Valparaíso

1536 anlände Chiles "upptäckare" Diego de Almagro till Valparaíso. Staden förblev emellertid en by tills efter Chiles självständighet då den växte sig större och kom att utmärka sig som en av landets viktigaste hamnstäder.
Och Valparaíso är än idag tillsammans med grannstaden Viña del mar en av Chiles främsta hamnstäder. En och en halv timme tar det att förflytta sig från Santiago till Valparaíso, ett besök passar alltså väl som en dagsutlykt och är ett populärt turist göromål.
Något som förmodligen har bidragit till populäriteten är att hamnen och de historikakvarteren har utnämnts till världskulturarv av Unesco.






Jag känner många som är Valparaíso frälsta, även chilenarna själva talar gärna om sitt "Valpo" med värme och längtan. Jag har bara besökt staden en gång men upptäckte till min besvikelse att jag inte blev lockad till fler besök. Visst är trähusen i alla regnbågens färger som ser ut att klättra och slingra sig fram över kullarna ovan havet både vackra och unika, men de flesta utav dem är fallfärdiga ruckel.



Världsarv?


I de centrala delarna av staden är byggnaderna inte tillräckligt åldersstigna för att vara av något historiskt intresse men ändå tillräckligt gamla för att ha hunnit bli slitna och nedgångna. Gatorna tycks vara impregnerade av en stark doft av urin och avgasmolen som de många bussarna lämnar efter sig är om möjligt ännu svartare och mer kvävande än dem i Santiago.
Nej, Valpo är bäst på kort och själv hade jag nog föredragit att behålla den rosenskimrande vykortsbild jag i huvudet hade av staden innan jag åkte dit.

Vad jag tyckte bäst om med staden var alla de fina väggmålningar som finns att beskåda lite varstans.

En häst på en av Valparaísos husväggar. Klickar man på bilden för att se den i större format kan man se att hästen är smyckad med små bitar av en sönderslagen spegel.