Det här med nationell identitet
Så här i EM-tider tycks det vara extra viktigt att bekänna färg. Vems sida står du på egentligen? Vilket lag hejar du på? EM är inte enbart till för fotbollsnördar som slaviskt följer vartenda fotsteg under säsongen på allsvenskan fotbollsplaner. Även mormor, kusin Astrid och lille Kalle 3 år är med, skrålar och hissar den svenska fanan högt i luften under Sveriges matcher.
Jag har alltid tyckt att det är lite märkligt att människor som till vardags inte är det minsta sportintresserade vid framförallt större idrottshändelser plötsligt blir så entusiastiska, så nationalistiska och sluter upp så enhälligt bakom fosterlandet iklädda dess färger. Lite extra lustigt är det kanske i Sverige där den svenska flaggan till vardags sorgligt nog för en del associeras med nationalsocialism eller rasism.
Men viljan att sluta upp bakom fosterlandets fana är ju inte enbart en svensk företeelse, önskan om att kunna tillhöra en nationell gruppering är nog ungefär lika stor vart man än i världen befinner sig.
Eftersom jag ”bara” är halvsvensk har jag alltid betraktat den här nationalyran lite utifrån. För i Sverige är det fortfarande så att ser man inte svensk ut, då är man inte svensk. Och jag har nog aldrig känt mig riktigt svenskt och har således sällan eller aldrig kunnat dela den där glädjen över att tillhöra ett visst land. Jag vet att det finns en hel del som delar samma känslor kring detta som jag. Bland annat har jag en svensk kompis vars pappa under hela hennes uppväxt var anställd av ett svenskt företag utomlands. Var tredje eller fjärde år flyttade familjen till ett nytt land, så kanske är det inte så konstigt att hon känner sig rotlös och saknar en nationell identitet.
Varför känner vi människor ett så stort behov av att identifiera oss med och tillhöra en viss gruppering?
Jag kan inte låta bli att tänka på min egen son som är av kroatisk/svensk/chilensk/spansk/colombiansk/italiensk börd. Undra vilken flagga han kommer att vifta med under nästa fotbolls-VM.
En kroatisk/chilensk/italiensk/spansk/colombiansk liten svenne.
7 kommentarer:
Jag håller med dig men ändå är jag likadan själv. Jag tycker det här med nationaldag och att hylla Sverige känns lite krystat. Inte riktigt min grej. Är det däremot fotboll så blir jag väldigt patriotisk. Fast vifta med flaggor och måla mig i ansiktet är inte riktigt min grej. Men jag hejar fanatiskt och följer varje match Sverige spelar.
Den söta kroatisk/chilensk/italiensk/spansk/colombiansk svennen kanske kan göra ett collage av alla flaggor vid nästa VM.
Jag tror inte att man eg. behöver en nationalitet för att ha en stark identitet. Jag är som du och din son - en salig blandning, men det känns sällan viktigt för mig själv att tillhöra bara en grupp. Ibland är det en fördel att vara svensk, ibland bättre att vara chilensk, ibland blir man bättre bemött om man är jude än om man är ateist, osv. Inte att man vänder kappan efter vinden utan att man låter ljuset lysa olika starkt på olika delar av sig själv i olika sammanhang... Man blir inte kluven av olika härkomster - bara berikad, det är min övertygelse iallafall!
Therese: Jag tycker nog också egentligen att det här med fotboll och flaggviftande är roligare än vad det låter som när man läser mitt inlägg...
Ett flaggcollage, vilken bra idé! ;)
Ci: Jag tror nog den nationella identiteten är viktig för en del, för andra inte.
Du ger en bra beskrivning av fördelarna av att tillhöra olika kulturer, man behöver inte välja sida och smälter bra in i alla sammanhang.
Vilken tur han har, chansen att åtminstone ett av lagen går långt blir ju större...
Jag tycker att det verkar vara en sådan rikedom att bära på flera kulturer, och jag är så glad att kunna ge det till mitt barn. Men man kanske ska räkna med kulturell förvirring? ;)
vilken söt liten krabat och schysst blandning av länder :)
Sara:
Ha,ha. Ja den aspekten av det hela hade jag faktiskt inte tänkt på :)
Det är en rikedom, trots att det kanske är lite förvirrande ibland
Annaluna: Visst är han söt!
Jag är svensk och chilenare, älskar båda sidorna. Föresten min syrra heter också Nadia. :)
Skicka en kommentar