Så här ser Viña del Mar ut från toppen av en kulle med utsikt över havet.
Viña del Mar är den stad i Chile som spenderar mest pengar på att göra gator och torg, hotell och omgivningar så turistvänliga och inbjudande som möjligt. Och ansträngningarna har betalat sig, för idag hör Viña del Mar, som kort och gott kallas för Viña, till Chiles populäraste semesterorter. I synnerhet bland chilenarna själva.
Sin tillblivelse har staden att tacka sammanslagningen av två storgods under slutet av 1500-talet för. Mellan de två storgodsen planterades ett vinfält som blev känt under namnet Viña del Mar. Riktigt populärt blev staden emellertid inte förrän under 1900-talet då den skapade sig ett namn som fashionabel badort för välbeställda chilenare.
Under sommarmånaderna är Viñas stränder fulla av såväl inhemska som utländska turister. Extra mycket folk samlas här under den vecka i februarimånad då Latinamerikas största musikfestival, Festival de Viña del Mar anordnas. Bland artisterna som deltog i årets festival fanns bland annat spanska La oreja de Van Gogh, Tom Jones, Bryan Adams, den chilenska rockgruppen Lucybell och Ricky Martin.
Blomsterklockan i Viña. Viña kallas även för Ciudad Jardin(trädgårdsstaden) för sina många parker och grönområdens skull.
Sin blygsamma storlekt till trots har staden en ansenlig mängd hotell. I bakgrunden skymtar ett av Viñas två femstjärniga hotell, Sheraton. På klipphällen i förgrunden sitter ett par pelikaner och njuter av den fina utsikten.
Idag är Viña sammanbygt med grannstaden Valparaíso, att åka lokalbuss mellan dessa två orter tar inte mer än 10 minuter. Och om man skulle tycka att det går för långsamt att åka buss så går det bra att ta den tunnelbana som sammanlänkar dessa båda städer. Viña och Valparíso är trots den geografiska närheten till varandra två städer av vitt skilda karaktärer. Medan Valparaíso bär en stark bohemisk prägel är Viña, som en chilensk vän till mig beskrev det, moderat. Moderat i betydelsen slätstruket och medelklassaktigt och kanske en smula grått och slätstruket.
Själv gillar jag Viña och om jag skulle bosätta mig i Chile så skulle jag helst vilja bo här. Viña är trevligt. Förvisso finner en del besökare staden nästintill lika intetsägande och färglös som adjektivet jag just använde för att beskriva den med. I deras ögon är Viña inget speciellt. Jag å andra sidan skulle vilja hävda det motsatta. Viña är speciellt för att vara Chile. Luften dryper inte av avgaser som i Santiago eller Valparaíso, staden är liten men har ett stort utbud av affärer, restauranger och andra trevliga tidsfördriv. Kring Viñas torg pågår stadslivet för fullt, inte är det bara en grå, folktom öppen plats som i så många andra chilenska städer. Och som grädde på moset har Viña dessutom en lång, härlig strandpromenad längs vilken man kan promenera, stanna till på ett café för att ta något att dricka och samtala med andra strandbesökare.
Hela Viña är som en av Santiagos bättre stadsdelar, rent, snyggt och oklanderligt.
I Viña finns flera mindre slottsliknade byggnader. På bilden överst syns Castillo Wulff. Den undre visar Club Arabe.
Då jag besökte Viña för sista gången helgen innan jag åkte hem var det 19 grader och strålande solsken, mitt i den chilenska vintern! Plötsligt kändes det som en väldigt dum idé att åka hem till ett land där det i bästa fall är 19 grader varmt under en vecka i juli.
Palmer, sand och inbjudande stränder får Viña att likna en semesterort vid Medelhavet
En ensam moai långt hemifrån utanför ett museum i Viña del Mar.
