5.1.08

Boktips


Att läsa Hälsningar från ondskans axelmakter av journalisten Caroline Salzinger som precis kommit ut i pocket, är som att läsa ett brev från en god vän. Avsändaren sänder sina hälsningar från platser som i många fall är otillgängliga, stängda eller helt enkelt otänkbara resemål för de flesta turister. Liksom titeln avslöjar har bokens författarinna besökt de länder som av USA givits epitetet "ondskans axelmakter". Bland dessa återfinns bland annat Syrien, Iran, Irak, Nordkorea, Libyen och Kuba. Vart och ett av länderna tillägnas ett par kapitel i vilka bokens författarinna intervjuar människor som bor i landet, fyller sidorna med vardagssamtal och däremellan hänger med andra journalister på hotell som tycks ha som enda uppgift att logera världens samlade presskår.
Språket känns familjärt och enkelt, berättelserna skildrar för det mesta inga extraordinära händelser och Caroline Salzinger delar gärna med sig av sin personliga vardag. Den familjära tonen är något av bokens styrka, den gör den lättläst och underhållande samtidigt som man ibland inte kan låta bli att önska att en del av reportagen hade varit lite mer djupgående. Boken är trevlig i all sin charm och enkelhet och fungerar bra som en apptitretare för den som är nyfiken på ondskans axelmakter. Men vill man veta mer om länderna räcker förmodligen inte tre kapitel skrivna av någon som tillbringat två veckor i ett land, bott på journalisthotell och inte talar landets språk. Lite grann känns det som om jag, efter en charterresa till Gran Canaria skulle skriva en bok om landet. Visst hade min bok kunnat vara underhållande men förmodligen hade mina insikter och analyser blivit ungefärlika djupa som Caroline Salzingers. Därmed inte sagt att boken inte skulle vara läsvärd, för det är den absolut och jag hoppas få läsa mer av Caroline Salzinger i framtiden.

2 kommentarer:

Thérèse sa...

Det här är en bok jag länge har tänkt läsa men det har inte blivit av än. Får ta tag i det.

Nadia sa...

Stundtals handlar boken mer om hur det är att vara utrikeskorrespondent än om situationen i de länder som den utger sig för att beskriva men boken är ändå lättläst, underhållande och klart läsvärd.