Konstig inställning till språk

Idag var vi hemma hos en bekant, en treårig flicka som bor tillsammans med sin mormor och sin mamma (en inte helt ovanlig lösning i Chile om man är ensamstående). Familjen är helchilensk men mormodern har bott flera år i USA. Med sina två helchilenska döttrar (som båda är födda och uppvuxna i Chile) valde hon att prata engelska i hemmet eftersom hon ville att de skulle lära sig språket. Kanske inte en så dum idé egentligen i Chile där engelskan man lär sig i skolan knappast är tillräcklig för att göra sig förstådd ens i de mest vardagliga konversationer.
Men nu till det märkliga; den treåriga flickan som vi kan kalla Fernanda pratar knappt någon spanska överhuvudtaget eftersom mamman och mormodern enbart pratar engelska med henne och näst intill kräver att alla i hennes närhet skall göra detsamma. Alltså; varken mormordern eller mamman har engelska som första språk. Mormodern har visserligen levt flera år (i vuxen ålder) i USA men det har inte mamman. Visst talar de engelska bättre än de flesta andra chilenare men med kraftig brytning och långt ifrån grammatiskt perfekt. Det språk Fernanda lär sig i hemmet är alltså en andraspråktalares halvkassa engelska. Själv tyckte jag hela situationen var smått absurd när gäster anlände till hemmet och Fernanda inte ens klarade av att svara på enkla frågor som "hur mår du?" på spanska. Gästerna blev förstås genast underättade om att när man talar med Fernanda, så pratar man engelska. Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga när mormodern berättade för mig att det var så bra där familjen bodde tidigare, för där ville Fernandas lekkamrater lära sig engelska och pratade följaktligen engelska med henne (så hon slapp besmittas av den spanskspråkiga miljö hon omges av, hu och ve!). Men nu, när familjen flyttat vill barnen i det nya området inte prata med Fernanda på engelska och det tycker mormor är sååå synd.
Ja, ibland vet man inte om man skall skratta eller gråta.
Givetvis är det bara positivt om man från barnsben lär sig flera språk, det är inte det som jag reagerar på. Men jag tycker det är konstigt när man väljer att enbart prata ett språk med flickan som man inte själv behärskar till fullo och dessutom gör allt för att undvika att hon lär sig det språk som talas i landet hon kommer växa upp och leva i. Personligen tror jag att mamma och mormor trots sina goda intentioner gör Fernanda en björntjänst. Flickan får ett modersmål som inte är grammatiskt korrekt och dessutom talas i hemmet med stark brytning. Ja, vad skall man säga? Jag tycker bara det hela verkar helknäppt.

Ett nytt spanskt ord

Spanska är ett vackert och rikt språk som fött fram stora poeter och författare som Miguel de Cervantes, Pablo Neruda och Gabriel García Márquez.
Med över 380 miljoner talare världen över är det inte konstigt att språket tycks vara en outsinlig källa av ord och lokala variationer.
Jag har emellertid till mitt stora förtret upptäckt att det finns en del luckor här och där som behöver täppas till. Till exempel saknar jag ordet hjälpsam på spanska. Det existerar så vitt jag vet faktiskt inte. Visst kan man med omskrivningar få sagt ungefär samma sak som han/hon hjälper mig alltid eller han/hon är bra på att hjälpa till. Men ordet hjälpsam rätt och slätt finns alltså inte. Och finns inte ord som verkligen behövs så får man ju vara lite innovativ och uppfinna dem själv. Därför brukar jag när jag pratar med folk jag känner väl använda mig av ordet ayudativo som definitivt inte finns med i något spanskt lexikon men har sina rötter i verbet ayudar(hjälpa).
Så nu väntar jag bara på att la Real Academia Española skall ringa och tacka mig för att jag utökat deras lexikon med ännu ett oumbärligt ord.

En chilensk avart

Som jag har skrivit i tidigare inlägg är den chilenska spanskan full av avarter och egenheter. Till dessa hör vanan att framför (person)namn lägga till la eller el. T.ex. pratar man om la Maria, el Pedro eller la Gloria. Ett språkbruk som ligger så långt ifrån standardspanskans grammatiska regler man bara kan komma. I de flesta spanskspråkiga länder använder man sig inte av bestämd artikel före namn och skulle man göra det ses bruket av bestämd artikel ofta som lite "bonnigt" eller totalt grammatiskt inkorrekt.
Men inte i vad som måste vara den kungliga spanska akademins mardrömsland, Chile. Här är det snarare standard och anväds så gott som alltid i vardagligt tal.

Vikten av att lära sig tala god svenska

Ja, hur viktigt är det egentligen att till Sverige nyanlända invandrare tillgodogör sig kunskaper i det svenska språket? Rätt så viktigt skulle nog de allra flesta hålla med om. I media och politik blossar debatter om vikten av att lära sig svenska titt som tätt upp. Själv har jag intrycket av att svenskar är ytterst krävande då det gäller invandrares svenska, helst skall den vara helt och hållet felfri utan någon som helst brytning. I andra länder på vår kontinent blir människor oftast glada då de ser den nyanlände kämpa för att göra sig förstådd på det inhemska språket och man har tålamod och tid att lyssna, trots talarens brister.

Men detta krav på att invandrare skall tala svenska tycks inte gälla alla nationaliteter. Speciellt toleranta och förstående inför invandrare som inte lär sig svenska tycks vi vara när det gäller engelskspråkiga individer. Själv har jag en arbetskamrat från ett engelsktalande land som bott i Sverige i över ett år men fortfarande inte vill tala svenska. I början gjorde min arbetskamrat små försiktiga försök att deltaga i konversationerna på fikarasterna på svenska, men eftersom vi andra både förstår och talar hyfsad engelska lade min arbetskamrat snart ned sina ansträngningar och övergick till att tala bara engelska.
Varför upplevs det som mer okej att inte anstränga sig särskilt mycket för att lära sig svenska när man är engelsktalande? För att engelska och det medföljande amerikanska kulturbad som vi dränks i via tv, tidningar och musik gör att språket känns välbekant, mindre främmande och därmed inte lika hotfullt som andra invandrarspråk? Kanske är det bara en logisk följd av att de flesta svenskar pratar och förstår engelska hyfsat bra och tycker om att få öva på sin engelska när de möter en modersmåltalare?
Jag vet inte vad skälet är till att det tycks vara mer okej att bo i Sverige i 20 år utan att tala svenska när man har engelska som modersmål än om man råkar vara arabisktalande. Jag tycker bara det känns lite märkligt att inställningen till invandrare som inte talar svenska kan skilja sig så mycket beroende från vilket land person i fråga kommer ifrån och vilket språk hon eller han talar.

Chilensk spanska är inte dålig spanska

Esa cabra regalona no cacha nada y nunca conseguirá ganarse los porotos (Den där bortskämda tjejen fattar ingenting och lär aldrig kunna tjäna ihop sitt eget levebröd), är en helt obegriplig sammansättning av ord för majoriteten av världens spansktalande men också en helt korrekt mening om man skall tro den spanska akademin (Real Academia Española)
En nyhet som kanske kan vara glädjande att höra för chilenarna som ofta får höra att de talar "dålig" spanska, en uppfattning som dessutom delas av många av landets egna invånare.

Chilenskan Haydée Correa har nyligen utkommit med boken "Dudas e incorrecciones de nuestro idioma" i vilken myten om att den chilenska spanskan skulle vara sämre än andra avlivas. Enligt Correa kommer många chilenismos (lokala uttryck och ord som bara återfinns i Chile) från indianska språk som aymara eller mapucheindianernas mapudungún.
Om jag inte minns fel skrev jag i ett äldre blogginlägg om svårigheterna för en utomstående, nyanländ att begripa sig på chilenarnas ordsvängningar och uttryck som ofta är rent ut sagt obegripliga. Har man bara skolspanska med sig i bagaget är det inte lätt att göra sig förstådd eller förstå. Tilläggas skall dock att det naturligtvis går relativt fort att snappa upp chilenismos och förstå sig på deras betydelse i olika situationer.
Utöver att ha många lokala ord och uttryck är chilenarna även kända för sitt slarviga uttal, något som även Haydée Correa medger kan vara ett problem. Dessutom är chilenarna duktiga på att missbruka eller överanvända en del vanliga ord och uttryck. Ett bra exempel på detta är verbet cachar som betyder fatta, förstå eller begripa. Det är inte helt ovanligt att höra skolungdomar i tunnelbanan berätta om en händelse och slänga in ett "cahcai" efter var och varannan mening som i exemplet nedan.
"Iba por la calle ¿cachai? Y me encontré con un amigo ¿cachai? Y lo vi así como un poco bajoneao, ¿cachai?"

Hursomhelst är den chilenska spanskan både rolig, annorlunda och rik på (ibland obegripliga) ord. Sällan har jag mött fler lokala variationer i ett språk än i den chilenska spanskan.

Ordböcker

Jag älskar uppslagsböcker, lexikon, ordböcker och har en hel drös hemma. Favoriten är förstås Nationalencyklopedin, denna outsinliga kunskapskänsla som alltid står redo att besvara frågor eller skingra tvivel med den kompetens som ryms inom böckers pärmar.
Ordböcker är nästan lika kul som nationalencyklopedin, min största kärlek här är nog Norstedts stora engelska ordbok med 270.00 uppslagsord och fraser. Då det gäller spansk-svenska och svensk-spanska ordböcker finns det egentligen ingen som är riktigt bra. Förhoppningsvis förändras detta med årens gång eftersom spanska är ett stort språk och intresset för ämnet i skolan har ökat under senare år. Ännu så länge får man hålla till godo med medelbra ordböcker vid spanska studier. Är man riktigt språkintresserad är detta förstås inte nog. Det bästa man kan göra i sådana fall är att skaffa sig en engelsk-spansk/spansk-engelsk ordbok eller gå rakt på de utomordentliga spansk-spanska ordböcker som finns. Spanska Akademins ordbok är förstås en klassiker. Tyvärr hör den till det dyraste i lexikonväg varför jag ännu inte införskaffat någon. I och för sig kan man komma åt akademins spanska ordbok via internet, men för mig som föredrar böcker att ha i hyllan framför internet är detta inte tillräckligt. Min personliga favorit är istället Clave som utges av sm ediciones och även det finns på internet . Clave är en komplett ordbok som inte lämnar något i övrigt att önska. Här ryms såväl spansk som latinamerikansk spanska, ordförrådet är dagsaktuellt och uppdaterat men har även rum för äldre ord och uttryck. Dessutom finns den både med mjuka och hårda pärmar och är bra mycket billigare än Spanska Akademins ordbok
En annan favorit bland mina spanska ordböcker är ett till storleken mycket litet synonymlexikon utgivet av förlaget Espasa, diccionario de sinónimos y antónimos. Trots att det är så litet innehåller det en himla massa ord och är roligt att bara sitta att bläddra i. Och som en extra bonus finns även antonymer till de ord man slår upp.

Mitt förhållande till svenska och spanska dialekter

Therese skriver om språk och undrar vad vi läsare tycker (eller bör man kanske säga känner?) inför olika språk. Själv skulle jag gärna vilja lära mig portugisiska eftersom det är så vackert och arabiska som är så olikt svenskan och dessutom har ett osedvanligt tjusigt skriftspråk.
Språk i all ära, jag skulle nog ändå vilja påstå att jag har en mer utpräglad relation till dialekterna som hör till en del av de språk jag talar. När det gäller svenskan tycker jag t.ex. att skånska låter charmigt. Riktig stockholmska däremot låter bara drygt i mina öron, ej så utpräglad stockholmska kan jag emellertid klara av att lyssna till utan att få utslag.
Dalmål klingar vackert i mina öron. Kanske är det för att min bästa kompis under min barndomstid hade en rundlagd och alltid lika gladlynt mormor som kom från Dalarna och som jag har goda minnen av.
Göteborska är det som talas där jag kommer ifrån. Jag vet inte om jag tycker det är så värst vackert men inte är det heller direkt fult, förutom då jag hör riktigt utpräglad göteborska på TV, då tycker jag att det låter ohyggligt fult. Fast inte på långa vägar så fult som den dialekt som talas i och kring Karlstad, denna avart av svenskan kammar lätt hem priset för Sveriges fulaste dialekt. Karlstaddialekten låter bonnig i mina öron och är tveklöst svenskans fulaste variant.
Då det gäller spanska har jag förstås fördomar och idéer även gällande detta språks dialekter. Madridspanskan t.ex. är nog inte särskilt vacker egentligen, det är en rätt hård variant av spanskan med en hel del halsljud som är lätta att ogilla. Trots detta gillar jag Madridspanskan eftersom jag har bott i staden, älskar den och dess dialekt påminner om alla goda minnen jag förknippar med just Madrid.
Spanska med katalansk accent är jag nästan lite allergisk mot efter att ha bott i Barcelona. Trots att jag tycker katalanska låter trevligt talar en del katalaner spanska med så stark accent att det nästan låter som katalanska och bara blir fult i mina öron. Fult blir det eftersom en del katalaner talar rätt dålig spanska då man kan leva ett helt liv i Katalonien utan att egentligen behöva använda sig av spanskan bortsett från på spansklektionerna i skolan. När de väl talar spanska gör de det rätt dåligt med grammatiska felaktigheter och stark katalansk accent.
Den argentinska spanskan tycker jag egentligen ingenting om trots att folk ofta brukar tycka en hel del om denna dialekt som även är snarlik i grannlandet Uruguay. Argentinskan är varken särskilt ful eller exceptionellt vacker, bara en variant av spanskan där man tydligt hör vart talaren kommer ifrån.
Bolivianskan och vissa former av ecuatorianska är inte mina favoritvarianter av spanskan, skall jag vara ärlig tycker jag nog även här att det låter lite bonnigt. Den spanska som talas i Cusco, Peru har förmodligen mer dialektmässigt gemensamt med bolivianskan än med spanskan i Lima varför inte heller denna variant är någon storfavorit hos mig.
Chilenskan tycker jag inte är så jättevacker, många stavelser sväljs eller utalas slarvigt, numer påminner mig chilenskan förstås om Chile men fortfarande har jag en rätt neutral inställning till dialekten.
Colombiansk spanska tycker jag (kanske inte helt objektivt) är vacker, tillsammans med mexikanskan sägs den även vara en av de "renare" varianterna av spanskan med tydligt uttal och en grammatik som inte alltför mycket frångår standarden.
Mexikanska tycker jag låter lite charmigt, ibland gör den mig full i skratt då den påminner mig om komiska mexikanska tv-serier.
Karibisk spanska á la Kuba eller (ibland) Venezuela får mig att tänka på salsa, sol, fest och så Karibien så klart.

Chilenismos

Ord och uttryck som skiljer sig från standardspråket förekommer i alla länder, men ingenstans tror jag att spanskan har en så stark särprägel som i Chile. Detta är förstås bara min egen högst subjektiva uppfattning, en uppfattning som skapades under mina första månader i Chile då jag snabbt fick se till att lära mig en mängd nya ord för att förstå och kunna göra mig förstådd.
Här kommer ett litet urval av vanliga ord där den chilenska spanskan skiljer sig från standardspanskan (om det nu finnns någon sådan).

Achuntar betyder ungefär att träffa rätt. Andra synonymer på spanska är acertar eller apuntar.

Al tiro är ett ofta använt uttryck som betyder strax eller med en gång. Vill man uttrycka samma sak i ett annat spansktalande land kan man säga ahora mismo.

Cachar hamnar högt på listan över mest använda chilenska verb. Det betyder ungefär att förstå eller hänga med (i t.ex. en konversation), en vanlig spansk synonym är comprender.
Många chilenare lägger till ett cachái (ibland stavat som cachay) framför eller efter en mening, då i betydelsen förstår du? Att slänga in ett cachái lite här och där när man pratar hör till vardagsspråket men är inget man bör göra vid t.ex. en anställningsintervju.

Caleta betyder mycket eller många som i caleta de gente (mycket folk). En spansk synonym är ordet mucho.

Någon som är cuico är en snobb. Ordet används i negativ bemärkelse och har sin synonym i pijo.

Innebörden av flaite har jag ännu inte greppat fullt ut trots att jag har frågat och frågat. Ordet används om killar (det är oftast killar det handlar om) från Santiagos mindre bemedlade förorter. En flaite klär sig på ett visst sätt och lyssnar på en viss sorts musik. Enligt många chilenare jag har frågat om ordets betydelse så är svensk.-chilenske artisten DJ Mendez ett praktexempel på en flaite. Behöver jag tillägga att ordet har negativa konnotationer?

Fome betyder tråkig eller tråkigt och används mycket oftare än synonymen aburrido.

Guagua betyder bebis och är en synonym till bebé.

Guata betyder mage och kan ersättas av barriga. En guatón är förstås en person som är rund om magen.

Lolo(a) är en ung person och används på samma sätt i Chile som tilltalsordet nena i Spanien.

En luca är en tusenpesos sedel.

La micro kallar man Chiles lokalbussar. De bussar som kör längre sträckor (mellan städer eller länder) kallas för buses. Micrero kallar man microns förare.

Pega betyder jobb och heter annars på spanska trabajo.

pololo(a) betyder pojk- eller flickvän. En annan synonym är novio(a). Verbet pololear betyder ungefär att dejta.

Andra egenheter som förekommer i chilensk spanska är att man vid böjningen av verb i andra person singular istället för att lägga till ett -s på slutet så som i de flesta andra länder ofta lägger till ett i. Istället för att fråga cómo estas? om man vill veta hur någon mår så säger man cómo estaí?.

Säkert finns det tusen och åter tusen ting som man skulle kunna skriva om här men då jag (ännu så länge) bara är en amatör i ämnet väljer jag att sätta punkt här.

Uppdatering; Och så påminde Vida Latina mig om att jag i min lista ovan hade glömt det chilenskaste av det chilenska, nämligen ordet "po". Det är en förkortning av "pues" som då det används som utfyllnadsord betyder ungfär då, men, jamen eller faktiskt. Det används frekvent och kan läggas till i slutet av nästan vilken mening som helst. "Si, po!" hör man ofta då det används för att betona meningen som sagts lite extra. "No, po" eller "esta bien, po" är också uttryck som ofta hörs i Chile.

Tuggummi

Höjden av lyckad marknadsföring måste vara när ett märke blir så populärt att det används som ett övergripande namn för alla produkter av samma sort. Ungefär som när man hör folk säga Ipod då de i själva verket menar MP3-spelare.
Eller som i fallet Chiclets. Ett colombianskt tugummimärke vars produktamn (i viss förvanskning)i så gott som hela Latinamerika övergått till att bli benämningen för tuggumi. Så nu heter tuggummi (som tidigare på spanska hette goma de mascar) chicles, allt tack vare en uppenbarligen mycket lyckad marknadsföringskampanj.

Lokala uttryck och ord

Det absolut roligaste argentinska ordet som jag hörde i Buenos Aires var cola less. Jag gillar skarpt det härliga hopkoket av engelska och spanska, dessutom tycker jag att ordet är ganska talande och ger en tydlig bild av substantivet som det beskriver.

Uppdatering;
Den som först vågar sig på att gissa och dessutom lyckas lista ut vad cola less betyder vinner en liten souvenir från sydliga breddgrader!
Fuska inte nu! ;)