig lika stark som hos en av mina chilenska vänner i Sverige som menade att han skämdes för att vara latino varje gång han hörde Daddy Yankee.
Nåväl, här i Chile fortsätter reggaeton att vara riktigt hett. Och hetast i sommar är Calle 13 med sin låt Atrevete-te som jag faktiskt inte kan låta bli att tycka är riktigt grym trots att video bjuder på ett i mitt tycke alltför stort antal skakapårumpanbrudar. Värt att nämna är dock att den vann en Grammy Latino för bästa video.

Atrévete - MUSICA.COM


Som tur är har jag upptäckt ett TV-program som går att se via kabel-TV och vänder sig till alla oss smygreggeaton fantaster. Programmet spelas in i Puerto Rico och heter Mundo blin, blin (såklart!). Så nu kan jag alltså sitta hemma och digga i TV-soffan utan att behöva utstå trakasserier från mina vänner för min taskiga musiksmak.

Tuffaste killen? Bästa TV-programmet?

Hundra år av ensamhet

Läste häromdagen att man inför 40-års jubileumet av publicerandet av Hundra år av ensamhet, den roman som av så många anses vara kontinentens främsta litterära verk genom tiderna, kommer att ge ut boken i ny upplaga.
Då boken som är skriven av den colombianske författaren Gabriel García Márquez först publicerades av ett argentinskt förlag 1967 sålde man snabbt slut på 15.000 exemplar bara i Argentina. Jorden över har Hundra år av ensamhet sålts i omkring 30 miljoner exemplar och den nya upplagan sägs ha till syfte att låta romanen få en ännu större räckvidd. Boken vars publiceringsdatum ännu är okänt kommer att innehålla ett förord av en annan storhet, den mexikanska författaren Carlos Fuentes.
Kanske ett tillfälle för den som ännu inte har läst detta mästerverk att lägga vantarna på ett rykande färskt exemplar?

Själv läste jag Andarnas Hus av Isabel Allende när jag var 12-år gammal och tyckte att romanen var helt fantastiskt då den innehöll en lagom dos av olycklig kärlek, övernaturliga fenomen, ond bråd död och annat som verkar spännande i en 12-årig flickas värld.
Då jag ett par år senare läste Hundra år av ensamhet förbleknade Andarnas hus i jämförelse och framstod inte som något annat än en sämre kopia.
Kanske är det fel att jämföra böcker med varandra men har man läst båda böckerna framstår Isabel Allende oundvikligen som en medioker copycat.

På tal om García Márquez så filmatiseras just nu Kärlek i kolerans tid. Inspelningen pågår i Cartagena, Colombia och bland skådespelarna återfinns bl.a. spanske Javier Bardem och colombianska Catalina Sandino Moreno, känd från Maria full of Grace.

Vad som behövs för en bra dag

En pool vars glittrande vattenyta inbjuder till svalkande bad.



En god bok, en handduk, ett par havaianas, ett solstift och solkräm med solskyddsfaktor 30. I Chile är det näst intill omöjligt att få tag på solkräm med en solskyddsfaktor under 30, detta på grund av den höga UV-strålningen. I samband med väderleksrapporten varje dag får man veta hur hög UV-strålningen kommer att vara följande dag. De senaste dagarna har UV-strålningen legat kring 10-12 vilket här karaktiseras som "mycket hög" och "extremt farlig" varför man egentligen inte bör vistas i solen då denna står som högst på himlen.

Just nu....

... är jag grymt sugen på en pisco sour. Det vattnas i munnen på mig bara vid blotta tanken på att få ta en klunk ur detta inbjudande glas.



Uppdatering ca 45 minuter efter att inlägget postats:

Alkisvarning?

Politisk satir

Pinochets död var förstasidestoff i satiriska The Clinics sista nummer. Under en manipulerad bild på Pinochet i tomtemössa kan man läsa "God Jul åt er alla, gamlingen lever inte längre!"


"Oj! Jag är död...fan vad varmt det är här i himlen!"

Café con piernas

Café con piernas är ett märkligt, synneligen chilenskt fenomen. Direktöversatt betyder café con piernas "kaffe med ben" vilket väl egentligen beskriver essensen av vad det är på ett enkelt sätt; kaféer där man stående får sitt kaffe serverat av lättklädda damer. I centrala Santiago dräller det av cafés con piernas i så gott som vartenda gathörn, själv har jag aldrig besökt något trots att jag känner att jag borde göra det. Om inte annat så i studiesyfte för att kunna raportera om det här på bloggen.
Trots att jag som sagt tyvärr inte kan erbjuda någon ögonvittnesskildring från något av dessa kaféer har jag fått berättat för mig att de finns i alla varianter från anständiga till mindre anständiga. De förstnämnda har ofta genomskinliga glasrutor genom vilka man kan se kostymklädda gubbar bli serverade kaffe av unga, snygga tjejer klädda i korta kjolar och toppar med djupa urringningar. De mindre anständiga cafes con piernas har svarta glasrutor för att hindra nyfikna blickar från förbipasserande och för att kunna erbjuda sina kostymklädda klienter en viss anonymitet. En del cafes con piernas sägs vara förklädda bordeller, ett par ställen lär till och med ha stängts då man upptäckt att prostitution förekommit. Detta till trots är de flesta cafes con piernas rätt harmlösa. Om man är av manligt kön och besöker ett av dessa kafér kanske man bör se upp, de kan hända att man får stå ut med att bli tafsad på av kaféts servitriser vilket hände en av mina vänner den enda gång han säger sig ha visisterat ett cafe con piernas.