Nanas

Jag läste ett inlägg hos Pumans dotter om tråkiga men nödvändiga vardagsysslor som städning och tvättning.
De flesta kan nog instämma i att de dagliga stunderna vid diskhon inte direkt är något som förgyller livet eller sätter guldkant på tillvaron, men ofta ses dessa sysslor inte heller som alltför betungande. Man gör det för att det måste göras, tycker kanske både att det är tråkigt och tidsödande men det är likväl en del av vardagen.
I Chile däremot tror jag faktiskt inte att jag känner en enda kotte som ödslar sin tid på dessa göromål. Är man ung och ensamstående diskar man på sin höjd sin egen tallrik men där tar det stopp. Resten sköter hushållets nana (hemhjälp) som kommer en eller flera dagar i veckan och städar, stryker och lagar mat. Är man en familj med barn (spelar egentligen ingen roll om barnen är i 2-års åldern eller 20-års åldern) så kanske man till och med har en nana adentro. En hemhjälp som bor tillsammans med familjen, är där dygnet runt, städar, tvättar, lagar mat, passar barnen och kanske har ledigt en eller högst två dagar i veckan.
Jag läste för ett tag sedan ett reportage i den utmärkta chilenska tidskriften The Clinic om Nanas i Vitacura där Santiagos Crème de la Crème bor bland vackra vyer och högresta berg långt bort från storstadens smog och trafikkaos.
I artikeln beklagar sig chilenska nanas om hotet från norr, de peruanska kollegerna som väller in över gränsen för att slava hos välbesällda chilenare och spara pengar för att skicka hem till familjen som ofta är kvar i Peru. De chilenska hembiträdena beklagar sig över konkurrensen, sedan peruanskorna började komma vill alla arbetsgivare i Vitacura ha hembiträden som bor hos familjen på heltid vilket förstås ger arbetstagerskorna minimalt med tid över till sina egna familjer. Dessutom dumpar peruanskorna lönerna, en nana som arbetar heltid tjänar runt 2000-2500 i månaden vilket inte ens räcker för att överleva på i ett land som Chile.
Vitacuras nanas bär alltid uniform, städrocksliknande, rutiga och fula plagg. Det är ju viktigt att man ser skillnad på folk och folk. Och även bland hembiträden i Vitacura finns en strikt hierarkisk ordning. En chilensk nana beklagar sig i The Clinics artikel över att peruanskorna är "smutsiga och obildade". "Vi kommer aldrig bli vänner", avslutar hon. "De är helt enkelt för olika oss. De kommer från ett land där folk inte vet någonting om någonting, där de tror att luktuppfräschande spray är parfym och att glasputs är klor".