Hem, ljuva hem?

Så var man hemma igen. Och allting är precis likadant som innan jag åkte.

Jag njuter av att kunna öppna balkongdörren och mötas av träd, grönska och fågelsång. Kunna andas frisk luft och inte leva i en stad som under vintermånaderna förvandlas till ett enda stort smogtungt avgasrör.
Å andra sidan...
...är det inte särskilt njutningsfullt att traska runt i vinterkappan i juni månad medan det både regnar och blåser på tvären.

Å ena sidan...
...saknar jag den trygghet det innebär att veta att man aldrig är längre än ett telefonsamtal från vilken specialist- eller allmänläkare som helst. På Santiagos kliniker får man förstklassig vård precis när man behöver det, utan månads- eller årslånga väntetider.
Det kanske är så dags att inse nu att den svenska vården faktiskt suger.
Å andra sidan...
...är svensk vård tillgänglig för alla och inte bara för dem som har råd att bekosta en försäkring som i Chile.

Å ena sidan...
...saknar jag de förmåner man åtnjuter som småbarnsmamma i Chile. Att få gå före i kön på banken med en skrikande unge och att det alltid, alltid är någon som reser sig upp för att ge mig och lillprinsen sin sittplats oavsett hur full bussen/tunnelbanan är.
Å andra sidan...
...vägs den mänskliga värme som saknas i Sverige till viss mån upp av hur lätt det är att ta sig runt eftersom såväl kollektivtrafikens fordon som affärer och gator är hjulanpassade.