En bit av Peru i CD-spelaren

Jag gillar andinsk musik. Trots att jag ibland tror mig ha fått en överdos av densamma efter att ha hört och sett alltför många utklädda panflöjtsindianer spela covers på ABBA:s Chiquitita på gator och torg världen över. Plötsligt är de melankoliska, melodiska andinska melodierna inte längre rogivande utan bara plågsamma. Om jag får höra Celine Dions Titanicplåga på panflöjt en endaste gång till så skriker jag! Och det är synd, för den traditionella sydamerikanska musiken så som den spelas av ursprungsbefolkningen är vacker, något jag nästan hade glömt bort innan jag hittade peruanske rockmusikern Miki González CD Café Inkaterra. Café Inktaterra är traditionell musik i modern tappning, underbar chill out musik som passar bra som bakgrundsmusik. CD:n utgavs år 2004 och blev omåttligt populär, inte så konstigt då Miki González sätt att förena elektronisk musik, house och peruansk folklor känns både unikt och oerhört lyckat.



En annan minst lika bra skiva är Novalima som går lite i samma stil som tidigare nämnda Café Inkaterra. Även här har man moderniserat traditionell peruansk musik, skillnaden är att det inte handlar om ursprungsbefolkningens melodier utan om peruanska afrorytmer i modern tappning. Minst lika bra som Café Inkaterra är denna annorlunda skiva. Extra kul tycker jag det är med en bit av Peru som inte bara representeras av ursprungsbefolkningen, för landet består inte enbart av panflöjtsspelande indianer även om det är denna bild man gärna visar upp för turister.
Perus svarta befolkning har sin egen kultur och deras inflytande över musiken har varit stort, på CD:n Novalima hittar man allt från vaggvisor med texter om slaveriet till mer upplyftande melodier. En härlig skiva som bör införskaffas vid sidan av Café Inkaterra för en mer mångfacetterad bild av Perus musik traditioner.