Svarta nejlikan och Machuca
Häromdagen såg jag ett inslag på Nyhetsmorgon om den svenska filmen Svarta nejlikan som har premiär nu på fredag. Filmen utspelas i Chile vid tidpunkten för militärkuppen och handlar främst om den svenske ambassadören Harald Edelstam och den betydelse han hade för de oppositionella som förföljdes efter kuppen.
Harald Edelstam som fallit i glömska här hemma räddade livet på 1300 chilenare under Pinochets diktatur, han utnyttjade och överskred sina diplomatiska befogenheter, ofta mot UD:s rekommendationer.
Även under sin tid i Norge under andra världskriget gjorde Edelstam stora insatser för att rädda livet på motståndsmän och judar. Själv tycks han ha sett sitt agerande som en självklarhet och menade att hans uppgift inte var att äta snittar och dricka champagne med societeten.
Chile lämnade Edelstam då han utvisades och mottogs som en hjälte i Sverige av det chilenska flyktingar han hjälpt. På UD blev han emellertid sedd som något av en paria.
Eftersom ämnet intresserar mig är jag nyfiken på Svarta nejlikan trots att jag känner en viss skepsism inför filmer som utspelas i icke engelskspråkiga länder och där dialogspråket trots detta är engelska. På något sätt gör det berättelsen mindre trovärdig.
För ett par år sedan hade en chilensk film med militärkuppen och diktaturen som tema premiär. Den kritikerosade filmen heter Machuca och handlar om två chilenska pojkars vänskap. Den ene av dem tillhör den övre medelklass, den andre lever i Santiagos fattigkvarter och filmen skildrar hur olika militärkuppen slår mot de båda pojkarna och deras familjer som inte väljer samma sida i konflikten. Machuca ger en bra bild av Chile tiden före och kort efter militärkuppen och är definitivt sevärd om man är intresserad av landet eller ämnet.
7 kommentarer:
Jag vill absolut se filmen. Jag har inte tidigare hört talas m Harald Edelstam och han borde ju förtjänas att omnämnas i svensk historia. Senaste nummret av Amnesty Press hade flera sidor om den och om Harald Edelstam och en intervju med Isabel Allende. Såg på Pumitas blogg att filmens språk var spanska. Men det kanske är fel. Trist om det skulle vara engelska
Inte heller jag hade hört talas om Edelstam, enligt reportaget jag såg beror det väl delvis på att hans agerande inte sågs på med blida ögon av UD härhemma. Men han kännns ju definitivt som en person som förtjänar att uppmärksammas och bli ihågkommen på samma sätt som Raol Wallenberg.
Kan ju hända att de både talar spanska och engelska i filmen men av de snuttarna jag såg i Nyhetsmorgon så var det bara engelska som gällde.
Du har nog tyvärr rätt... såg lite av filmen på svts nyhetsmorgon idag och det pratades bara engelska. Fast jag ska nog ge den en chans ändå.
Machuca tyckte jag också var jättebra, framför allt så tydliggör den klassperspektivet. I Sverige blir ju de flesta väldigt förvånade när de hör att det faktiskt finns många chilenare som stödjer Pinochet, men Machuca tycker jag ger en bra förklaring till detta. Inte för att den på något sätt försvarar det, men den visar på ett bra sätt att det inte är så enkelt som att alla chilenare är emot honom.
Pinochet är ju, med all rätt, demoniserad, men många personer gynnades också av hans terrorvälde.
Therese: Ja, filmen var mestadels på engelska och tyvärr rätt kass.
Sukha: Jag var inte så överförtjust i Machuca men tyckte att den var intressant just eftersom den ger en så bra bild av läget i Chile innan och efter militärkuppen. Filmen känns helt enkelt trovärdigt. Att det finns många som faktiskt stödjer/stödde Pinochet är en aspekt som är viktig och inte får förglömmas, jag saknar dock nyanserade skildringar av dessa anhängare. De flesta är ju faktiskt inga monster utan rätt vanliga människor som väljer att se mellan fingrarna med en hel del..
Tack för tipset. Jag ska försöka få tag på filmen här om det går.
Det tycker jag att du skall göra kent, den är bra. Kanske är det lättare att få tag på latinamerikansk film på dina breddgrader?
Skicka en kommentar