Cusqueños

Marknad i Pisaq

Pisaq

Marknad i Pisaq

Att Cusco emellanat kanns som en enorm nojespark for vuxna har bade sina for- och nackdelar. Till fordelarna hor att utbudet av aktiviteter och utflykter ar nast intill obegransat. Det basta med Cusco ar inte bara staden i sig utan att det finns sa mycket att se och uppleva runt omkring. Machu Picchu ar langt ifran de enda ruiner som finns att beskada i narheten av Cusco, de rakar bara vara de mest kanda. Faktum ar att det finns sa manga platser att besoka runt den gamla inkastaden att man formodligen skulle behova stanna minst en vecka for att hinna gora alla dagsutflykter som star till utbud. Sjalv hann jag inte ens med halften.
En plats som jag faktiskt hann besoka var Pisaq, en liten by som ligger ca 1 timmes bussresa fran Cusco. Utover sina ruiner ar staden kand for sin marknad dar fina hantverksproduker gar att kopa for riktiga vrakpriser. Byns ruiner, efterlamningar fran Perus storhetstid hor till de mer kanda och valbesokta. Tyvarr hade jag sjalv inte mojlighet att besoka dem da jag begick ett strategiskt fel och borjade min Pisaqtur med shopping pa byns marknad. Jag kopte vackra vaggbonader, tyger, smycken, handgjorda dockar, trojor och en hel del annat. Da jag lamnade marknaden var mina pasar sa manga och sa tunga att jag bestamde mig for att hoppa over ruinerna och istallet smaka ett par goda piroger. Desvarre protesterade min mage vilt mot dessa piroger, tillagade under inte alltfor hygieniska forhallanden. Faktum ar att sviterna efter pirogerna var sa allvarliga att jag nastan holl pa att missa Machu Picchu, men mer om det i nasta inlagg.


Byn ligger hogt upp i bergen, omgiven av andinsk gronska

Mingla med lokalbefolkningen kan man ocksa gora, givetvis i utbyte mot en slant.

Festival

Haromdagen hade jag turen att ramla rakt in i festligheter pa Plaza de Armas i Cusco dar man firade en dansfestival. Musik, vackra drakter och skickliga fotter gjorde det till en frojd for ogat.

Lite om Cusco

Staden Cusco har formen av en puma

Cusco ar en relativt liten stad som i dagslaget har ca 300.000 innvanare. Namnet pa staden; Cusco eller Qosqo/Qusqu som den heter pa det gamla inkaspraket quechua betyder centrum eller navel. Den en gang forna huvudstaden i det som var Sydamerikas storsta imperium kallas darfor ofta for varldens navel. Enligt en indiansk legend skall Cusco ha grundats for over 3000 ar sedan av inkahovdingen Manco Capac och lar darmed vara Sydamerikas aldsta befolkade stad.
Da de spanska erovrarna anlande till Peru insag de snabbt att nyckeln till erovringen av inkariket lag i intagandet av Cusco som under denna tid var den viktigaste staden i det andinska omradet och fungerade som administrativt hogsate i inkaimperiet. Ar 1533 intogs staden av Fransico Pizarro Cusco for den spanska kronans rakning.
Da Cusco byggdes sags staden ha planlagts for att till formen likna en puma, ett for inkaindianerna heligt djur. Manga omraden och gator i staden ar namngivna pa quechua och paminner om inkas heliga djur, som exempel kan Puma-Chupan(puma svans) och Puma-ccorco(puma hals) namnas.

Lamadjur

Lamadjur ar en vanlig syn kring och i Cusco, de anvands framst som lastdjur men aven ullen tas till vara pa for att gora varma trojor, strumpor och mossor av. Laman var ett av de vanligaste forekommande djuren i Sydamerika innan spanjorernas ankomst och levde i ett omrade som strackte sig fran sodra Colombia till Chile.
De tillhor gruppen kameldjur och forekommer i fyra olika varianter i Sydamerika; lama, guanaco, alpaca och vicuña. Riktigt vilka som ar skillnaderna mellan dessa fyra djur ar omojligt att avgora for en amator som jag men exemplevis alpacan sags vara en tam upplaga av vicuñan . Alpacan anvands for sin fina ulls skull, dessutom ats dess kott som ar mycket rikt pa proteiner och helt och hallet saknar kolestrol. Sjalv har jag atit alpaca kott och tycker att det smakar alldeles utmarkt.
Jag hade garna haft ett lamadjur om jag hade haft en tradgard hemma, de ar verkligen fascinerande djur. Tjusiga att titta pa, lite mer exotiska an hundar och dessutom ar de mjuka och goa att klappa. Ofta ser man lamadjur vars oron smyckats med fargglada tofsar i garn som pa bilden nedan. Jag trodde att denna utsmyckning enbart anvandes av estetiska skal men enligt en guide jag fragade pa ett museum i Cusco anvands tofsarna av praktiska skal. Man smyckar helt enkelt lamadjuren for att latt kunna skilja dem at och se vilka djur som tillhor vem.

Bilder fran Cusco

Samtliga bilder ar tagna kring Plaza de Armas i Cusco.

Ett Disneyland for vuxna

Cusco ar en sagolik stad vars byggnader och smala tranga grander standigt vittnar om det Peru som existerade innan spanjorernas ankomst. Cusco ar vackert, haftigt och unikt.
Trots dessa overvagande positiva intryck av staden infinner sig en marklig kansla av att befinna sig i ett sorts Disneyland for vuxna. En plats upbyggd av kulisser som for besokaren bjuder pa exotiska och fargsprakande bilder av lamadjur och ursprungsbefolkning i traditionella klader.
I centrala Cusco behover man inte ta mer an tre steg i vilken riktning som helst for att finna en resebyra som anordnar inkaledsvandringar, bussresor till Machu Picchu, forsranning, bussutflykter till narliggande byar och allt annat mellan himmel och jord som man som turist kan tankas vara intresserad av.
Da jag vandrar langs ned en av Cuscos gator blir jag tillstucken en brochyr av en ung tjej som forsoker salja mig manikyr, pedikyr "eller varfor inte en massage efter Machu Picchu señorita?". Jag tittar pa papperslappen jag har i handen "inkas massage". Jo, det later ju bra. Kanske nagot man borde prova pa, och om inte kan jag nog finna en "inkas massage" nagon annanstans. Eller en inka-vadsomhelst. For i Cusco tycks varenda affar,varenda resebyra och varannan ratt pa varje restaurang heta nagonting som borjar eller slutar pa inka. (Undantaget ar den resebyra med vilken jag bokade en resa till Machu Picchu som bar det orginella och fortroendeingivande namnet Machu Picchu luxury travel).
I Cusco tycks alla fran smabarn till mormodrar kunna engelska, anmarkningsvart med tanke pa hur daliga engelskakunskaperna brukar vara generellt sett i Latinamerika. Och aran for de goda sprakkunskaperna bor val snarare tillskrivas turismen an det peruanska skolsystemet. Kan man inte engelska kanske man gar miste om en potentiell kopare eller tva, konkurrensen ar hard och varannan cuscobo tycks agna sig att forsaljning av nagot slag.
Garna spelar man pa turistens daliga samvete, onskan om att vore det mojligt sa skulle man mer an garna forsorja hela Peru, utplana fattigdom och armod.
En dag da jag sitter och vilar fotterna pa en bank pa Plaza de Armas kommer en liten pojke som vill salja fingerdockor fram till mig. Jag forklar bestamt att jag inte ar intresserad av att kopa nagot, men likt de flesta forsaljare ar pojken entragen, tar inte nej for ett nej och snart sitter han bredvid mig pa banken och forevisar sina varor. "Titta, spindelmannen. Han ar haftig!", "Men lamadjuret da señorita? Lamadjuret ar val fint" Jag som lider av ett tvangsmassigt shoppingbehov som(tack och lov) dampas aven vid sma inkop som detta, sitter snart dar med ett par fingerdockor i vaskan. Pojken ar emellertid inte den ende unge forsaljaren pa Plaza de Armas, en bit bort sitter hans kompisar och betraktar oss, da de ser att jag hor till de mindre svarovertalade individerna kommer de fram och snart har jag en grupp av fem sma killar runt mig som vill salja allt fran vykort till tavlor och tuggumin. "Señorita, kop nagra dockor av mig med", sager en av de minsta killarna som inte ser ut att vara mer an sex ar. "Bara ett par stycken, sa att jag atminstone far ata", fortsatter han med bedjande ogon. En av de storre killarna skrattar och ger honom en vanskaplig knuff "Och du som redan har atit". Som tur ar har jag gott om smamynt, bryr mig inte om att de sa uppenbart forsoker spela pa mitt daliga samvete och utokar foljaktligen bade min vykortskollektion och min samling av fingerdockor. Killarna tackar sa mycket, onskar mig en trevlig dag och ger sig ivag.
Pa vag hem stoter jag pa en cusqueña vackert kladd i traditionella klader med ett barnbarn i ena handen och ett lamadjur i den andra. "Ett foto señorita?" fragar hon och trots att det kanns lite markligt halar jag fram kameran och tanker att "va tusan, jag ar ju har for att ta kort pa allt och alla". Kvinnan och hennes barnbarn staller sig lydigt och poserar vid en vagg. Jag tar de kort jag onskar och lagger ett mynt i den aldre kvinnans hand saval som i den lilla flickans. Inte gor jag om samma misstag som haromdagen da jag tog kort pa en indiankvinna med en liten dotter vid sin sida. Efter att kortet var taget lade jag en sol i kvinnans hand. Ingen stor summa men i Peru racker det till en empanada, fem bananer eller en flaska vatten och ar mer an tillrackligt som betalning for ett kort. Kvinnan tog emot myntet och pekade pa den lilla flickan, da jag vande blicken nedat motte mina ogon en utstrackt hand och ett par ledsna hundogon. Jag kande mig illa till mods, blev lite smatt irriterad da jag visste att jag gett kvinnan mer an tillrackligt betalt men lade anda ett mynt i den lilla flickans hand. Man kanner sig ofta som ett vandrande dollartecken i Cusco, dessutom kanns det bade markligt och fel att ta kort pa exotiska cuscobor som klar ut sig for turister. Forvisso har jag full forstaelse for att cuscoborna som fotas av oss turister som vore de djur pa zoo tar tillvara pa mojligheten att tjana ett par kronor, men i samma stund som jag lagger ett mynt i indiankvinnans hand bidrar jag pa satt och vis till att uppratthalla peruanens roll som en exotisk attiralj, reducerad till en obetydlig men turistvanlig biroll i sitt eget land.

Cuscoborna later sig garna fotas i utbyte mot en slant

Kokate

Min forsta dag i Cusco inleddes med en stor kopp kokate sa som brukligt. Kokabladen sags oka syresupptagningsformagan och hjalper darmed till att lindra soroche(hojdsjuka) som orsakas av syrebristen pa hoga hojder. Cusco ligger pa ca 3400 meters hojd over havet varfor sannolikheten ar stor att en tillfallig besokare som flugit till staden drabbas av soroche som kan yttra sig pa olika satt. Vanligt ar att man far huvudvark, mar illa, kraks och kanner sig yr. I varsta fall (mindre sallsynt) kan hojdsjuka leda till doden da symptomen inte uppmarksammas, den drabbade vilar eller tar sig till lagre hojd. Sjalv har jag de fa ganger jag vistats pa hoga hojder bara drabbats lindrigt och sa aven denna gang. Min huvudvark gick over framemot kvallen. Huruvida det berodde pa det manga koppar kokate som jag drack, eller de tabletter mot hojdsjukehuvudvark som jag kopte pa apoteket vet jag inte.
Smaken pa kokatet var forresten over forvantan, paminner faktiskt lite om gront te och ar riktigt gott.