Att vara invandrare - ett plus i CV:n
Igår åt vi middag med ett par goda vänner och pratade om hur annorlunda det är att vara utlänning i Chile jämfört med i Sverige.
Speciellt då man träder in på arbetsmarknaden. För till skillnad från i Sverige innebär inte ett konstigt, svåruttalat namn och efternamn att ens CV med en gång sorteras bort och läggs längst ned i högen av ansökningar av arbetsgivaren. Tvärtom ses ett utländskt namn som något positivt, kanske pratar utlänningen bättre engelska och kan bidra med andra erfarenheter än sina chilenska kollegor.
En utlänning ses som en tillgång hos de flesta företag och diskvalificeras inte med en gång för att hon eller han har en konstig brytning eller ett annorlunda utseende.
Jag är ofta kritisk till chilenarnas vurmande för allt som är utländskt, men en sak är säker. När det gäller att släppa in och välkomna folk från andra länder på arbetsmarknaden, så har Sverige en hel del att lära av Chile.
6 kommentarer:
Och inte bara av Chile; så där är det ju i många länder, att det är en fördel att vara utlänning. Det är typ bara i vårt efterblivna land som vi inte tar tillvara på mångfald, fler språk och andra synsätt. Här är vi hjärntvättade big time att tro att svenskheten är det enda rätta. Detta har irriterat mig länge!
Faaast, det gäller väl mest om man kommer från exempelvis Europa? Eller något annat "vitt" land? Peruaner anses ju t.ex. inte vara så hett, eller har jag fått det om bakfoten?
Är lite nyfiken över vilken typ av invandring det rör sig om. Är det arbetskraftsinvandring eller flyktingar som har flytt från sitt hemland? Jag vet att det är många palestinier i Chile, men hur ser det ut bortsett från dem? Och vilka länder kommer de från? Attityden till invandrare skiljer sig tyvärr väldigt ofta beroende på var dessa grupper kommer från. Det tror jag inte är unikt för Sverige. Intoleranta och inskränkta människor finns överallt.
It´s all about me; Absolut, du har helt ratt. Sverige har verkligen en hel del att jobba pa. Hur har det kunnat ga sa snett nar man vill sa val?
Anonym: Det stammer. Peruaner ar inte sarskilt populara. Men det har jag skrivit om i ett inlagg om rasism i Chile for inte sa lange sedan sa darfor tog jag inte upp det har. Egentligen har det inte sa mycket med vithet att gora. Att domma folk ratt och slatt efter hudfarg ar typiskt for rasismen i Europa. Dar spelar det ingen roll vilken bakgrund eller utbildning du har eftersom en invandrare alltid ar forst och framst just en invandrare. I Sydamerika har rasismen mer med socialstatus an med hudfarg att gora. Sjalklart spelar det aven en viss roll att 9 av 10 peruanska invandrare ar fattiga indianer som saknar utbildning.
Men aven detta har jag skrivit om i inlagget "rasism i Sydamerika" och tog darfor inte upp det har.
Rune; De storsta grupperna av invandrare kommer fran narliggande lander som Bolivia, Ecuador och Peru. Aven en del argentinare har tillkommit under senare ar. I de flesta fall handlar det om arbetskraftsinvandring. Chile hor ju till kontinentens starkare ekonomier och folk kommer hit pa jakt efter arbete. Flyktingar ar det sallan fragan om. Chile har tagit emot en handfull palestinier, samt kubaner och en forsvinnande liten klick haitianer som val ocksa skulle kunna klassificeras som flyktingar.
Chile har den storsta palestinska befolkningen utanfor arabvarlden. De har dock flutit samman med den ovriga befolkningen ganska val. I ovrigt finns det en del koreaner, men asiater fran andra lander ar sallsynt.
Overhuvudtaget har Chile under de senaste decennierna inte tagit emot sarskilt manga invandrare. Jag har inga exakta siffror men om man ser till befolkningen som helhet sa utgor invandrarna en mikroskopisk lite procentandel.
Det är så sant det du skriver om att rasismen i Sydamerikanska länder främst verkar handla om social status medan det i tex Sverige enbart handlar om hudfärg och vad man har för efternamn. En annan sak jag tycker är intressant att påpeka i det här sammanhanget är att jag i Spanien upplevt det som att det inte är lika negativt som i Sverige med ett ovanligt efternamn eller att man är invandrare och ser annorlunda ut. Som mörkhyad har jag faktiskt stött på mer rasism här i Stockholm än i Madrid där jag mest bara möter nyfikenhet, vänlighet och intresse för mitt etiopiska ursprung. Det tycker jag är oerhört intressant med tanke på att länder i Södra Europa alltid målats upp som de mest rasistiska i Europa. Mina erfarenheter är att det inte stämmer.
Marie: Det ar svart det har med att definiera rasismens olika utryckssatt ibland. Mina personliga erfarenheter av rasism i Spanien liknar dina. Samtidigt horde och sag jag ofta spanjorer tala illa om marockaner i olika sammanhang pa ett satt som aldrig skulle vara acceptabelt i Sverige. Sa samtidigt som jag personligen i Spanien ansag mig vara mindre drabbad av vardagsrasism an hemma i Sverige, sa formodar jag att en marockan har andra erfarenheter an jag.
I Sydamerika har pengar, utbildning och status en tendens att "bleka" en individs hudfarg. Ar man valutbildad och har det gott stallt accepteras man formodligen lattare av folk i samma socialgrupp som en sjalv an i Sverige. For i Sverige ar diskrimineringen betydligt mer konsekvent. Alla som har ett annorlunda utseende och/eller ett konstigt efternamn ses forst och framst som invandrare.
Skicka en kommentar