Favoritfisk

Reineta med papas salteadas, och så förstås en pisco sour. Vanligt är att dricka en pisco sour innan middagen serveras.

Äter man inte fisk och skaldjur, såsom är mitt fall, är kanske Chile lite fel land att hamna i. I ett land som praktiskt taget bara består av en oändligt lång kustremsa dyker fisk och skaldjur allt som oftast upp på menyn. I mindre kuststäder kan det till och med vara svårt att hitta en restaurang som serverarar andra typer av rätter.
Under min tid i Chile har jag emellertid börjat synda och provat på både det ena och det andra bland havets läckerheter. Jag har kunnat konstatera att jag tycker ungefär lika illa om det som jag alltid har gjort och har i de flesta fall återgått till min vanliga (fiskrfria) diet. Med undantag för en liten firre, nämligen reineta. Vad reineta heter på svenska eller om den överhuvudtaget finns i Sverige har jag ingen aning om, vad jag däremot vet är att den hör till det godaste i fiskväg jag någonsin smakat. Reinetan har inga ben vilket förstås underlättar vid måltidsintagandet. På chilenska restauranger kan man oftast beställa den tillagad på två olika sätt; a la plancha (stekt) eller frita (friterad). Då man beställer får man välja vad man vill ha serverat till fisken, c/agregado brukar det stå i menyn. De vanligaste tillbehören är ris eller pommes frites, ibland kan man även välja mellan papas duqesas (små stekta potatisbollar vars innehåll mest kan liknas vid mos) eller papas salteadas (kokta, lätt saltade potatisbitar). Vill man ha sallad till beställs denna oftast som agregado. Salladen brukar dock inte vara någon höjdare utan består så gott som alltid av kokta grönsaker som serveras kalla. Vanliga grönsaker är rödbettor, morötter, blomkål, gröna bönor och ibland majs.
Att fritera reinetan är vanligast då chilenarna är osunt förtjusta i allt som är ohälsosamt och fettdrypande. Chile har ännu inte drabbats av den hälsomedvetenhetsvåg som sveper fram över västvärlden och att tänka på vad man stoppar i sig är inte att tala om. Att medvetenheten om sunda kostvanor inte är större är synd . Under en nyhetssänding för inte så länge sedan rapporterades det om att chilenskorna hör till de mest överviktiga kvinnorna i hela Sydamerika tillsammans med bolivianskorna. Hur det var ställt med de chilenska männen framgick ej men det räcker med att ta en promenad på Santiagos gator för att konstatera att de förmodligen inte får i sig hälsosammare kost.
I Sverige går gemene man på gym, ägnar sig åt yoga eller någon annan fysisk aktivitet på fritiden. I Chile är ett gymmedlemskap oerhört dyrt, det kostar mer än i Sverige och det i ett land där medellönen ligger långt under den svenska.

En annan vanlig lunchrätt är completos, i mitt tycke ingen kulinarisk höjdare men oerhört populärt. Completo är vanlig varmkorv som serveras i ett baguettebröd med olika saker till, mosad avokado och hackad tomat läggs ofta på, givetvis med en redig klick manjonäs till. En annan populär "rätt" är churrasco, gigantiska smörgåsar som även dom fylls med olika tillbehör samt en rejäl stekt köttbit.

Reineta a la plancha med papas salteadas och något mycket sällsynt på en chilensk lunchtallrik; ett salladsblad