Isabel Allende igen
Mitt förhållande till den chilenska författarinnan Isabel Allende är komplicerat. Jag har utvecklats någon slags hat-kärlek till hennes böcker och samtidigt som jag ofta blir besviken på den låga litterära kvalité många av författarinnans senare alster håller, så kan jag inte låta bli att med spänning slänga mig över varje nyutkommet verk. Senaste boken i raden av noveller och romaner signerade Allende var till alldeles nyligen Inés, min själs älskade, en lättsmält roman löst baserad på spanjorskan Inés Suárez äventyr i Sydamerika då hon tillsammans med den historiska legenden Pedro de Valdivia erövrar Chile. Boken är underhållande för stunden, om än väl sentimental och harlequinlik i sin berättelse.
Nu är Isabel Allende på nytt aktuell med en nyutkommen bok som en så länge bara finns på spanska och bär titeln La suma de los días. Boken är självbiografisk och tar vid där Paula, en mycket gripande bok om Allendes dotter som dör i porfyri endast 28 år gammal slutar. Eftersom Paula är en av mina absoluta Allendefavoriter så hoppas jag att La suma de los días skall vara minst lika bra och boken står högt upp på min inköpslista över böcker som måste införskaffas.
Skulle jag lista mina övriga Allendefavoriter måste jag så klart nämna Andarnas hus, förmodligen Isabel Allendes mest kända roman och en riktigt bra bok. Andarnas hus är en släktkrönika som sträcker sig över flera generationer och innehåller en lagom dos av allt; kärlek, död, historia och magisk realism.
En annan favorit är Afrodite, en kokbok full av underhållande berättelser, vackra bilder och recept som sägs fungera som afrodisiakum.
Landet i mitt hjärta som handlar om författarinnans hemland Chile och chilenarna är även den mycket läsvärd, lättläst underhållande och riktigt, riktigt kul. Övriga böcker skrivna av Isabel Allende gör man bäst i att inte lägga någon tid på att läsa för de är ändå inte särskilt bra.
6 kommentarer:
Jag delar din uppfattning om Isabel Allende , hon har gjort mig besviken väldigt många gånger men skrivit några bra böcker. Tycker att Eva Luna borde nämnas bland dom bra men det kanske är min kärlek till Venezuela och brist på böcker där handlingen utspelar sig där som gör det. Har inte läst Ines min själs älskade och kände inte till den nya boken La suma de los dias. Eftersom jag tycker Paula är en av hennes bättre böcker är den kanske värd att kolla upp.
Ska jag vara lite elak tycker jag hon totalt är en ganska medioker författare som blivit större än var hon borde bli. Fast visst har hon skrivit en och annan bra bok. Dessutom skriver hon en ganska lätt spanska så det är bra böcker att börja läsa på spanska om man inte gjort det tidigare. Det var vad min spanskalärare år 2000 tipsade mig om så jag läste först hennes novellsamling Cuentos de Eva Luna och när jag faktiskt såg att jag kunde läsa på spanska fortsatte jag med några till böcker av henne innan jag vågade ge mig i kast med andra författare.
Ursäkta flera och långa kommentarer
Hej,
Jag ar född i Chile men uppväxt i Sverige (bland annat...)...och jag håller med dig helt och hållet gällande Isabel Allende.
...och Chilensk spanska...till och med jag har problem med det. När jag såg filmen Machuca så var jag tvungen att ha undertexten på spanska!
hälsningar,
Lena
Jag jublade när Andarnas hus kom ut och sträckläste den. Hennes nästa bok läste jag också, men blev besviken. Om jag minns rätt handlade den om en fotograf i diktaturens Chile, men jag kan ha fel. Därefter har jag läst några till, men samma känsla som jag hade för Andarnas hus har aldrig mer infunnit sig och därför har jag helt hoppat över hennes senaste utgivning. Kanske jag ska prova med Paula.
Therese: Tyckte inte alls det var särskilt elakt,kanske för att jag delar din uppfattning :)
Isabel Allende är extremt medioker (om man nu kan vara det) och har fått oförtjänt mkt uppmärksamhet. Men att böckerna är lättlästa och funkar bra att börja med om man är nybörjare i spanska har du ju helt rätt i.
Lena: Hej,I Chile fick jag intrycket att Isabel Allende (trots att hon är en välkänd författarinna) inte alls är lika uppmärksammad. I Chile är ju Pablo Neruda mer känd och hyllad.
Och ja, chilensk spanska är inte alltid helt lätt. Inte ens när man har vant sig vid den;)
Susanne: Liksom dig sträckläste jag Andarnas hus och tyckte då mkt om den men istället för att lägga ned läsningen av Allende-böcker därefter (som jag kanske borde ha gjort) fortsatte jag att hoppas på att varje nyutkommen bok skulle vara en ny Andarnas hus.
Men Paula kan jag verkligen rekommendera, den mkt bra.
Skicka en kommentar