La Moneda

Chiles presidentpalats La Moneda en gråmulen dag. Kolla in hunden i högra hörnet.

La Moneda. Ja, så kallas kort och gott det chilenska presidentpalatset "Palacio de la moneda" (Myntpalatset) i folkmun. La Moneda är förstås beläget i Chiles huvudstad Santiago och ligger mitt i centrum. Planerna på att bygga palatset upkom under kolonialtiden då La Moneda var tänkt att härbärgera landets myntverk. Den spanska kronan insåg emellertid snart att de lokala myndigheterna saknade de ekonomiska resurser som krävdes för att förverkliga projektet och sökte därför privata finansiärer. På detta vis uppstod la Moneda som byggdes 1786-1812, bekostat av en man vid namn Francisco García de Huidobro och utformat av en italiensk arkitekt.
Åren efter att landet blivit självständigt samlade man under monedas tak de första mynten med republiken Chiles sigill. År 1845 under president Manuel Bulnes Prietos regering blev byggnaden även presidentresidens och regeringssäte.
Under militärkuppen 1973 bombades la Moneda så hårt att byggnaden delvis förstördes. Vid restaureringen som skedde därefter lär palatset ha förlorat en del av sina kännetecken och ursprungliga karaktär, bland annat stängdes en av ingångarna till byggnaden och det rum där president Allende sägs ha tagit livet av sig/blivit mördad (beroende på vem man talar med) finns inte längre kvar.
Då militärdiktaturen tog slut och den genom ett demokratiskt val tillsatte presidenten Ricardo Lagos kom till makten målades byggnaden om i sin ursprungliga färg och en av de tidigare stängda ingångarna öppnades på nytt. Under Lagos regering öppnades palatset även för allmänheten och numera erbjuds guidade turer i valda delar av Moneda palatset.

Chile - en annorlunda historia

Staty av Pedro de Valdivia på Cerro Santa Lucía i Santiago
Häromdagen samtalade jag med en vän som sade sig vara stolt över att vara just chilenare eftersom Chile är annorlunda och har en historia som skiljer sig från övriga latinamerikanska länder. "Vad menar du?", tänkte jag. Vad är det som är så speciellt just med Chile? Det delar samma språk och i mångt och mycket samma historia som Argentina, Colombia eller Bolivia. Nej, fortsatte min vän bestämt, Chile är annorlunda då själva dess tillblivelse baserade sig på andra grunder än grannländernas. Och till sist fick jag medge att min vän hade rätt, för Chile är annorlunda.
Den första spanska expedition som med utgångspunkt från vicekungadömet Peru styrde stegen mot Chile återvände besviken med tomma händer, stora förluster i människoliv samt historier om indianer vars stridslust var så stor att de var omöjliga att besegra . Då näste man att ge sig ut på samma äventyr, Pedro de Valdivia ansökte om tillstånd att få ge sig ut på en expedition för att utforska det södra Sydamerika, får han mycket svårt att samla ihop frivilliga. Chile hade rykte om sig att vara en ogästvänlig landremsa som led total brist på allt som kunde tänkas vara av intresse för spanjorerna. Sökandet efter guld och silver och önskan om personlig triumf, att en dag kunna återvända till Spanien som en rik man var det enda som intresserade spanjorer i stora delar av Latinamerika. Man hade inte några långsiktiga projekt i sinnet varför merparten av de spanjorer som gav sig av till Latinamerika var ensamma män, ditlockade av hörsägner om rikedomar i överflöd. Och inte var det adelsmän och kungar som gav sig ut på dessa äventyr med osäker utgång, istället kom de spanska latinamerikaresenärerna ofta från fattiga förhållanden. Ibland hade de till och med kommit i klammeri med rättvisan.
Francisco Pizarro, upptäckaren av Peru lärde sig aldrig varken att läsa eller skriva och att vara analfabet var mer regel än undantag bland de spanska conquistadorerna.
Pedro Valdivia som kom att bli Chiles upptäckare var inte bara läs- och skrivkunnig och utan hade därtill talang för skrivandet. Då han ansökte om tillstånd att ta Chile i besiktning för den spanska kronans räkning gjorde han detta genom ett brev till Spaniens kung Carlos V där han försöker locka fler spanjorer till Chile och beskriver varför landet borde bli en del av det spanska imperiet. Pedro de Valdiva talar i brevet om Chiles slätter, den korta vintern samt de svala brisar som sveper över landet och aldrig gör solens strålar outhärdliga.
Så medan Pizarro och de övriga conquistadorerna sände skepp lastade med guld över Atlanten för att behaga den spanske konungen sände Perdro Valdivia utsirande brev till densamme i vilka han beskriver hur vackert Chile är. Och tydligen föll breven konungen i smaken, för Pedro Valdivia tilläts här grunda ett land och förevigades i historieböckerna som Chiles upptäckare.
Så ja, visst är landets historia en aning annorlunda. Chile var ett avlägset hörn av det spanska imperiet där inget fanns att hämta. Så istället för att bli utsatt för plundring, fick landet en chans att utvecklas i lugn och ro.

Brev på spanska från Pedro De Valdivia till den spanske konungen Carlos V. Detta stycke finns ingraverat i ett minnesmonument av sten på Cerro Santa Lucía i Santiago.

"Y para que haga saber a los mercaderes y gentes que se quiesen venir a avecindar que vengan; porque esta tierra es tal que para vivir en ella y perpetuarse, no la hay mejor en el mundo, digolo porque es muy llana. Sanisima de mucho contento; tiene cuatro meses de invierno no más que ellos si no es cuando hace cuarto la luna que llueve un día o dos todos los demás hacen tan lindos soles que no hay para que llegarse al fuego, el verano es tan templado y corren tan deleitosos aires que todo el día se puede el hombre andar al sol que no le es importuno. Es la más abundante de pasto y sementeras y para darse todo género de ganado y plantas que se puede pintar mucha e muy linda madera para hacer casas infinidad otra de leña para servicio dellas y las minas riquísimas de oro e toda la tierra está llena dello y donde quieran que quisieren sacarlo allí hallaran en que sembrar y con que edificar. Y agua. Leña y yerba para sus ganados, que parece la crio Dios a posta para poderlo tener todo a la mano".

Om Peru

Behover jag namna att Peru stal mitt hjarta? Jag blev alldeles tokforalskad och har redan (i tanken) borjat planera min nasta resa till detta underbara land.
Vad ar det da som gor Peru sa speciellt? Svart att satta fingret pa for naturligtvis ar det inte bara en, utan flera faktorer som bidrar till att i mitt tycke gora Peru sa speciellt. Peru kombinerar det basta av Sydamerika, en kulturell rikedomen som saknar motstycke, en fascinerande etnisk mangfald samt naturligtvis en rik och spannande historia.
Landet togs i beslag ar 1532 for den spanska kronans rakning av aventyraren Francisco Pizzaro vars uppdykande i Perus historia kom att bli odesdigert for den inhemska befolkningen. Det tidigare valdiga inkariket vars hjarta fanns i Peru slogs i spillror.
Ar 1535 grundades Lima, huvudstad i det spanska vicekungadömet Peru som bredde ut sig over stora delar av den sydamerikansk kontinenten.
Det spanska styret som varade under 300 ar praglades av ett hart fortryck av ursprungsbefolkningen och de svarta slavar som skeppades over Atlanten for att arbeta i den Nya varlden, som spanjorerna kallade Sydamerika.
Regera over ett land sa stort som Peru visade sig dock inte vara helt latt, ursprungsbefolkningen gjorde motstand och det sista och storsta indianupproret skedde i slutet av 1700-talet under ledning av Tupac Amaru som senare avrattades i Cusco.
1821 blev landet sjalvstandigt tack vare en befrielserorelse som bland annat inefattade den argentinske generalen José de San Martín, Colombias forste president Simon Bolivar samt den chilenske generalen Bernardo O'Higgins.

Kyrka på Plaza de Armas i Peru. Vid sidan av Plaza de Armas stod tidigare en staty av Perus "upptackare" Francisco Pizzaro. Statyn monterades dock ned av peruaner som inte ansag att en av historiens storsta skurkar fortjanade att sta pa hederspiedestal pa stadens framsta torg. Visserligen aterfanns statyn, men den stalldes aldrig upp pa sin ursprungliga plats utan lastes in och glomdes bort i ett forrad dar den forhoppningsvis far fortsatta att samla damm.

Idag, 200 ar efter frigorelsen hor Peru inte till kontinentens mest stabila lander. Rattsvasendet ar korrupt, kriminaliteten hog, fattigdomen utbredd och inkomstfordelningen mycket sned.
Peru av idag ar en multietnisk nation vars befolkning bestar av indianer, mestiser, vita, mulatter, svarta samt asiater. Landet ar aven ett av de tre lander i Sydamerika som vid sidan av spanskan har gjort tva av ursprungsspraken, quechua och aymara till oficiella sprak. Spanskan ar dock fortfarande storst och for att indianspraken skall uppna samma status som spanskan har man fortfarande en lang vag kvar att ga.


Besoker man Peru bor man inte missa Lima, manga turister kommer inte langre an till flygplatsen i Lima dar de snabbt byter plan for att resa vidare till Cusco och Machu Pichu. Missar man Lima gar man ocksa miste om en stor del av Peru och dess historia. I Lima finns oumbarliga dyrgripar som guld- och nationalmuset. Befolkningssamansattningen ser annorlunda ut an i Cusco och klimatet skiljer sig fran det andinska. Att agna ett par dagar at att lara kanna Lima ger tveklost en mer mangfacetterad bild av landet Peru. Lima har sin egen kultur och sina egna tratditioner. Visserligen kommer inte huvudstaden i en for besokaren lika lattsmalt forpackning som turistmecckat Cusco, men overkommer man bara detta hinder vantar en stor beloning i form av synintryck och oforglomliga upplevelser.

Lite om Cusco

Staden Cusco har formen av en puma

Cusco ar en relativt liten stad som i dagslaget har ca 300.000 innvanare. Namnet pa staden; Cusco eller Qosqo/Qusqu som den heter pa det gamla inkaspraket quechua betyder centrum eller navel. Den en gang forna huvudstaden i det som var Sydamerikas storsta imperium kallas darfor ofta for varldens navel. Enligt en indiansk legend skall Cusco ha grundats for over 3000 ar sedan av inkahovdingen Manco Capac och lar darmed vara Sydamerikas aldsta befolkade stad.
Da de spanska erovrarna anlande till Peru insag de snabbt att nyckeln till erovringen av inkariket lag i intagandet av Cusco som under denna tid var den viktigaste staden i det andinska omradet och fungerade som administrativt hogsate i inkaimperiet. Ar 1533 intogs staden av Fransico Pizarro Cusco for den spanska kronans rakning.
Da Cusco byggdes sags staden ha planlagts for att till formen likna en puma, ett for inkaindianerna heligt djur. Manga omraden och gator i staden ar namngivna pa quechua och paminner om inkas heliga djur, som exempel kan Puma-Chupan(puma svans) och Puma-ccorco(puma hals) namnas.

Museo de la nación

Något man inte får missa vid ett besök i Lima är Mueseo de la Nación, Perus nationalmuseum där keramikföremål, smycken och andra precolombianska föremål visas upp på fyra våningsplan. Då Peru är känt för att ha varit inkakulturens högsäte skulle man kunna tro att museets huvudsakliga utställnigsobjekt är just föremål från denna tidsepok men den största delen av museets yta upptas av de mindre kända kulturer som existerade samtidigt eller innan inkaväldet bredde ut sig över stora delar Sydamerika.
Med tillhörande texter som berättar om de olika föremålen (för det mesta på både spanska och engelska) kan besökaren vandra utefter en tidslinje genom sekel efter sekel av peruansk historia. Objekten som uppvisas är ibland slagna i spillror och ibland förvånansvärt välbehållna. Nedan följer bilder på ett par av de ting som kan beskådas, tyvärr gör bilderna dem inte alltid rättvisa.

Utställningsobjekt från Museo de la nacion, 200 f. Kr - 300 f. Kr

Mumifierat huvud, Nasca

Om jag inte minns fel tillhör även detta föremål Nacsakulturen.

Guldföremålen återfanns i en grav i valle de Jequetepe som plundrades 1988. Föremålen fördes ut ur Peru på icke laglig väg och återbördades inte till landet förrän år 2006.

Begravningssmycken

Begravningsmask

Chiles conquistadorer

Den första europé som gick i land i det som idag är Chile var portugisen Fernando de Magellanes, utsänd på en jordenrunt-expedition av den spanske kung Carlos I. Magallanes upptäckte det sund som som förbinder Stilla havet med Atlanten och den 1 november 1520, det datum som i chilenska historieböcker markerar upptäckten av Chile, döpte den portugisiske sjöfararen sundet till Estrecho de Todos los Santos. Namnet kom dock senare att bytas ut för att uppkalla sundet efter dess upptäckare.
Fernando de Magellanes må ha varit den första europén att beträda chilensk mark, men han var inte mer än en tillfällig besökare och försvinner ur Chiles historia lika snabbt som han dök upp.

Diego de Almagro


En personlighet som har gjort ett större avtryck i landets historia är Franciso Pizzaros vapendragare vid erövringen av Peru, Diego de Almagro. Gräl om fördelningen av de rikedomar spanjorerna funnit på peruansk mark ledde till en brytning mellan Pizzaro och Almagro. Den äventyrslystne Almagro, som hört rykten om att ännu större skatter gick att finna längre söderut beslöt sig för att leda en egen expedition på jakt efter det åtråvärda guldet. Expeditionen som bestod av omkring 500 spanjorer, 100 svarta slavar och cirka 10.000 indianer färdades över den bolivianska högplatån och längs Titicacasjöns strandkant för att slutligen korsa Anderna.
Beslutet att korsa Anderna visade sig vara ödesdigert för stora delar av Almagros expedition. På nästan 4.000 meters höjd var klimatet hårt och nattkylan sträng. Bristen på mat, sömn och rätt utrustning för att korsa Sydamerikas största bergskedja ledde till stora förluster i människoliv. Legenden säger att soldater satte sig ned för en stunds vila för att därefter aldrig resa sig mer, de frös ihjäl.
För att försöka undvika ett ännu större nederlag beslutade Diego de Almagro att skicka en mindre grupp i förväg för att söka hjälp av lokalbefolkningen. I Valle de Copiapó träffade de utsända männen på en spanjor vid namn Gonzalo Calvo Barrientos som tack vare sin kännedom om området och kontakter med lokalbefolkningen lyckades rädda den misslyckade expeditionen. Efter nio långa månader nådde Almagro Valle de Copiapó den 21 de mars 1536 och tog området i besittning för den spanska kronans räkning. Almagro lät uppföra ett läger från vilket han skickade ut ett flertal expeditioner för att utforska landet. Efter konfrontationer med mapucheindianerna och ett resultatlöst sökande efter guld gav Almagro besviken upp. Samma år som den guldletande conquistadoren når Chile beslutar han sig för att vända tillbaka till Peru där han gör uppror mot Pizarro. Istället för att våga sig på att korsa Anderna färdas man genom Atacamaöknen som visar sig vara minst lika ogästvänlig som bergskedjan.

Näste man att bege sig av till Chile är Pedro de Valdivia. I Peru ber han Pizzaro om tillstånd för att leda en egen expidition vilket han också får år 1539. Att samla ihop frivilliga till expeditionen visar sig dock vara svårt. Efter Diego de Almagros misslyckande ses Chile som en ogästvänlig region som inte har spanjorerna något att erbjuda. 1540 avtågar expeditionen med alltför få deltagare. Lyckosamt nog för Valdivia stöter man under färden på conquistadorer som har misslyckats i Bolivia och slår följe med gruppen. Expeditionen färdas genom Atacamaöknen och når slutligen Copiapódalen som Valdivia utropar som spansk mark och upkallar "Nueva Extremadura" efter sina hemtrakter. I Chile möter man ett kraftigt motstånd från mapucheindianerna och Valdivia avlider år 1553 i en strid med Chiles ursprungsbefolkning.

Pedro de Valdivia

Chile var ett av de sista områden som erövrades. Den främsta anledningen till att landet lämnades orört så länge var att spanjorernas upptäckarlust inte sträckte sig längre än till de områden som kunde erbjuda dem rikedomar av något slag. Den förste europé som nådde Chile hamnade där mer eller mindre av en slump medan Diego de Almagro lockades dit av rykten (om än felaktiga) om guld.