När novembermörkret känns som tyngst...

...längtar jag till sommaren i Lima.

El puente de los suspiros

Häromdagen pratade jag med en peruansk vän och beklagade mig en aning över kylan och den svenska sommaren. Min vän i andra sidan luren suckade djupt och sa att han förstod mig, omgiven som han var av peruansk vinter. "Ja, här är det jätte kallt nu, knappt mer än 15 grader".
Själv hade jag gärna bytt ut Limas ständiga disiga himmel och milda vinter mot vår svenska regntunga sommaren. Helst av allt hade jag velat göra en dagsutflykt till Lima, äta peruansk majs, dricka fruktjuicer och ta en promenad genom Barranco. Barranco är den till storleken minsta av Limas 22 stadsdelar men har trots detta en hel del att erbjuda sina besökare. Vackra kolonialbyggnader, mysiga små gränder och trevliga restauranger finner man gott om i bohemiska Barranco. Här finns även den "fina" restaurang på vilken jag beställde in en huvudrätt som bestod av fem raviolis på en tallrik. Visserligen tjusigt upplagda och kreativt dekorerade med tre färgstarka morotsflagor och lite annat krafs, men likväl fortfarande fem ynka raviolis. Ett ställe man bör visitera om man vill gå hem hungrig och gillar att bli ruinerad.
I Barranco finns även, utöver restauranger med hutlösa priser, el puente de los suspiros. Suckarnas bro som sägs ha fått sitt poetiska namn av de många romanser som lär ha uppstått här. Den byggdes 1876, är gjord av trä och känns lite lagom vinglig under fötterna. Att den lämpar sig väl för romantik är en självklarhet då den är omgiven av vackra miljöer och palmer.
Dessutom sägs bron ha magiska egenskaper, den som klarar av att passera bron och samtidigt hålla andan lär få sin hetaste önskan uppfylld. Både mytisk och magisk är den, el puente de los suspiros. Och så stor betydelse har bron för limaborna att den till och med har fått en sång tillägnad sig av sångerskan Chabuca Granda. Chabuca som för övrigt är något av en peruansk legend och välkänd även i andra delar av Sydamerika hann under sin levnadstid komponera en mängd kreolvalser och afroperuanska rytmer. Underbara Flor de la canela hör till hennes mest kända verk och är tillsammans med den kanske ännu mer berömda "el condor pasa" något av en peruansk nationalhymn.
Med mig från Peru hade jag vad som numera är en av mina absoluta favorit skivor; Flórez para Chabuca. En fantastisk dyrgrip där Chabuca Grandes klassiker tolkas av Juan Diego Flórez och Rubén Flórez som egentligen är operasångare och bland annat har uppträtt med Pavarotti.

La flor de la canela

Déjame que te cuente, limeño
Déjame que te diga la gloria
Del ensueño que evoca la memoria
Del viejo puente, del río y la alameda
Déjame que te cuente, limeño
Ahora que aún perfuma el recuerdo
Ahora que aún mece en su sueño
El viejo puente del río y la alameda
Jazmines en el pelo y rosas en la cara
Airosa caminaba la flor de la canela
Derramaba lisura y a su paso dejaba
Aroma de mixtura que en el pecho llevaba
Del puente a la alameda
Mundo pie la lleva
Por la vereda que se estremece
Al ritmo de sus caderas
Recogía la risa de la brisa del río
Y al viento la lanzaba
Del puente a la alameda
Déjame que te cuente, limeño áay!
Deja que te diga moreno mi pensamiento
A ver si así despiertas del sueño
Del sueño que entretiene, moreno,
Tus sentimientos
Aspiras de la lisura
Que da la flor de canela
Adornada con jazmines
Matizando tu hermosura
Alfombras de nuevo el puente
Y engalanas la alameda
El río acompasara tu paso por la vereda
Jazmines en el pelo
Del puente a la alameda

Lima by night

Rustica

Restaurang Rustica vid Playa Barranco skymtar fram bakom bilen.

Sista dagen i fina Lima at jag lunch pa restaurang Rustica med ett suverant lage vid Playa barranco. Under lunchtid bjuder Rustica upp till bufé, och vilken bufé! Serveringsbordet svammade over av lackra ratter. Pa Rustica bjuds det pa peruansk, italiensk, argentinsk, spansk, kinesisk och japansk mat. Det finns alltsa nagot for var mans smak. Givetvis far man ta for sig sa manga ganger man vill. Sjalv at jag fyra tallrikar och gick darifran sprickfardig efter att ha atit sushi, pasta, traditionell peruansk mat, farska tropiska frukter till eftratt, toppat det hela med lite glass och sotsliskiga peruanska desserter.
Jag och mina vanner anlande till bufén da den precis serverats. Da vi gick darifran plockade de fram kvallsbufén och jag blev trots min overfulla mage lite sugen pa att ta ett varv till.
Om nagon som laser det har har vagarna forbi Lima far ni inte missa Rustica! Visserligen ar priset for bufén lite dyrt med peruanska matt matt (100kr) men med tanke pa vad man far for pengarna ar det val vart de extra kronorna. Dessutom ar utsikten och laget helt fantastiskt, att sitta i eftermiddagssolen och dricka chica morada (typisk peruansk dryck) med utsikt over havet och hora vagorna skvalpa ar obetalbart.

Vad ger man inte for en sadan har utsikt?

Museo de la nación

Något man inte får missa vid ett besök i Lima är Mueseo de la Nación, Perus nationalmuseum där keramikföremål, smycken och andra precolombianska föremål visas upp på fyra våningsplan. Då Peru är känt för att ha varit inkakulturens högsäte skulle man kunna tro att museets huvudsakliga utställnigsobjekt är just föremål från denna tidsepok men den största delen av museets yta upptas av de mindre kända kulturer som existerade samtidigt eller innan inkaväldet bredde ut sig över stora delar Sydamerika.
Med tillhörande texter som berättar om de olika föremålen (för det mesta på både spanska och engelska) kan besökaren vandra utefter en tidslinje genom sekel efter sekel av peruansk historia. Objekten som uppvisas är ibland slagna i spillror och ibland förvånansvärt välbehållna. Nedan följer bilder på ett par av de ting som kan beskådas, tyvärr gör bilderna dem inte alltid rättvisa.

Utställningsobjekt från Museo de la nacion, 200 f. Kr - 300 f. Kr

Mumifierat huvud, Nasca

Om jag inte minns fel tillhör även detta föremål Nacsakulturen.

Guldföremålen återfanns i en grav i valle de Jequetepe som plundrades 1988. Föremålen fördes ut ur Peru på icke laglig väg och återbördades inte till landet förrän år 2006.

Begravningssmycken

Begravningsmask

Miraflores

Miraflores ar namnet pa en av Limas 43 stadsdelar. Belaget vid havet och med utsikt over en lang, inbjudande strandremsa ar det inte svart att forsta varfor Miraflores ar ett av Limas popularare distrikt. Gatorna langs med en av de storre gatorna Avenida José Larco ar kantade av allt fran exklusiva botiquer till outlet affarer. Sjalv blev jag sarskilt fortjust i La quinta dar man saljer markesklader tillverkade i Peru till ett mycket formanligt pris. Kruxet ar forstas att plaggen ar defekta, hur defekta de ar varierar. Jag hittade T-shirtar med stora hal i som forstas ar oanvandbara for fem soles (10 kr), T-shirtar som saknade tryck for samma summa och T-shirtar som inte hade nagra synbara fel. Jag passade pa att storhandla och kopte Calvin Klein T-shirtar for 30 kronor, trosor for 3 kronor styck, en hog med strumpor och en massa annat som jag egentligen inte behovde.

Lima ar fullt av vackra byggnader, pa bilden syns Palacio municipal.

Kyrka i Miraflores

Stranden i Miraflores. Bilden ar tagen vid ett kopcenter som ligger vackert till med utsikt overhavet.

Men det basta med Lima ar anda narheten till havet. Har behover man inte ha tillgang till bil for att kunna ta sig till en badvanlig strand. Malecon heter strandremsan vid vilken celebriteter som den peruanske forfattaren Mario Vargas Llosa har lagenheter med havsutsikt. Bilden ar tagen vid ett shoppingcenter som ligger en bit ovanfor stranden.

I Lima

Inte ett dygn har förflutit sedan jag landade i Lima men jag har redan konstaterat att Perus huvudstad är en kaotisk, härligt oorganiserad och oerhört fascinerande plats. Lima är kanske inte en lika turistvänlig stad som Santiago, men den är mer äkta och rakt på sak. Här finns ingen finputsad yta som under ett tunt skikt skickligt döljer stadens skavanker. Det hektiska och mindre fördelaktiga Lima är svårt att undvika.

I Lima bor jag granne med den amerikanska ambassaden, bättre än på det finaste hotell hemma hos en peruansk vän. Modern till min vän är hemmafru och verkar ägna dagarna åt att få massage och shoppa, faktum är att hennes fritidsaktiviteter upptar så mycket tid att familjen anser sig vara i behov av två hembiträden trots att barnen är utflugna. Men jag skall inte klaga, mig går det verkligen ingen nöd på. Att bli serverad ett glas med nypressad papayajuice just som man bänkat sig för att intaga frukosten är verkligen inte fel. Fast juicen smakar inte riktigt lika gott som om man hade gjort den själv då den serveras av Alicia som knappt ser ut att ha fyllt 17.

Några kort har jag ännu inte hunnit ta då dagen mest har ägnats åt att köpa billiga silversmycken, piratkopierade DVD-filmer (tre för tio spänn!) och CD-skivor. I väntan på att min peruanske vän skall komma hem från jobbet passar jag på att blogga och skänker en tanke till de peruanska pisco sours som jag tänkt dricka ikväll.
Jag hoppas kunna komma med en mer utförlig rapport med tillhörande bilder under de närmaste dagarna.