Taxi
Hoppar man in i en chilensk taxibil så skall man försäkra sig om att taximetern är påslagen. Helst skall man också veta vart den gata man skall till ligger då chaufförerna ofta tycks ha noll koll och gärna vill ha en detaljerad vägbeskrivning. Bra att veta vart man skall är det förstås även av andra skäl, har man en någorlunda uppfattning om vart platsen man skall till är belägen är risken mindre att föraren tar en omväg för att tjäna en extra slant på gringon. Att ha småpengar och mynt till hands underlättar då taxichaufförerna ofta har ont om växeln och (ibland) gärna försöker berika sig ett par hundra pesos genom att ge för lite växel tillbaka på stora sedlar.
Taxi har förövrigt två betydelser på chilenska och är ett föga smickrande ord som används om blonderade kvinnor. Ordet taxi refererar förstås till det gula uptill (i topparna) och det svarta i (hår)botten. Med andra ord precis som taxibilarna.
5 kommentarer:
Haha, det låter jobbigt det där!
Låter bekant det där med vägbeskrivning! Jag har agerat kartläsare i Quito en gång när vi skulle från restaurangen till hotellet sent på kvällen. Mörkt var det och inte så lätt att se gatunamnen, om det nu fanns några dvs. Men vi hittade till slut.
Så, det gäller att ta en Radio taxi eftersom de är mest pålitliga? Eller finns det ens olika? Som i Bolivia och Argentina, iallafall.
Ha ha kul att ordet taxi kan användas om blonderade kvinnor i ett mindre smickrande sammanhang. Det där med taxichaufförer som inte hittar verkar vanligt över hela världen. Jag har precis som Pumita agerat kartläsare i Sydamerika, Asien och Europa. Madrids taxibilar har numera gps så där behöver man inte vara kartläsare. Jag har också varit med om att taxichaufförer har stoppat sina kollegor för att diskutera var adressen jag sagt ligger. I Mexico City stannade taxichaffören plötsligt och sa ta tunnelbana härifrån jag orkar inte köra dig ända fram till ditt hotell. Jag blev naturligtvis väldigt irriterad för jag hade mycket packning men han stod på sig , trots att jag påminde honom att han sagt att han skulle köra dit när jag klev in i taxin , men nu orkade han inte , han var hungrig och det var för mycket trafik. Det slutade med att jag och allt mitt bagage slängdes ut och jag tog tunnelbanan i rusningstid med massa bagage och lyckades åka fel först så resan under jord blev längre än den borde blivit
Anne: Hej och välkommen till bloggen!
Det ÄR jobbigt, eller så kanske det bara är jag som stör mig extra mycket, vad vet jag.
Pumita: Ja, fram brukar man ju för det mesta komma tillslut. Men händer det i chile är man förmodligen ett par 1000 pesos fattigare efter att taxicauffören har kört runt på måfå ett tag.
Annaluna: Man skulle ju kunna tro att radiotaxi vet vilken väg de skall ta eftersom man ringer i förväg, men så är det inte alltid. De verkar ofta ha lika dåligt lokalsinne som andra taxichaufförer. Dessutom är radio taxis lite dyrare.
therese: Ja, jag tycker ordet är rätt träffande ; ) Taxichaufförrer som ej hittar tycker jag är lika störigt vart i världen man än befinner sig. Det är ju för sjutton deras jobb att köra folk hit och dit dagarna i ändarn, l i t e koll borde de ju ha.
I Madrid minns jag att taxichaufförerna alltid hade en liten kartbok som de bläddrade i framför stoppljusen medans de väntade på att det skulle bli grönt om de inte visste vart gatan man skulle till låg. Så tycker jag att det skall vara!
Den där mexicohistorien låter ju inte kul, din stackare. Fy vad sur jag hade blivit!
Skicka en kommentar