Animitas
I helgen bar det for min del av till Punta de Tralca. En savlig och nastan alltfor lugn by belagen cirka en och en halv timmes bussresa fran Santiago.
Fran huset dar vi bodde kunde jag pa morgonen blicka ut over ett skimrande hav vars ilskna vagor haftigt krossades mot klipporna. Att stranderna jag besokte egentligen inte lampade sig for bad var latt att gissa sig till av de manga "animitas" som fanns vid strandkanten. En animitas ar ett slags altare, eller en installation som byggts upp som en hyllning till dem som svepts bort av havets vagor.
Har man onskningar som behover uppfyllas gar det bra att lamna en liten gava eller en blomma vid altaret, hoppas pa det basta och sedan atervanda for att visa sin tacksamhet om det man onskat slar in.
4 kommentarer:
Animitas, rätt typiskt i Latinamerika. Vad jag kommer ihåg, har jag inte sätt det på stranden tidigare, men ofta vid serpentinvägarna och nu senast vid ett vattenfall i Mexiko.
Himlen ser så vacker ut på den översta bilden, underbar blå nyans!
Ja, jag har ocksa satt en hel del vid vagkanterna tidigare. Att de fanns vid strandkanten har var kanske i och for sig inte sarskilt forvanande, vagorna var ratt rejala och inbjod inte precis till bad.
Vi hade en jattetur med vadret! Torsdagen och fredagen var mulna och ratt kalla dagar men det klarnade upp nar vi nadde kusten. Underbart!
Vad vackert..och tragiskt.
Inte precis vad du behövde, va?
;-)
Anna: Jag tycker att dom ar ratt sota men nej, man bir ju inte direkt sugen pa att bada;)
Skicka en kommentar