El puente de los suspiros

Häromdagen pratade jag med en peruansk vän och beklagade mig en aning över kylan och den svenska sommaren. Min vän i andra sidan luren suckade djupt och sa att han förstod mig, omgiven som han var av peruansk vinter. "Ja, här är det jätte kallt nu, knappt mer än 15 grader".
Själv hade jag gärna bytt ut Limas ständiga disiga himmel och milda vinter mot vår svenska regntunga sommaren. Helst av allt hade jag velat göra en dagsutflykt till Lima, äta peruansk majs, dricka fruktjuicer och ta en promenad genom Barranco. Barranco är den till storleken minsta av Limas 22 stadsdelar men har trots detta en hel del att erbjuda sina besökare. Vackra kolonialbyggnader, mysiga små gränder och trevliga restauranger finner man gott om i bohemiska Barranco. Här finns även den "fina" restaurang på vilken jag beställde in en huvudrätt som bestod av fem raviolis på en tallrik. Visserligen tjusigt upplagda och kreativt dekorerade med tre färgstarka morotsflagor och lite annat krafs, men likväl fortfarande fem ynka raviolis. Ett ställe man bör visitera om man vill gå hem hungrig och gillar att bli ruinerad.
I Barranco finns även, utöver restauranger med hutlösa priser, el puente de los suspiros. Suckarnas bro som sägs ha fått sitt poetiska namn av de många romanser som lär ha uppstått här. Den byggdes 1876, är gjord av trä och känns lite lagom vinglig under fötterna. Att den lämpar sig väl för romantik är en självklarhet då den är omgiven av vackra miljöer och palmer.
Dessutom sägs bron ha magiska egenskaper, den som klarar av att passera bron och samtidigt hålla andan lär få sin hetaste önskan uppfylld. Både mytisk och magisk är den, el puente de los suspiros. Och så stor betydelse har bron för limaborna att den till och med har fått en sång tillägnad sig av sångerskan Chabuca Granda. Chabuca som för övrigt är något av en peruansk legend och välkänd även i andra delar av Sydamerika hann under sin levnadstid komponera en mängd kreolvalser och afroperuanska rytmer. Underbara Flor de la canela hör till hennes mest kända verk och är tillsammans med den kanske ännu mer berömda "el condor pasa" något av en peruansk nationalhymn.
Med mig från Peru hade jag vad som numera är en av mina absoluta favorit skivor; Flórez para Chabuca. En fantastisk dyrgrip där Chabuca Grandes klassiker tolkas av Juan Diego Flórez och Rubén Flórez som egentligen är operasångare och bland annat har uppträtt med Pavarotti.

La flor de la canela

Déjame que te cuente, limeño
Déjame que te diga la gloria
Del ensueño que evoca la memoria
Del viejo puente, del río y la alameda
Déjame que te cuente, limeño
Ahora que aún perfuma el recuerdo
Ahora que aún mece en su sueño
El viejo puente del río y la alameda
Jazmines en el pelo y rosas en la cara
Airosa caminaba la flor de la canela
Derramaba lisura y a su paso dejaba
Aroma de mixtura que en el pecho llevaba
Del puente a la alameda
Mundo pie la lleva
Por la vereda que se estremece
Al ritmo de sus caderas
Recogía la risa de la brisa del río
Y al viento la lanzaba
Del puente a la alameda
Déjame que te cuente, limeño áay!
Deja que te diga moreno mi pensamiento
A ver si así despiertas del sueño
Del sueño que entretiene, moreno,
Tus sentimientos
Aspiras de la lisura
Que da la flor de canela
Adornada con jazmines
Matizando tu hermosura
Alfombras de nuevo el puente
Y engalanas la alameda
El río acompasara tu paso por la vereda
Jazmines en el pelo
Del puente a la alameda