Intetsägande artiklar om skönhetsoperationer i Argentina

Läste ett inlägg hos Vladde som i sin tur hade läst en artikelserie i Sydsvenskan om bröstoperationer i Argentina (Läs här, här och här). Vladde ifrågasätter varför man väljer att skriva om dessa ämnen när det finns sociala problem av större vikt i landet som skulle vara bättre förjänta av lite medialtutrymme.

Jag tycker inte alls att det är fel att skriva om skönhetsideal och operationer i Argentina. Skönhetsoperationer är betydligt mer vanligt och allmänt accepterat i Argentina än i grannländerna. Argentinskorna är vida kända för sin fåfänga och känsla för stil. Det kan vem som helst som har besökt Buenos Aires intyga. Förvisso kan även jag tycka att det lätt blir lite fel när man så sällan publicerar artiklar från latinamerikanska länder, och då man väl gör det väljer att skriva om skönhetsoperationer. Fast problemet i det här fallet är inte valet av ämne. Problemet är att artiklarna är så kortfattade att det inte lämnas något utrymnme över för en mer djupgående analys.
Jag tycker det är intressant att i dagstidningar få ta del av små anekdoter ur ett människoöde på andra sidan jorden. De behöver inte vara särskilt anmärkningsvärda men fungerar ofta som en motivkt till tyngre, torra nyhetstexter om svält eller naturkatastrofer.
I en av artiklarna från Argentina skriver man om en ung tjej som vunnit en bröstoperation i ett lotteri. Men så mycket mer än så får vi inte veta.
I Chile är detta fenomen nytt. För inte så länge sedan organiserades ett Silicone Party där tjejer som köpt dyra biljetter till en fest på en klubb deltar i lotteriet av en bröstoperation. I Chile där utseendehysterin inte gått lika långt som i Argentina diskuterar man hur dessa fester skall kunna förbjudas med hjälp av lagen.

Samtliga tre artiklar från Argentina som hade kunnat bli riktigt bra med lite fler tecken och en god portion analysförmåga blir nu istället tämligen intetsägande och substanslösa. Precis som Vladde sitter jag nu med en fadd smak i munnen och undrarvarför man valde att vika tre artiklar åt detta ämne när det finns så mycket annat av vikt att skriva om.

Mendoza

Mendoza i Argentina beskrevs av någon som en "stor by". Jag kan inte annat än att hålla med för det är lite den känslan jag får när jag strövar runt på stadens gator, inte den av en mindre stad utan av en en större by. Mendoza är inte vacker, cool eller ljuvligt underbar som storasyster Buenos Aires. Orden oansenlig, blygsam eller modest passar bättre in på denna plats som har omkring 100.000 invånare.
Mendoza har en huvudgata fylld med affärer som säljer skor, kläder och köksprylar. Gamla, knappt farbara bussar som kör omkring och spyr ut svarta avgasmoln ger mig känslan av att ständigt vara på väg att kvävas i den motbjudande lukten som ligger som ett täcke över staden. Vidare har staden ett torg här och där och en ansenlig mängd hostals och hotell. Trots att själva staden inte har något särskilt som måste ses eller göras är den fylld till bredden av backpackers. Mendoza ligger i ett av landets främsta vindistrikt, under färden in till staden kantas vägen av vingårdar och fält. Många av dessa kan man göra heldagarsturer till för att prova olika viner. Dessutom är Mendoza utgångspunkt för alla de backpakers som är intresserade av äventyrsturism. Inte långt härifrån finns floder som lämpar sig för rafting. Och i det natursköna områden som omger staden finns gott om berg att klättra i för den som vågar.

Juldekorationer i Mendoza

Portarna till parque General San Martín

Judiskt monument. I Argentina lever många människor av judiskt ursprung. I Mendoza finns förövrigt även en moske.

Härifrån kan man åka buss ända till Venezuela

Busstationen i Mendoza

Bussresan genom Anderna

Bussen färdas längs slingriga serpentinvägar, kränger till i en kurva och jag kippar efter andan varje gång då jag genom fönstret kikar ut mot de branta stup som döljer sig bakom rutan. "Tänk om vi störtar, rakt ner i djupa intet", funderar jag medan jag betraktar skyltar längs vägen som uppmanar förare att inte köra fortare än 4km i timmen. Jag försöker lugna mig själv med tankar av tacksamhet gentemot Chiles infrastruktur som till skillnad från många av grannländernas är välutbyggd. De snirkliga vägarna långt uppe i Anderna är asfalterade, trots att de saknar metallräcken längs vägen som skydd mot de branta stupen.




Landskapet som skymtar förbi utanför fönsterrutan är torrt, kargt och nästintill ökenliknande. Till en början utgörs det av kullar i olika formationer vars vegetation består av grästuvor mot en sandfärgad bakgrund. Här och där skymtar enstaka klungor av klargula blommor, en påminnelse om att den höjd vi befinner oss på fortfarande är tämligen blygsam. Här finns det fortfarande liv nog för att ge näring åt ett par ensamma blommor som i sina ljuva toner av solgult fungerar som ett slags lykta i det annars entoniga landskapet.
Floder som senare blir till bäckar far fram längs bergen. Om vintrarna är bergen täckta av snö, men eftersom vår resa företas under sommaren är bara de allra högsta topparna vita. Ju längre upp i bergen vi far, dessto fler vita fläckar av snö ser jag. Det är som om någon målat med en pensel här och där med vita snötäcken estetiskt placerade på de kala, gråa bergsväggarna. Jag tar upp min kamera och försöker fånga denna perfektion på bild. Men när jag har knappat in rätt ljusinställningar och tryckt bort kamerans blixt så är ögonblicket redan förbi och har ersatts av en ny bild. När jag till sist lyckas fånga en bild i min kamera upptäcker jag att bergens skönhet är för stor och därför inte förmås fångas och återges av en simpel metallbit.
Anderna är enorma och närmast trollska i skenet av solens sista brandgula strålar innan natten är kommen. Jag ryser och tänker på det uruguayanska rugbylag som störtade med sitt plan här i Anderna på 70-talet. De tillbringade månader i dessa ogästvänliga omgivningar innan två av de överlevande lyckades ta sig ner från bergen och kunde se till så att kamraterna blev räddade. Trots att landskapet är ändlöst vackert, så är det också alldeles tydligt en plats som inte är avsedd för människan att leva på.





När vi befinner oss på nästan 3000-meters höjd över havet når vi gränskontrollen. Här, mitt i Anderna upphör Argentina där Chile tar vid.
I gränskontrollen blir vi fast i sex timmar, under de första tre tillåts vi inte lämna bussen. De resterande tre ger gott om tid att sträcka på benen och fota tills batterierna tar slut. Vinden far häftigt fram, genom min tunna tröja och jag fryser något väldigt men kan inte förmå mig till att kliva in i bussen när jag nu får tillfälle att på nära håll se det landskap som genom en fönsterruta berört mig så djupt. Till en början kan jag inte se mig mätt. Sex timmar senare är jag betydligt mindre ödmjuk inför landskapets storhet, är tacksam över att få åka därifrån och tackar gudarna över att det inte är mitt i vintern. Efter större snöoväder händer det ofta att vägarna blir oframkomliga och bussar kan bli ståendes flera dagar i sträck.

Vägen till Mendoza

Jag mötte en gång en amerikan som efter en lång resa genom den sydamerikanska kontinenten slutligen hade nått Chile via Argentina.
Han menade att landsvägen mellan den argentinska staden Mendoza och Santiago var det vackraste han sett på hela resan. "Bättre än Machu Picchu!", lade han till som för att ytterligare understryka vilken klass av sevärdheter vi talade om.

Det tar omkring 6-7 timmar att resa mellan Santiago och Mendoza, om man bortser från uppehåll vid gränskontroller. Denna färd som går rakt igenom Anderna bjuder bitvis på den mest spektakulära utsikt och att få se den massiva bergskedjan på närahåll är en upplevelse jag inte skulle vilja vara utan.

Mendoza

Jag är en sån där person som ofta tänker "Det köper jag på vägen tillbaka", eller "Dit kan jag åka någon annan gång". Tyvärr så är det ju sällan man tar samma väg tillbaka och ännu mindre ofta har man tid att åka till det där stället som man tänkte besöka när tillfälle gavs.
Så där var det ofta när jag var i Chile. Befinner man sig i Santiago finns det massor av spännande utflyktsmål och jag tänkte alltid att jag skulle besöka Pomaire eller Mendoza i Argentina nästa vecka. Men utflykterna blev av någon märklig anledning aldrig av.
Till Mendoza som jag gärna skulle vilja åka till åker de flesta utlänningar enbart för att få en ny stämpel i passet medan chilenare åker dit för att handla billiga lädervaror. Staden är liten och verkar inte göra något större intryck hos dem som besöker den. Vad jag har hört skall emellertid vägen dit som går genom Anderna vara fantastiskt vacker. Jag träffade en amerikan på resa genom Sydamerika som tyckte att vägen till Mendoza var det absolut vackraste han hade sett i hela Latinamerika.

Jag gjorde faktiskt ett (misslyckat) försöka att besöka Mendoza. Då jag skulle köpa bussbiljetter till Argentina och försäljaren krävde att få se det lilla papper med chilenska stämplar som man får vid passkontrollen när man landar i landet blev jag nekad att köpa biljett eftersom jag saknade denna lilla papperslapp. Att passet också var stämplat hjälpte inte.
Denna gång kommer jag ta bättre hand om det stämplade pappersarket så att jag förhoppningsvis lyckas besöka Mendoza.


Bilder från Mendoza lånade från Wikipedia

Vackra Buenos Aires

Är man inte redan sugen på att besöka Buenos Aires blir man det genom att titta på sådana här bilder från chilenska dagstidningen El Mercurio.

Poserande tangopar i Buenos Aires

Santiago vs. Buenos Aires

Santiago

Sevärdheter
Tyvärr är det skralt med sevärdheter i Chiles huvudstad. Några riktiga måsten finns egentligen inte och de få som finns är snabbt avklarade. Att missa Santiagos kändaste torg Plaza de armas eller presidentpalatset La Moneda känns inte direkt som någon större förlust för resenären.
Betyg: NNN

Shopping
Fina souvenirer i form av handarbeten och vackra vävar går att få tag i på marknader. Är man däremot intresserade av andra saker som te.x kläder eller skor finns det inte mycket spännande att inhandla. Är man klädintresserad får man bege sig till något av Santiagos alla shoppingcenter som alla ligger en bit utanför stan och dessutom har precis samma utbud av märkeskläder som man hittar hemma.
Betyg: NN

Mat
God mat finns på de bättre restaurangerna. Vill man däremot äta på chilenskt vis finns det gott om lagom sunkiga hål-i-väggen hak där man kan äta completos (varmkorv) med en mängd olika tillbehör och andra onyttigheter. Chilensk vardagsmat är inget som direkt skulle få en dietist att jubla av glädje.
Betyg: NNN

Storstadspuls
Nja. Sådär. Trängsel i metron och ett rejält trafikkaos så som det anstår en riktig storstad har Santiago visserligen men det är också allt.
Betyg: NN

Nattliv
Visst kan man ha kul i Santiago så snart man har hittat klubbar eller barer som passar ens smak. Dessutom har staden ett stort utbud av konserter av ofta kända artister
Betyg: NNN

Prisnivå
Vill man ha ungefär samma levnadsstandard som i Sverige kostar det även därefter för Chile är inget billigt land. Onödiga ting som cigaretter och sprit kostar ingenting så vill man göra karriär som alkis är Chile definitivt rätt land att resa till. Sjuk skall man dock helst undvika att bli om man inte vill blir ruinerad, för chilensk sjukvård är endast till för dem som kan pröjsa.
Betyg: NN

Renhet
För att vara en latinamerikansk storstad är Santiago osedvanligt rent. Visserligen inte lika ren som Madrid där gatorna spolas varje natt men helt klart godkänt.
Betyg: NNNN

Chilenarna
Är i övriga Latinamerika kända för att vara tysta och tråkiga, är trots detta ofta både tillmötesgående, trevliga och hjälpsamma.
Betyg: NNNN



Buenos Aires

Sevärdheter
Oj! Vart skall man börja? Recoletakyrkogården? La Boca? För att se allt som är värt att ses i Buenos Aires behöver nog fler än ett besök avläggas i staden.
Betyg: NNNN

Shopping
Allt i läder; bälten, väskor och skor är värt att ta en extra titt på. Fina hantverk finns det gott om liksom souvenirkitsch. Argentinska kläder gör vem som helst shoppingsugen.
Betyg: NNNNN

Mat
Både italienskt och grillat är värt att prova på. Restauranger finns naturligtvis i massor lite överallt.
Betyg: NNNN

Storstadspuls
Mycket folk, intensiv trafik. Storstadskänslan infinner sig snabbt.
Betyg: NNNN

Nattliv
Buenos Aires har gott om roliga uteställen och till skillnad från Chile som är rätt öde under veckodagarna tycks det gå lika bra att partaja på en onsdag som på en lördag.
Betyg: NNNN

Prisnivå
Buenos Aires är inte lika billigt som ryktet vill göra gällande men tar man i beaktning att det faktiskt är en storstad framstår den ändå som hyfsat billig.
Betyg: NNN

Renhet
Hundbajs på gatorna och stinkande sopsäckar i varje gathörn i 35-gradig värme är ingen höjdare.
Betyg: N

Argentinarna
Liksom chilenarna både trevliga och hjälpsamma om än lite snobbigare.
Betyg: NNN

Att komma hem

Staty vid Plaza de Mayo

Så var man hemma igen och jag som avskyr kyla och hade glatt mig över att åka hem till ett relativt varmt och snöfritt Sverige insåg snabbt att jag valt fel hemkomstdatum. För när jag återsåg min hemstad var gator och byggnader täckta av ett tunt lager av vit pudersnö. En obehaglig kyla trängde sig igenom min tunna kappa och in under huden vilket genast fick mig att huttra och längta tillbaks till Santiagos värme.

Det kändes märklig att åter vara hemma. Så långt bort från Chile och en annan verklighet efter bara ett dygns resande. I minnet vårdar jag fortfarande mina upplevelser i Argentina, inser att jag ligger lite efter och inte riktigt har hunnit berätta klart om min resa till Buenos Aires. För jag blev galet förtjust i Argentinas huvudstad och försöker att hindra minnena från att förblekna genom att vårda dem ömt, betrakta mina inhandlade fynd och i sinnet planera inför nästa resa.
Sista dagen i Buenos Aires tog jag en promenad till Plaza de Mayo, torget som mest är känt för att det under flera årtionden var den plats där ”de galna mödrarna” demonstrerade för sina söner och döttrar som försvunnit under militärdiktaturen. Plaza de Mayo är en populär samlingspunkt för demonstranter överhuvudtaget. Själv blev jag dock lite besviken efter att ha betraktat souvenirförsäljare och duvor en stund. Kanske hade jag väntat mig något mer, att torget skulle vara mer storslaget och praktfullt. Men det visade sig bara vara ett vanligt…torg.
Desto roligare var promenaden hem från torget då jag tog en fika på ett närliggande café och träffade en trevlig argentinska, boendes i Spanien som jag sedan slog följe med under resten av dagen.
Tyvärr ligger Buenos Aires långt bort från Sverige men har man ändå vägarna förbi Sydamerika och gillar storstäder får man bara inte missa Argentinas huvudstad. Jag hade inga särskilda förväntningar då jag anlände men insåg då det alltför snart var dags för avresa att jag funnit en ny favoritstad.

Plaza de Mayo som bara är ett vanligt torg.

Fler bilder från La Boca

La Boca

La Boca är en riktig turistfälla med en souvenirshop i varje hörn. Från andra våningen vinkar tangokungen Carlos Gardel, Evita och Maradona till de förbipasserande.

Utöver Recoletakyrkogården är även La Boca,ett kvarter beläget i de sydöstra delarna av Buenos Aires ett måste för varje god turist som slaviskt följer guideböckernas råd och anvisningar. Givetvis ville inte jag vara sämre än de mängder av tyska pensionärspar med fotvänliga skor och de grupper av japaner bärandes på dyra kameror som invaderar La Boca så snart solen stigit upp, så jag gav mig av till La Boca tidigt en morgon med min Lonely Planet i högsta hugg.

Det sägs att La bocas karaktär formats av de många invandrare som anlände till stadsdelen i slutet av 1800-talet för att söka lyckan i den nya världen på andra sidan Atlanten. De flesta av La Bocas nya invånare var av italienskt ursprung men även jugoslaver och greker fann ett nytt hem i denna arbetarstadsdel. I dag är La boca mest känt för fotbollslaget Boca Juniors och den argentinska fotbollsvärldens stolthet; Diego Maradona som under en period spelade i stadsdelens fotbollslag.

La Bocas karaktäristiska färgglada hus är en fröjd för ögat.

Utöver turiststråken med de färgglada husen finns det egentligen inte särskilt mycket att beskåda i La Boca. Där de färgglada husen tar slut tar nedgångna och slitna byggnader vid. Trots kvarterets tydliga turistprägel där en souvenirshop aldrig ligger längre bort än ett fåtal fotsteg från den plats där man befinner sig på så fann jag La Boca lagom charmigt och pittoreskt. Att strosa runt på gatorna och låta ögat njuta av de karamellfärgade byggnaderna är en lagom trevlig förmiddagsaktivitet. Något man dock får räkna med under en promenad i kvarteren är att ständigt bli utsatt för efterhängsna försäljare som högtydligt bedyrar att man finner de allra bästa, billigaste och därtill unika produkter i just deras affär.

Tangopar utanför en av de många souveniraffärerna


Boca Juniors stolthet Maradona träffas på lite överallt

Fler bilder från Recoletakyrkogården

Jag kan inte låta bli att slänga in ytterligare ett par bilder på de fina statyer jag fotograferade under min promenad på Buenos Aires häftigaste kyrkogård.

Och hur var det med peson egentligen?

Ja, hur står det till med den argentinska peson sett ur turistens perspektiv? Är Buenos Aires verkligen så billigt som ryktet gör gällande?
Efter 2001 då landets ekonomi havrerade totalt färdades ett lemmeltåg av turister till Argentina för att roa sig och shoppa loss rejält för nästan inga pengar alls. De senaste åren har ekonomin dock stabiliserats och tillväxten har varit god. Detta till trots tycks Buenos Aires fortfarande vara ett enda stort shoppingmecka för Sydamerika och kanske till och med hela Latinamerika. I Buenos Aires malls och shoppingstråk trängs stora grupper av turistande brasilianare med mexikaner överlastade med prylar.

Själv tycker jag nog att ryktet om hur billigt Argentina är, är något överdrivet. Men kanske beror de mer på de förväntingar man har för då folk ständigt talar om hur oerhört billigt det är tror jag att allting skall kosta två kronor, och riktigt så är det givetvis inte.
En middag kan man få för en hyfsat billig penning utanför turistkvarteren. Sista dagen åt jag på en italiensk restaurang som serverade mycket god mat för en 50-lapp. Det var visserligen ingen lyxrestaurang men inte heller hörde den till de sämre.
Sedan kan man så klart göra precis vad jag gjorde andra dagen i Buenos Aires, äta middag på ett ställe beläget i turistkvarteren och betala över 60 kronor för en spansk tortilla. Visserligen var restaurangen fin och tortillan stor och väldigt god men det är förmodligen den dyraste tortilla jag någonsin ätit.

Jag passade på att inhandla både det ena och det andra då utbudet i Buenos Aires är mycket större än i Santiago. Eftersom jag skall hem till Sverige en månad om en vecka lassade jag även ner en hel del souvenirer i resväskan. Ett axplock av mina inköp kan beskådas på bilden nedan.

Bilden går att klicka på för att se i större format

Längst upp till vänster: (vit)pocket bok om den ekonomiska krisen i Argentina, 9 kr

På den vita boken: Två matekärl med namn på kompisar ingraverade att ge bort som present, 13 kr

(svart) inbunden bok: Los cachorros av Mario Vargas Llosa, 18kr

(orange) Mafalda bok med mjuka pärmar, 43kr

Nyutgiven storpocket: Milagro en los Andes, 96kr

Lonely Planets Buenos Airesguide, 169kr

Nedre raden
Blå-vit turist t-shirt i barnstorlek med gul sol och Argentina skrivet på, 50kr

Läderskärp liggandes ovanpå T-shirten, 67kr

T-shirt med I love BA tryck, 80kr

Silverhalsband med läderrem liggandes på T-shirten, 56kr

Örhängen i glas (ligger också på T-shirten),25kr

Liten läderväska, 56kr

Cd-skivor: Tangosamling, 33kr

Manas senaste cd, 70kr

Spindelväv över Recoletakyrkogården

Lokala uttryck och ord

Det absolut roligaste argentinska ordet som jag hörde i Buenos Aires var cola less. Jag gillar skarpt det härliga hopkoket av engelska och spanska, dessutom tycker jag att ordet är ganska talande och ger en tydlig bild av substantivet som det beskriver.

Uppdatering;
Den som först vågar sig på att gissa och dessutom lyckas lista ut vad cola less betyder vinner en liten souvenir från sydliga breddgrader!
Fuska inte nu! ;)

Cementerio de la Recoleta

På Recloletakyrkogården finner man en mängd maosoleum, statyer och gravar i olika stadier av förfall.

Under mina få dagar i Buenos Aires försökte jag klämma in så många turistaktiviteter som möjligt. En klar favorit bland attraktionerna var Recoletakyrkogården. Cementerio de la Recoleta som har funnits sedan 1822 lär ha varit Buenos Aires första allmäna kyrkogård och det är här som stadens crème de la crème vilar i påkostade och tjusiga masoleum. Att köpa sig en gravplats på Recoletakyrkogården sägs vara lika dyrt som att investera i en mindre lägenhet vilket förmodligen är en av förklaringarna till varför det tycks nödvändigt att vara f.d president, författare eller nobelpristagare för att föräras med en gravplats här.

Mest känt är Recoleta förmodligen för att nationalhelgonet Evita Perón ligger begravt här. Evita vars popularitet inte tycks vilja avta var gift med president Juan Perón och avled 1952 vid 33-års ålder i livmoderscancer.
En orehört bra och spännande bok om Evita och tiden efter hennes död är Santa Evita skriven av argentinaren Tomás Eloy Martínez, ett måste för alla som är det minsta intresserade.

Evita Peróns grav. Kring just denna grav är det mycket turisttätt vilket också syns på fotot. Svårt att få en bra bild utan någons axel eller huvud mitt i.



Den stora behållningen med att besöka kyrkogården är dock inte Evitas grav utan alla de fantastiskt vackra statyer som omger gravar och maosoleum.
Det känns märkligt och nästan lite kusligt att vandra runt i dödens rike. Ströva omkring längs de trånga gångarna bland dramatiska scener av förtvivlade sörjande och gråtande barn.

Tillbaks i Santiago

Så var man "hemma" i Santiago igen (jo, det känns fortfarande lite konstigt att säga)efter att ha tillbringat ett par fantastiska dagar i Argentinas huvudstad.
Buenos Aires infriade alla mina förväntingar eller till och med överträffade dem.
Är det möjligt att bli annat än förälskad i denna stad som har så mycket att erbjuda och visa upp för den tillfällige besökaren?
Några snorkiga eller arroganta argentinare träffade jag inte på, så som ryktet i Sydamerika gör gällande att detta land kryllar av. Däremot stötte jag ihop med ett flertal hjälpsamma och vänliga individer som bidrog till att förhöja trevlighetsfaktorn under min resa.
Dessutom måste jag säga att vad det beträffar den den argentinska stoltheten så förefaller mig denna rätt sympatisk. Särskilt i jämförels med Chile där det utländska är idealet och det inhemska arvet helst sopas under mattan för att gömmas och glömmas bort.
Jag insåg snabbt att fyra dagar i Buenos Aires är alltför lite. Jag lämnade staden med sorg i hjärtat och en häftig önskan om att ett snart återseende.
Buenos Aires är sannerligen fantastiskt, och så underbart att det numera konkurrerar med Madrid om förstaplatsen på min lista över favoritstäder.

Obelisken vid Avenida 9 de Julio, ett välkänt Buenos Aires-riktmärke

Landat!

Att flyga med brasilianska lagprisbolaget Gol ar kanske inget man bor rekommendera. Visserligen kommer man till Buenos Aires for en billig penning men det kanns inte sa kul nar planet ar tre timmar forsenat. Speciellt inte nar man som jag bara har 3 och en halv dag i Argentinas huvudstad vilket jag redan har insett ar alltfor lite.
Jag som egentligen inte ar sarskilt fortjust i att handla har latit shoppingdjavulen satta klorna i mig da utbudet har ar sa mycket storre an i Santiago och priserna ganska mycket lagre. Idag har jag hunnit besoka turistattraktionen Recoleta samt inhandlat tva urfina klanningar for en hundralapp var.
Bilder fran Argentina laggs upp nar jag ar tillbaks i Santiago. Pa internetcafet som jag nu skriver fran har jag bara tittat in for att vila fotterna innan det ar dags for nya upptag i Buenos Aires.

Äntligen!

Nu har jag bokat en flygbiljett till Buenos Aires efter jul.
Jag flyger med brasilianska flygbolaget GOL som visade sig ha de billigaste biljetterna, jag betalade ungefär 700 kronor för min. Jag har redan lite resfeber och hoppas att Buenos Aires är så fantastiskt som alla säger.