Araña de rincon
Eller hörnspindel som den svenska översättningen lyder, är en giftspindel vars släktingar lever utspridda över stora delar av Nord- och Sydamerika. Den för människan farligaste arten finns dock endast i Argentina, Peru och (tyvärr) Chile. I Chile uppskattar man att denna art, vars bett kan vara dödligt, finns i 85% av hushållen. Allra bäst trivs spindeln i äldre hus och fuktiga vrår. Turligt nog är Araña de rincon ett skyggt djur som egentligen inte är särskilt förtjust i människor, den gömmer sig i hörn (därav namnet) eller bakom tavlor på platser dit dagsljuset inte når. På natten kryper den fram från sina gömställen på jakt efter mat och de flesta som blir bitna av spindeln blir bitna under nattetid i sina egna sängar. Spindeln sägs till sin natur inte vara agressiv och biter endast då den känner sig hotad eller då man råkar sätta sig eller trampa på den. Enligt vad man har sagt till mig är det ovanligt att folk avlider efter att ha blivit bitna av denna spindel, häromdagen dog dock en 14-årig chilensk flicka i sviterna efter ett spindelbett. Skulle man bli biten bör man uppsöka läkare för att få ett motgift för även om betten inte alltid har dödlig utgång orsakar det stora svullnader och djupa, variga sår som inte läker utan snarare förvärras på den kroppsdel som blivit angripen.
För att undvika att bli biten av spindeln rekommenderas man att ha sängen stående ett par centimeter från väggen, skaka sängkläderna innan man kryper ned för att sova samt vända på skor och kläder innan man klär sig.
Jag vidtar förstås alla försiktighetsåtgärder och har gått från att inte vara det minsta spindelrädd till att bli smått paranoid. Ofta känns det som om något kryper på mig då jag gått och lagt mig och naturligtvis måste jag varje gång tända lampan för att försäkra mig om att det inte är något vilket för min del lätt till försämrad nattsömn. Jag hoppas dock att jag snart vänjer mig och bjuder in Johanna (som är spindelrädd) att sova i mitt hus en natt. Johanna, antar du utmaningen?
För att undvika att bli biten av spindeln rekommenderas man att ha sängen stående ett par centimeter från väggen, skaka sängkläderna innan man kryper ned för att sova samt vända på skor och kläder innan man klär sig.
Jag vidtar förstås alla försiktighetsåtgärder och har gått från att inte vara det minsta spindelrädd till att bli smått paranoid. Ofta känns det som om något kryper på mig då jag gått och lagt mig och naturligtvis måste jag varje gång tända lampan för att försäkra mig om att det inte är något vilket för min del lätt till försämrad nattsömn. Jag hoppas dock att jag snart vänjer mig och bjuder in Johanna (som är spindelrädd) att sova i mitt hus en natt. Johanna, antar du utmaningen?
7 kommentarer:
Haha, lätt, om du bjuder mig på resan till Chile, så antar jag utmaningen och lovar att skriva ett detaljerat blogginlägg om det sedan! ;) (Dessutom kan jag ta med en kladdkaka som tack för att du bjudit mig på resan.)
Har jag skrivit att jag är spindelrädd? Det var så roligt att du skrev att jag är det, eftersom jag inte minns att jag har nämnt det!? Men jorå, det stämmer. Inte överdrivet rädd, fast i den där situationen skulle jag vara totalt paranoid. Och dessutom är jag ju rädd för de flesta djur (eller tycker att de är äckliga snarare): katter, hundar, ormar, kossor, flugor, ödlor, fjärilar..... :)
Nu får jag allt se till att bjuda dig på en resa, skall bara se till att bli lite tätare vad det gäller cash först men här har de rätt stora lottovinster så jag får väl helt enkelt börja spela på lotto. Sen kan du räkna med att en biljett kommer på posten! ;)
Jag tänkte faktiskt på ett blogginlägg du skrev för etttag sedan där du skrev om hur rädd du var för spindlar,åska, hundar och endel andra djur. Själv är jag som sagt inte spindelrädd men vem skulle inte vara paranoid trots vetskapen att huset man bor i (och kanske sängen!) är fullt av giftspindlar.
Härligt. Jag ska hålla tummarna för dina lottovinster!
Just det, det inlägget ja, när det mullrade som tusan här utanför... huh.
Tjohej, där rök alla mina planer pâ en Chileresa!
Johanna, du är nog det enda fallet av fjärlifobi jag känner till!! :-D
Haha, jodu, Anna... visst är de vackra, men så äckliga när de kommer nära. Tittar man riktigt noga, så.. huhhh! Jätteläskiga. Hade en i min lägenhet i somras. Jag var helt förtvivlad. Visste inte hur jag skulle få ut den. Och döda djur gör jag bara inte, inte ens en fluga, inte för att jag gillar dem utan för att det är ÄCKLIGT. Till slut lyckades jag fånga den i något och gick ut på balkongen och släppte den i det fria.
Hujedamej.
Och där var ännu en av Johannas läskiga djurmöten utlagt på Nadias blogg. ;)
Johanna; Rakna med en inbjudan snart! jag har namligen tankt bli miljonar inom en inte alltfor avlagsen framtid ;)
Att vara radd for fjarilar gar val inte? Dom ar ju sa fina!
Anna: Men Anna, ar du inte avundsjuk pa mina husdjur?!
Jag längtar efter inbjudan ;)
Skicka en kommentar