10.3.09

Havet


Det är något speciellt med städer som ligger nära havet. Kraxande fiskmåsar vid kajen, strandpromenader i skymningen och doften av hav, saltvatten och tång.
Trots att jag älskade Madrid saknade jag ofta närheten till havet. Det var alltid något som fattades mig. Inte ens världens största pool är något mer än ett ytterst påvert substitut för sand mellan tårna, snäcksamlande vid strandkanten och sommarljummet havsvatten.
Santiago ligger en bit ifrån havet. Som tur är har emellertid Chile vad som förmodligen är världens längsta kustremsa och stranden ligger aldrig särskilt långt bort. Så trots att jag ibland längtar är vetskapen om att en färd till havet när som helst är möjlig faktiskt fullt tillräcklig.

Bilderna visar hamnen i Valparaíso.

3 kommentarer:

It´s all about me sa...

Jävla Chile som snodde Bolivias kust, grrr!

Jag älskar havet, härligt att vara stockholmare :)

Sara sa...

Sa fint skrivet! Jag har lärt mig att älska och sakna havet, trots att jag egentligen har en särsild plats i mitt hjärta för djupa, svenska trollskogar....
Tack för din kommentar pamin blogg, det värmde!

Nadia sa...

It,s all about me; Ha,ha...det ar du nog inte ensam om att tycka ;)
Man far helt enkelt se till att bosatta sig i ett land med kust!

Sara; Ja, jag antar att man (eller iaf jag) har en sarskild dragning till de omgivningar som liknar de man sjalv har vaxt upp i.

Och jag menade verkligen vad jag skrev, ditt inlagg gjorde ont att lasa. Det kandes som om jag jag kande precis det som du upplevde, da.