Hjalpsamma chilenare

Nar jag inte aker bil i Santiago tar jag mig for det mesta runt med tunnelbanan. Santiagos tunnelbana ar bade frasch och modern men knappast handikapps- eller barnvagnsvanlig. Trappor finns naturligtvis vid varenda station men jag har annu inte sett en enda hiss. Detta till trots ser man ibland kvinnor med barnvagnar i tunnelbanan. Lite vagat med tanke pa att tunnelbanan ofta ar sa fullpackad att man knappt far plats sjalv och annu mindre med en barnvagn.
Jag har Lillprinsen i barsjal nar vi ar ute och aker. Och inte en enda gang har jag behovt sta upp pa tunnelbanan trots att vagnarna som jag tidigare namnt ofta ar fulla av folk. En positiv overraskning for mig som hemifran ar van vid att fa sta upp pa bade sparvagnar och bussar, for i arlighetens namn ar svenskar inte sarskilt vanliga nar det galler att resa sig upp for nagon annan i kollektivtrafiken. Hemma forvanas jag ofta over att aldre personer kan fa sta upp utan att bli erbjudna sittplatser. Svenskar ar i mitt tycke nar det galler sadana har saker inte sarskilt hjalpsamma alls. Chilenarna daremot ar snabba pa att hjalpa till. Ofta blir jag pa tunnelbanan knackad pa ryggen av nagon som pekar mot en person langre bort som reser sig upp for att lamna plats till mig och Lillprinsen. Det ar bara att konstatera att det ar betydligt trevligare och lattare att aka kollektivt i Santiago med barn an i Sverige