Saker som är som i Spanien fast ändå inte

Som jag tidigare nämnt påminner mig Chile ibland om Spanien. Kanske är den största skillnaden mellan länderna chilenarna som jag finner mycket mer tillmötesgående och vänliga än spanjorer. Visserligen älskar jag Spanien, tycker inte att landet kan skiljas från sin befolkning och anser spanjorer i allmänhet vara rätt sympatiska. Men, detta måste sägas; Jag tror knappast det finns något folkslag som är lika duktigt på att snäsa av och vara otrevliga som spanjorer. Som tur är för mig som just har anlänt och ibland känner mig lite bortkommen så tycks detta otrevlighetsdrag inte återfinnas i den chilenska folksjälen. Ser man lite bortkommen ut vilket tydligen jag har gjort ibland händer det allt som oftast att folk kommer fram för att förklara vägen samtidigt som det påpekar att man bör vara försiktig och inte lita på vem som helst. Ber man om hjälp tar människor mer än gärna sig tid till att hjälpa. De chilenare jag har träffat hitills har varit oerhört gästfria. Inte sällan blir man hembjuden till bekanta som vill bjuda på god mat och vin eller bara umgås. Att samma sak skulle hända i Spanien är näst intill otänkbart. Faktum är att en av de saker jag finner märkligast i Spanien är folks ovilja att bjuda hem vänner och bekanta.
Eftersom jag har hunnit besöka en hel del chilenska hem har jag kunnat konstatera att den ohygieniska och i Sverige sedan länge utrotade heltäckningsmattan fortfarande är på modet här. Låt oss hoppas att framtiden inte bär utrymme för fler heltäckningsmattor.

Ett spanskt drag i den chilenska stadsbilden; spanska teleföretaget Telefonicas byggnad som ser ut som en mobiltelefon.