Boktips
De senaste två veckorna har jag haft turen att läsa tre riktigt bra böcker på rad. Detta händer sällan och jag är rätt kräsen vad det gäller böcker varför jag blev mäkta förvånad och glad över mitt val av svenska böcker att ta med till Chile.
Första boken jag läste var Fans av Fredrik Strage. En reportagebok om idoldyrkan och om vart gränsen mellan besatthet, kärlek till en artist och galenskap går. Ibland är skiljelinjen tunn, och ibland helt glasklar. Som i kapitlet om den schizofrena kvinna som trodde sig vara Evert Taubes älskarinna, som ägnade sitt liv åt att förfölja sin idol och som då denne drog sig tillbaka istället riktade sin uppmärksamhet mot sonen, Sven Taube.
Boken är uppdelad i kapitel som berör all form av idoldyrkan, från fanatiska Michael Jackson fans till Star Wars fantaster.
Utan att egentligen vara speciellt intresserad av ämnet köpte jag boken som sträcklästes och är ett måste för alla som har det minsta intresse av populärkultur.
Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón levde inte riktigt upp till de förväntningar jag skapat mig efter att ha läst baksidans översvallande lovord där boken beskrivs som "en storslagen äventyrsroman, ett vindlande och spännande epos om kärlek, våld och förtryck[...]det lyser och sprakar om Ruiz Zafóns språk".
Kanske handlar det mer om mina förväntningar men jag hade väntat mig ett mästerverk, en blivande klassiker och istället fick jag i mina händer något som liknade en ungdomsroman lite i Harry Potter eller Narniastil. Med detta vill jag inte säga att romanen var dålig, långt ifrån. Den var både underhållande, spännande och välskriven. Men hade som sagt en bismak av ungdomsroman som inte riktigt föll mig i smaken. Dessutom tyckte jag mig märka Carlos Ruiz Zafóns bakgrund som manusförfattare i Hollywood i bokens upplägg. Berättelsen kändes ibland lite väl melodramatisk och kanske skulle passat bättre på vita duken än i skrift. Detta till trots är Vindens skugga en bra bok och klart läsvärd, så spring och köp om ni suktar efter äventyr, mystiska män och vackra jungfrur.
Min favoritbok bland de tre jag nyligen har läst är utan tvekan Den besynnerliga händelsen med hunden om natten av Mark Haddon. Romanens huvudkaraktär och berättarjag är 15-årige Christopher, en annorlunda kille som man som läsare lätt fattar sympati för.
Vad som gör Christopher till en ovanlig 15-åring är det sätt på vilket han betraktar världen och sina medmäniskor. Christopher är nämligen autistisk och låter läsaren se saker och ting genom sina ögon på ett så skickligt och humoristiskt sätt att man börjar undra om det inte är omvärlden som är ologisk, knepig och annorlunda istället för Christopher.
Utdrag ur boken;
"Folk gör mig förvirrad. Av två anledningar.
Den första anledningen är att folk ofta använder metaforer när de talar. Det här är exempel på metaforer.
Jag skrattade ihjäl mig.
Han var hennes ögonsten.
De hade ett lik i garderoben.
Hon var vacker som en dag.
Hunden var stendöd.
Ordet metafor betyder att bära en sak från en plats till en annan och det kommer från grekiskans [...] och det är när man beskriver något genom att använda ett ord för något som det inte är. Det betyder att ordet metafor är en metafor.
Jag tycker att det borde kallas att ljuga, för en människa ser inte ut som en dag och folk har inte lik i garderoben. Och när jag försöker göra en bild av meningen i huvudet gör det mig bara förvirrad därför att föreställningen om att någon har en sten i ögat har inte alls att göra med att gilla någon, och det gör att man glömmer vad den där personen pratade om.
Mitt namn är en metafor. Det betyder bära Kristus [...] Mor brukar säga att det betyder att Christopher är ett vackert namn därför att det är en berättelse om att vara snäll och hjälpsam, men jag vill inte att mitt namn ska betyda en berättelse om att vara snäll och hjälpsam. Jag vill att mitt namn skall betyda mig".
Tre toppenböcker
6 kommentarer:
oh, velat läsa Vindens Skigga sedan den kom ut, synd att det inte riktigt levde upp till förväntningarna!!! (fan vad svårt det var att stava till det ordet...)
Men som sagt, jag tror egentligen att det har mer med mina forvantingar att gora. Nar det star att en bok ar helt enastaende och fantastisk vantar man ju sig att det skall vara ngt extraordinart. Hursomhelst var denna bok fortfarande bra, jag skulle nog ge den en svag fyra i betyg sa las den du om du ar nyfiken. Den AR bra.
Vindens Skugga måste läsas på spanska, alltför mycket går förlorad i översättnigen. Inte alls så bra.
Hej Alex!
Nja, jag vet inte. Ar nog lite skeptisk. Visserligen storde jag mig en del pa spraket och tyckte att det var lite val pretantiost pa sina stallen. Men den storsta invandningen jag har ar mot intrigen som snurras ett varv for mkt och ar lite val melodramatisk i min smak.
Ja, Vindens Skugga är nog lite fór tung och pretentiös. Jag gillade den därför att den beskriver kärleken till böcker och boken som dörr till en fantastisk värld... En sak jag retade mig pâ var att kvinnoporträtten var sâ fattiga. Kvinnorna var antingen döda, totalt förtryckta och menlösa, galna eller horor (ja, ungefär...)
Däremot var relationen mellan Daniel och hans pappa och med Fermín (eller vad han hette...) och även Julian väldigt ingâende.
Och spännande var den ju!
Haller helt med dig Anna. Kvinnoportratten ar oerhort sterotypa, det blir lite trottsamt till slut. Men jag tycker ocksa att de manliga vanskapsrelationerna skildrades pa ett fint satt.
Skicka en kommentar