11-M
Idag faller domarna mot de män som står åtalade för tågattentaten i Madrid den 11 mars för 3 år sedan. Tågbomberna som är det värsta terroristattentaten i Spaniens historia tog 191 människors liv och efterlämnade 1500 skadade.
Jag bodde i centrala Madrid det år som attentatet genomfördes. Tidigt på morgonen medan jag intog min frukost framför tvn avbröts den vanliga programtablån för direktsända nyhetssändingar där man talade om att en bomb exploderat vid tågstationen Atocha. Inom loppet av 10 minuter hade 10 bomber hunnit explodera och vad som borde ha varit en vanlig gråmulen marsmorgon förvandlade Madrid till en stad i kaos. Mobilnätet kollapsade snart då oroliga anhöriga försökte lokalisera sina familjemedlemmar. Min egen mobil var då nätet återigen började fungera full med sms och röstmeddelanden från släktingar och vänner hemma i Sverige som undrade om jag fortfarande levde med uppmaningar om att jag skulle höra av mig. Själv kände jag personligen ingen som omkom i tågattentaten. Tågen som bomberna exploderade ombord på avgick tidigt på morgonen från förorterna till Madrid. De flesta som befann sig ombord på tågen var därför inte Madridbor utan pendlare på väg in till arbete och skola i huvudstaden. Ett av pendeltågen avgick från den lilla staden Alcalá de Henares, belägen ca 40 minuter från Madrid. Alcalá de Henares är en sömnig småstad, känd för sitt universitet och för att vara den plats där Miguel de Cervantes, Don Quijotes författare föddes. Det var vid universitetet i Alcalá som jag läste, och jag minns att en syster och svåger till en av mina klasskamrater som arbetade i Madrid befann sig ombord på ett tåg där en bomb exploderade. Paret avled och efterlämnade två små barn. Och de var förstås inte ensamma, många var de familjer i Alcalá de Henares som på ett djupt personligt plan berördes av tragedin där den också kändes mer reell och påtaglig än i huvudstaden.
I själva Madrid dök svarta sorgeband snabbt upp på balkonger och fasader. Under en regntung mulen himmel marscherade tusentals spanjorer dagen efter i en manifestation mot vad man då trodde var ett terroristattentat utfört av ETA. Ett försök av den spanska regeringen att mörklägga kopplingen till Irakkriget och Al Qaeda som misslyckades och ledde till valförlusten ett par dagar senare. Men det är en helt annan historia som jag inte tänker skriva om här.
För den som är intresserad av att läsa mer om attentaten rekommenderar jag El mundos specialreportage om 11-M som händelsen kallas i Spanien.
7 kommentarer:
Det är lustigt att man kommer ihåg exakt vad man gjorde när såna här saker händer. Själv satt jag på ett hotellrum i San Pedro Sula (Honduras) och slog på tv´n. Blev sittandes på sängkanten alldeles stum en lång stund. Det var obehagligt!
Själv har jag ett minne som en guldfisk och kommmer knappt ihåg vad jag gjorde igår :). Men 11-M minns jag av den enkla anledning att jag befann mig på plats, annars hade jag nog inte haft några särskilda minnen av dagen.
Jag minns för att jag blev så berörd. Vad som hände igår? Ingen aaaning! ;D
Jag kommer faktiskt också ihåg vad jag gjorde när det här hände. Jag satt och väntade på spårvagnen vid hållplatsen Domkyrkan (i Göteborg så klart) personen som satt bredvid mig satt och surfad på nätet med sin mobil och vände sig och berättade om Madrid-bomberna för mig.
Jag tycker det är lite märkligt att det inte finns något minnesmärke över händelsen på Atocha idag. Iallafall har inte jag ett något och jag har passerat Atocha väldigt ofta
Du har ett bra minne du ;)Själv tror jag som sagt inte att jag hade kommit ihåg exakt vad jag gjorde om det inte vore för att jag var där.
Det finns ett minnesmonument vid Atocha, Inte inne på själva stationen men utanför. Det är någon slags (i mitt tycke) ganska ful staty där namnen på de avlidna har graverats in. Dessutom tror jag (om jag inte misminner mig) att man upprättade en liten minneslund strax intill där 192 (eller hur många det nu var) träd planterats, ett för var och ett av offren.
Nadia - jo det stämmer att det finns ett ställe i närheten där man har planterat ett träd för varje offer. Tror det finns någon minnesplatta eller nåt där. Jag har faktiskt inte sett det där minnesmärket utanför Atocha.
Förresten väldigt bra skrivet och tack för länken till El Mundo. Jag var in och läste lite.
Monumentet är iofs rätt nytt. Dessutom har dom tydligen inte fått med alla avlidnas namn...
Skicka en kommentar