Gravkonst

Sörjande kvinna

Jag låter mig lätt facineras av imposant gravkonst och kan tillbringa timmar vandrandes på kyrkogårdar. På en sten summeras en hel livstid. Ett par enkla radera, ett tack och adjö till detta liv.
Att levnadsåren inte utdelas med rättvisans logik blir uppenbart på en sådan plats.
I en grav vilar tre små pojkar varav ingen fick uppleva sin femårsdag. Strax intill ligger en celber musikerfamilj i vilken samtliga medlemmar tycks ha varit av ett sällsynt seglivat virke.






Platsen är Östra Kyrkogården i Göteborg. Måhända är den inte lika ändlöst vacker i sin utfomning som sin syster i Buenos Aires (Recoletakyrkogården) men även här vilar på toppen av ett par kullar stadens crème de la crème.
På Östra Kyrkogården får överklassen till skillnad från på Recoleta emellertid finna sig i att åtminstone efter livet beblandas med pöbeln, för här har även människor från en mer modest bakgrund råd att låta sig begravas.