Dulce de leche - inte riktigt min grej

Jag skulle gissa att omkring hälften av alla sötsaker som går att köpa i detta land innehåller dulce de leche. Dulce de leche görs av kokad, kondenserad mjölk och har en tjock, kolaliknande konsistens. I den här delen av världen älskar man det och speciellt populära är de kakliknande alfajores.
Jag tycker mest att dulce de leche förstör allt som kommer i dess väg och gör det oätligt sött. För utöver sötman så smakar dulce de leche egentligen inget särskilt.
Nej, tacka vet jag Alghrens bilar och turkisk peppar.

Min vegetariska kyckling

Igår gick jag förbi snabbköpet och passade på att kolla in vad de hade i salladsdisken. "Vegetarisk sallad", stod det med stora bokstäver på en plastlåda innehållandes sallad, tomater, ägg och kyckling.
Att man är något så konstigt och märkligt som vegetarian kan vara svårt för folk att förstå på den här sidan halvklotet. Att någon frivilligt skulle tacka nej till en rejäl bit kött och väldoftande asados övergår många chilenares förstånd.
Vill man beställa vegetarisk kost på en restaurang är det för säkerhets skull bäst att understryka att inte heller fågel eller fisk bör finnas på tallriken som serveras.
För rättvisans skull bör det kanske påpekas att det inte bara är i Chile människor i allmänhet tycks ha svårigheter med att begripa vad det innebär att vara vegetarian. Jag har faktiskt varit med om både en och två svenskar som varit mycket nogranna med att påpeka att de är vegetarianer för att sedan glatt lassa i sig kyckling.

Jag äter ytterst sällan något kött överhuvudtaget och när jag gör det så blir det oftast kyckling. Jag blev lite inspirerad av gårdagens vegetariska kycklingsallad och lagade därför till en "vegetarisk" kyckling i ugnen.
Gott blev det i alla fall.

"Vegetarisk" kyckling i ugn

8 kycklingklubbor
potatis
morot
paprika
gul- och rödlök
timjan
basilika
rosmarin
1/2 dl olivolja
saft av 1 citron
3 vitlöksklyftor
1 msk soja
1 tsk salt
svartpeppar

Blanda samman marinaden av soja, olja, citronsaft, vitlök samt kryddor. Dra av skinnet på kycklingklubborna, häll marinaden i en plastpåse, lägg i kycklingklubborna och knyt om. Låt gärna kycklingen marineras under natten i kylskåpet.
Skiva lök, potatis, paprika samt andra överblivna grönsaker som finns i hushållet grovt. Lägg dem i en ugnssäker form, häll ett par droppar olivolja över och salta och peppra. Lägg därefter i kycklingklubborna, sätt ugnen på 200 grader och låt formen stå i ugnen ca 40 minuter eller tills maten fått färg.
Lika enkelt som det är gott!

Och min goda gräddsås...

När jag handlar frukt och grönt på vår lokala marknad om söndagarna älskar jag Chile och förbluffas över hur mycket färsk frukt och grönsaker man kan få för bara ett par tusen pesos (1000 pesos=12 kr).

När jag går till snabbköpet för att handla grädde till min goda sås (som jag har avstått från att göra eftersom jag vet att just grädde är skrämmande dyrt) så svimmar jag nästan. Priset för grädden som säljs i irriterande opraktiska plastpåsar som rymmer en liter ligger på 39 kronor påsen.
Så istället för vanlig vispgrädde kommer jag hem med crema espesa, ett slags tjock, vispad och söt grädde som säljs i små 120 grams förpackningar och har ett betydligt mer humant pris.

Nåväl, crema espesa passar bra till kladdkaka men är knappast lika god som riktig grädde.
Jag hoppas att chilenska mejeriproducenter snart inser att ingen människa behöver köpa en liter grädde åt gången. Speciellt inte när den är förpackad i en ej-återförslutningsbar plastpåse och kostar 40kr litern.

Mer välgörande än mate?

Incate från Cuzco. För lever, njurar, prostatan samt en mängd andra organ. Ett axplock från paketets baksidetext;
Hjälper mot huvudvärk, illamående, yrsel, gaser i magen och dålig andedräkt.
Stimulerar njurarnas funktion, lindrar reumatism och ger dig ett hälsosamt utseende.
Och detta var som sagt bara ett axplock av alla underverk som detta te kan uträtta.

Mate och te

Så har jag då äntligen hittat den tebutik jag så länge letat efter. I Mall Panoramico i Providencia ligger den relativt nyöppnade tebutiken ZOE! Här säljs fövisso löste i färdigpackade påsar men det finns ändå möjlighet att lukta på te, strosa runt i affären och välja bland en mängd olika sorter. ZOE! är faktiskt den bästa tebutik jag besökt i Chile.
Genomsnittschilenaren bälgar förmodligen i sig lika mycket te per år som Svensson då det gäller kaffe. Trots detta är utbudet skralt, te i lösvikt existerar knappt och de flesta nöjer sig med att dricka Lipton Yellow Label i påsar.

Mest spännande i tebutiken jag besökte var att de sålde olika sorter smaksatt mate. Ungefär som när man säljer grönt te med smak.
Mate hör till de allra nyttigaste alternativen bland varma drycker. Bland annat reducerar det kolesterol och inehåller en massa antioxidanter. Mate har alltid varit en aning för bittert och gräslikt i smaken för min del, men nu när jag har hittat både rökt och smaksatt mate har jag blivit sugen på att testa det igen. En del drycker kräver ju fler än någon enstaka provsmakning för att man skall lära sig uppskatta dem och så kanske det även är med mate.

Paila marina - det chilenska havets läckerheter i en skål

Livsmedelsjakt i Patronato

Chilenska snabbkop ar inte lika valsorterade som sina svenska motsvarigheter nar det galler utlandska matvaror. Jag som inte kan leva utan kokosmjolk, sushi och couscous besokte idag stadsdelen Patronato. Patronato ar mest kant for sina manga kladaffarer med laga priser men ar aven den plats i Santiago dar man kan hitta asiatiska och arabiska livsmedelsaffarer. Har finns bade en betydande koreansk och palestinsk koloni och faktum ar att Chile ar hem for den storsta palestinska kolonin utanfor arabvarlden.
Bland dagens fynd fanns alger till att gora sushi, ingefara, gront iste (jattegott!) samt lite annat smatt och gott.

Det chilenska köket

Ibland händer det att jag framför datorskärmen på kontoret blickar ut genom fönstret mot en regntung himmel, suckar och låter tankarna flyga iväg en aning och drömmer mig bort till Chile. Kanske önskar jag att jag i februarisolens värmande strålar satt på en uteservering i Valparaíso, smuttade på en pisco sour och väntande på att få in en nygrillad reineta på bordet.
Egentligen tycker jag inte att den chilenska maten är särskilt märkvärdig. Det finns många länder som erbjuder mer varierad och mer smakrik kost än Chile. Men även i Chile finner man förstås en hel del godbitar, speciellt om man upskattar det som havet bjuder på. En typisk rätt är paila marina. En soppa gjord på musslor, räkor samt en mängd andra fiskar och havsdjur som om den skall intagas på rätt sätt bör serveras i de traditionella lerkärl som tillverkas i byn Pomaire.
En annan chilensk favorit är pastel de choclo, en slags gratäng gjord på mosad majs, köttfärs, oliver och ibland kyckling som lagas i ugn och som på restauranger tyvärr ibland ganska oftas serveras gratinerad med socker.
Pastel de choclo är annars en utsökt rätt som jag lagat hemma ett par gånger, men då helst utan socker.

Pastel de choclo serverat i keramikkärl från Pomaire

Något annat som man inte skall missa att pröva på om man råkar befinna sig i Chile under sommarsäsongen är mote con huesillo som säljs i så gott som varje gathörn. Mote con huesillo är en söt dryck gjord på det kokade sädesslaget mote samt torkade persikor och funkar bra både som dryck och efterätt.
Mote con huesillo, passar utmärkt en het sommardag

I Chile bör man även passa på att skölja ner varje måltid med ett glas rödvin, extra populärt till alla asados (grillfester). Att grilla är chilenarna förövrigt barnsligt förtjusta i. Till skillnad från här hemma där varje grillning är ett helt projekt med avancerade marinader, 50 olika sorters sallader och andra tillbehör så nöjer man sig i Chile med att slänga på ett stycke blodig biff på grillen. Sedan är det klart. Gärna och ofta skall det grillas, helst varje helg utan fler tillbehör än lite bröd och möjligtvis salt och peppar. En trevlig sed tycker jag, trots att blodiga biffar inte riktigt är min melodi.

Empanadas de pino

Eftersom recept på chilenska piroger eller empanadas som de kallas i Chile efterfrågades i mitt förra inlägg bjuder jag på receptet här.
Empanadas är bra mat att ha med sig och är dessutom oerhört gott. De empanadas jag bjudits på av chilenare i Sverige och mina egna hemlagade är faktiskt i mitt tycke godare än dom jag smakade i Chile.

Empanadas de pino, 14-15 stycken

500g blandfärs
2-3 gula lökar
5 kokta ägg
3 msk oregano
2-3 vitlöksklyftor
1 tsk chilipeppar eller chilifrukt
1 tsk paprikapulver
1 liten burk svarta oliver
ett par matskedar russin samt salt och peppar efter tycke och smak

Stek köttfärsen i olja, lägg i den hackade vitlöken och löken då köttfärsen fått färg. Bryn löken, tillsätt chilipepparn samt övriga kryddor. När köttfärsröran är klar är det dags att sätta igång med degen.

Till degen behövs följande ingredienser;

10 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
1 1/2 tsk salt
200 gram margarin
1 1/2 tekopp kokande vatten

Blanda alla torra ingredienser i en bunke, lägg smöret i mitten av mjölblandningen, häll över det heta vattnet och rör snabbt ihop till en deg. När degen väl är klar är det bara att kavla ut den. För att få en fin rund form till pirogerna brukar jag använda en större asiett för att skära ut en lagom stor degbit att lägga fyllningen i. Lägg 1-2 msk köttfärsblanding på den ena sidan av den utskurna degbiten, lägg också till 1/4 dels ägghalva samt 1 eller två oliver. "Stäng" pirogen och platta till kanterna med en gaffel. Pensla gärna med 1 uppvispat ägg eller olivolja. Grädda i 200 grader i ca 20 minuter eller tills pirogerna börjar få färg.

På tal om chili

Chilipeppar är en relativt enkel planta att odla hemma. Bäst trivs den i kruka inomhus, på balkongen eller terrassen. Chiliplantan är mycket förtjust i sol men ogillar vind. Plantans frukter är riktigt nyttiga då de är rika på C-vitamin och även inehåller B-vitamin samt järn.
Den äldsta chilisorten tros vara chiltepin som växer vilt i Mexiko, som kuriosa kan nämnas att en av de grönsaker som odlats fram av chiltepin är paprika så med andra ord kan vår vanliga paprika sägas vara en slags chilisort.
Med tanke på chiliplantans alla goda egenskaper och hur lättskött den är så borde vi alla sätta igång att odla! Kanske får ni lika fina chilifrukter som mina på bilden här ovan. Den gröna är färsk och nyskördad medan den röda är torkad, även torkad går den förstås bra att använd i matlagning men den är godast färsk. En fördel med att odla själv är att man kan välja när chilifrukterna plockas, den gröna på bilden är inte riktigt mogen ännu och är därför mycket mildare i smaken medan den röda är riktigt het i smaken.

Chilipeppar eller aji

Inspirerad, det blev jag när jag läste Thereses inlägg om chili. Eftersom även jag är en stor chiliälskare blev jag genast sugen på att slänga ihop ett eget inlägg i ämnet och här kommer det.
Kärt barn har ju många namn sägs det, och det stämmer bra in på chilin som i Sverige också kallas för chilipeppar, jalapeño eller spansk peppar. I en del spansktalande länder kallas chili för chile. I Chile har man förstås hittat på ett annat namn åt denna krydda som är mer känd under namnet ají. Ají är populärt och används till mycket, bland annat till den för det chilenska matbordet obligatoriska pebren. Pebre är ett populärt tillbehör vid grillning och används också som pålägg till det bröd som äts vid varje måltid. För att göra pebre behövs följande ingredienser;

1 knippe salladslök
1 knippe färsk koriander
2 ajís (eller chilifrukter som det heter på svenska)
1 msk vitvinsvinäger
2 msk olivolja
1/2 tsk peppar
1 tomat
salt efter behag
vatten

Hacka koriandern, hela salladslöken (även de gröna delarna), tomaten och chilifrukterna. Tillsätt olivolja, vinäger, salt och peppar. Blanda ut med vatten eftersom pebre inte skall vara en massa utan lagom lös i konsistensen. Servera och bjud till bords!


Det finns visserligen många olika varianter på pebere men detta recept är det vanligaste. Går man på restaurang står alltid en skål med pebre framme på bordet och är lika oumbärlig som sojan vid det kinesiska matbordet.

Lasagne med fetaost och oliver

I går blev det lasange till middag. Min favoritlasagne som både är otroligt god och lätt att göra. Eftersom jag själv gillar den starkt tänkte jag dela med mig av receptet. Till min favoritlasagne behövs följande ingredienser;

12 lasagneplattor
1 skiva fårost (helst men fetaost går förstås också bra)
5-6 tomater
1 liten burk svarta oliver
2 msk färska, hackade basilikablad
2 vitlöksklyftor
1/2tsk salt
1krm svartpeppar

Sås
7dl mjölk
3msk mjöl
2dl riven ost
salt

Såsen brukar jag slänga ihop först, den görs förstås på samma vis som då man gör "vanlig" lasagne. Rör i hop mjölk och mjöl och låt det koka upp. Koka 2-3 min, ta därefter av kastrullen från plattan och rör ner den rivna osten tills den smälter.
Hacka tomaterna och gröp gärna ur kärnhuset, annars blir lasagnen lätt vattnig i konsistensen. Skiva oliver och skär osten i tärningar. Hacka basilikablad, vitlök och blanda alltsammans i en bunke. Peppra och salta.
Därefter är det bara att köra på som vanligt, varva lasgneplattor med ostsås och fyllning. Låt lasagnen stå i ugnen i 225 grader i ungefär en halvtimmma.

Ky

Förrätten Satay de pollo, ljuvligt god på Ky.

Sista veckan i Santiago besökte jag och ett par vänner stans absolut coolaste restaurang, Ky. Ky ligger i ett vanligt hus i vilket alla rum har en personlig prägel och är fyllda med märkliga föremål som ser ut att ha inhandlats i en antikvitetaffär. Eftersom maten som serveras på restaurangen är asiatisk är många av av inredningsföremålen hämtade från Thailand, Indonesien och andra länder i regionen. För den som är intresserad av inredning måste Ky vara något av en dröm, jag tror aldrig att jag tidigare har besökt en restaurang där man har lyckats skapa en så unik och hemtrevlig miljö.


Restaurangen är en aning dyr med chilenska mått mätt, en huvudrätt kostar omkring 9000 pesos (120kr), den ligger på en undangömd plats och sägs vara ett populärt ställe bland Santiagos celebriteter.
Asiatiska matställen är inte lika vanligt förekommande i Chile som hemma varför det också känns lite exotiskt att besöka Ky. Vad jag gillar extra mycket är att man verkligen lägger ner en speciell omsorg på allt. Från rätterna som läggs upp på tallrikarna för att tilltala ögat och vara dekorativa, till notan som (om man är ett större sällskap) ställs på bordet i något som liknar en skattkista från 1800-talet. Ky är en upplevelse för såväl öga som gom. Lite extra roligt är det förstås att de i menyn har en efterätt som består av brownie och vaniljglass serverad i en hög kopp. Efterrätten heter Maikel Yacson och är mörkt brun i botten, med ett ljusbrunt mellanskikt och kritvit uptill .


Ky ligger på Avenida Perú 631 i ett vanligt hus där man får ringa på en dörrklocka för att bli insläppt.

Favoritfisk

Reineta med papas salteadas, och så förstås en pisco sour. Vanligt är att dricka en pisco sour innan middagen serveras.

Äter man inte fisk och skaldjur, såsom är mitt fall, är kanske Chile lite fel land att hamna i. I ett land som praktiskt taget bara består av en oändligt lång kustremsa dyker fisk och skaldjur allt som oftast upp på menyn. I mindre kuststäder kan det till och med vara svårt att hitta en restaurang som serverarar andra typer av rätter.
Under min tid i Chile har jag emellertid börjat synda och provat på både det ena och det andra bland havets läckerheter. Jag har kunnat konstatera att jag tycker ungefär lika illa om det som jag alltid har gjort och har i de flesta fall återgått till min vanliga (fiskrfria) diet. Med undantag för en liten firre, nämligen reineta. Vad reineta heter på svenska eller om den överhuvudtaget finns i Sverige har jag ingen aning om, vad jag däremot vet är att den hör till det godaste i fiskväg jag någonsin smakat. Reinetan har inga ben vilket förstås underlättar vid måltidsintagandet. På chilenska restauranger kan man oftast beställa den tillagad på två olika sätt; a la plancha (stekt) eller frita (friterad). Då man beställer får man välja vad man vill ha serverat till fisken, c/agregado brukar det stå i menyn. De vanligaste tillbehören är ris eller pommes frites, ibland kan man även välja mellan papas duqesas (små stekta potatisbollar vars innehåll mest kan liknas vid mos) eller papas salteadas (kokta, lätt saltade potatisbitar). Vill man ha sallad till beställs denna oftast som agregado. Salladen brukar dock inte vara någon höjdare utan består så gott som alltid av kokta grönsaker som serveras kalla. Vanliga grönsaker är rödbettor, morötter, blomkål, gröna bönor och ibland majs.
Att fritera reinetan är vanligast då chilenarna är osunt förtjusta i allt som är ohälsosamt och fettdrypande. Chile har ännu inte drabbats av den hälsomedvetenhetsvåg som sveper fram över västvärlden och att tänka på vad man stoppar i sig är inte att tala om. Att medvetenheten om sunda kostvanor inte är större är synd . Under en nyhetssänding för inte så länge sedan rapporterades det om att chilenskorna hör till de mest överviktiga kvinnorna i hela Sydamerika tillsammans med bolivianskorna. Hur det var ställt med de chilenska männen framgick ej men det räcker med att ta en promenad på Santiagos gator för att konstatera att de förmodligen inte får i sig hälsosammare kost.
I Sverige går gemene man på gym, ägnar sig åt yoga eller någon annan fysisk aktivitet på fritiden. I Chile är ett gymmedlemskap oerhört dyrt, det kostar mer än i Sverige och det i ett land där medellönen ligger långt under den svenska.

En annan vanlig lunchrätt är completos, i mitt tycke ingen kulinarisk höjdare men oerhört populärt. Completo är vanlig varmkorv som serveras i ett baguettebröd med olika saker till, mosad avokado och hackad tomat läggs ofta på, givetvis med en redig klick manjonäs till. En annan populär "rätt" är churrasco, gigantiska smörgåsar som även dom fylls med olika tillbehör samt en rejäl stekt köttbit.

Reineta a la plancha med papas salteadas och något mycket sällsynt på en chilensk lunchtallrik; ett salladsblad

Min favoritfrukt

Det bästa med Peru är förmodligen landets varierande klimat som lämpar sig väl för odling av en mängd spännande och välsmakande frukter. På gatan säljs färskpressad juice av maracuya, ananas och hela kokosnötter med sugrör i.
Min absoluta favoritfrukt är dock granadillan. En frukt av andinskt uprspung som odlas på 1700 till 2600 meters höjd över havet. Både till smak och konsistens är den lik passionsfrukten (en annan av mina favoriter). Granadillan är dock något större, fruktköttet är grått i färgen och saknar passionsfruktens syrlighet.
Tyvärr har jag aldrig sett granadilla hemma i Sverige, inte ens i de mest välsorterade mataffärer vilket verkligen är synd, för jag har svårt att föreställa mig att det kan finnas någon godare frukt än granadilla.

Fler peruanska godsaker

Dessa kallas for cachitas, ats inte som chips eller jordnotter utan som tillbehor till maten. Cachitas ar mjoliga i konsistensen, smakar mer som popcorn an som rostad majs och ar ruskigt goda.

Chicha morada

Vid så gott som samtliga måltider som intogs i sällskap av peruaner fanns en karaff med chicha morada på bordet. Drycken är vanligt förekommande i såväl Peru som Bolivia och görs på den blåsvarta majssort som odlas i Anderna. Riktigt hur jag skall beskriva smaken vet jag inte, för jag kommer inte på något att jämföra den med. Smaken är söt, men inte för söt och detsamma kan man säga om den efterätt mazamorra morada, som görs på samma majssort. Själv blev jag riktigt förtjust i den speciella smaken och köpte med mig påsar med pulver för att blanda chicha morada, mazamorra morada och så naturligtvis ett par påsar med chicha godis. Mums!

Rustica

Restaurang Rustica vid Playa Barranco skymtar fram bakom bilen.

Sista dagen i fina Lima at jag lunch pa restaurang Rustica med ett suverant lage vid Playa barranco. Under lunchtid bjuder Rustica upp till bufé, och vilken bufé! Serveringsbordet svammade over av lackra ratter. Pa Rustica bjuds det pa peruansk, italiensk, argentinsk, spansk, kinesisk och japansk mat. Det finns alltsa nagot for var mans smak. Givetvis far man ta for sig sa manga ganger man vill. Sjalv at jag fyra tallrikar och gick darifran sprickfardig efter att ha atit sushi, pasta, traditionell peruansk mat, farska tropiska frukter till eftratt, toppat det hela med lite glass och sotsliskiga peruanska desserter.
Jag och mina vanner anlande till bufén da den precis serverats. Da vi gick darifran plockade de fram kvallsbufén och jag blev trots min overfulla mage lite sugen pa att ta ett varv till.
Om nagon som laser det har har vagarna forbi Lima far ni inte missa Rustica! Visserligen ar priset for bufén lite dyrt med peruanska matt matt (100kr) men med tanke pa vad man far for pengarna ar det val vart de extra kronorna. Dessutom ar utsikten och laget helt fantastiskt, att sitta i eftermiddagssolen och dricka chica morada (typisk peruansk dryck) med utsikt over havet och hora vagorna skvalpa ar obetalbart.

Vad ger man inte for en sadan har utsikt?

Får det lov att vara...

....en suspiro de limeña? En mycket omtyckt efterätt i Perus huvudstad Lima är denna delikatess gjord på ägg, socker, vanilj och kanel. Sitt poetiska namn, limeñans (kvinna från Lima) suck, sägs den ha fått av poeten och författaren José Galvez fru Amparo Ayarez. Ayarez lär ha varit känd för sina kulinariska konster, då hon tillfrågades om varifrån hon fått inspiration till namnet svarade hon att efterätten var "mjuk och ljuv, som en kvinnas suck". För den som är sugen att prova på en suspiro de limeña finns ett recept (på spanska) här. Peruansk mat har i Chile rykte om sig att vara mycket god och i Santiago finns en uppsjö av peruanska restauranger. På sidan Peru mucho gusto finns en mängd vackra bilder och recept på rätter från Perus olika regioner.

Palta

Något av det absolut bästa med Chile är tillgången (och priset!) på frukt och grönt. Här har man råd att unna sig sådan lyx som färskpressad apelsin- eller grapefuktsjuice till frukosten varje dag utan att gräva djupa hål i plånboken. För mig som älskar avokado men inte köper det särskilt ofta är Chile näst intill ett paradis. För en 12 kronor får man ett tiotal härligt mogna avokados som smälter i munnen. Det finns en uppsjö av olika varianter att välja mellan, i olika storlekar och färger. I Chile kallas avokado för palta. Den aubergineliknande grönsaken på bilden går under namnet "palta chilena" medans den ljusgröna kallas för "palta hass".