Kampanj mot rasism i reklamvärlden
Promenerar man i ett köpcentrum eller på en gata i Lima/Santiago/annan valfri sydamerikansk storstad och betraktar reklamen som täcker väggar eller busskurer så kan man efter ett tag lätt börja fundera över varför modellerna i reklamen utseendemässigt är raka motsatsen till människorna man möter på gatan i det land där man befinner sig. Visst kan man ha förståelse för att företag från andra delar av världen kör en och samma reklamkampanj i flera länder och därför väljer modeller av t.ex. europeisk härkomst. Men när det gäller stora sydamerikanska företag? Som chilenska Ripley eller Falabella, Sydamerikas motsvarighet till Åhléns eller Spaniens El corte inglés.
Dessa företag har enbart affärer på den egna kontinenten, borde man då inte använda sig av modeller som är representativa för de människor till vilka man försöker sälja prylar?
Någon enstaka gång använder sig kedjor som Ripley och Falabella av sydamerikanska modeller i sina reklamkampanjer, det handlar då nästan uteslutande om blonda, argentinska modeller eller lika blonda chilenska tv-kändisar. Detta i länder där uppskattningsvis 5% av befolkningen eller färre skulle kunna sägas vara blonda. Modeller av annat etniskt ursprung är ytterst sällsynt, så sällsynt att det är så gott som osynliga.
Några som har tröttnat på den rasism som förekommer i reklamvärlden är grundarna av den peruanska organisationen Cuerazos peruanos. Under våren och början på sommaren har de i Peru protesterat mot rasismen inom reklamvärlden. Aktionerna har framförallt riktat sig mot Ripley och Falabella och har gått ut på att låta vanliga peruaner fotografera sig med företagens logga i bakgrunden, skriva brev till företagens VD:ar och demonstrera utanför affärer på olika platser i Lima. Därutöver planerade Perus kordinator för mänskliga rättigheter att överlämna ett "antipris" för mest diskriminerande företag vid kampanjens slut till de bägge affärskedjornas marknadsföringschefer. Målet är förstås att få företagen att vidta åtgärder och låta reklamen representera svarta, vita, indianer, mestiser och mulatter, de som är Peru av idag. Ripley och Falabella har slagit ifrån sig kritiken med föga trovärdiga och svamliga uttalande om att det i reklamen visst förekommer modeller av varierande etnisk härkomst. Knappast ett uttalande som köps av den som studerat företagets kataloger och reklamkampanjer lite mer ingående.
Att förändra bilden av framgång och lycka som förmedlas i reklam och som allt som oftast är kritvit till utseendet låter sig förmodligen inte göras över en natt. Men någonstans måste man ju börja och Cuerzasos peruanos kampanj var ett bra initiativ som förhoppningsvis får människor att stanna upp, tänka till och förhoppningsvis på sikt förändrar likriktningen inom den sydamerikanska reklamvärlden.
5 kommentarer:
Reklamen säljer inte med bilder på vad människorna är, utan på vad människorna vill vara. Det är nog samma fenomen med skönhetsidealen som svenska veckotidningar (och reklam för den delen). I grunden handlar det naturligtvis om rasism: ingen vill vara cholo, alla vill vara av europeisk ursprung. Jag går själv förbi Falabella nästan varje dag, och tyvärr så är ju dessa två företag långt ifrån ensamma med sin rasistiska reklampolicy. Det känns som något som på ett negativt sätt enar hela Latinamerika.
PS. Mina aji-plantor har redan börjat titta upp ur jorden, tack för tipset :)
Det är samma sak i Taiwan där man säljer drömmar med reklam. Jag har inte vant mig vid den aggressiva marknadsföringen av "whitening products" för att uppna det vita idealet.
Och företagens sätt att helt utan skrupler vända pa idealet: i Europa säljer de brun utan sol-produkter och säger att brunt är vackrast för att samtidigt sälja blekprodukter i Asien och säga att vitt är vackrast.
Man kan inte säga "valfri sydamerikansk storstad", i både Buenos Aires och Montevideo har så gott som alla europeisk härkomst. Man ser fler icke-vita i Stockholm, för att inte tala om Paris eller London. Det är bara naturligt att modellerna i reklamen är vita. Det förekomer både blondiner och brunetter, ingen diskriminering pga hårfärg.
Sukha: Tyvärr måste jag ju säga att du har så rätt. Har själv jobbat inom reklam och media men tycker också att exempelvis en marknadschef för Ripley i Peru skulle kunna utgöra en viktig roll i strävan efter ett land där en cholo kan uppfattas som vacker precis som en exotiskt och blond skandinav.
Jag tror faktiskt att människors uppfattning om vad som är vackert skulle kunna förändras på detta sätt eftersom våra idela ofta hämtas ur
mediavärlden.
Kul att höra att du lyckats med plantorna förresten, jag sa ju att det var lätt! ;)
Själv har jag skördat ett par fina chilifrukter på balkongen idag.
Sara: Världen är knas.
Läskiga "vit-hud produkter" har jag (tack och lov!) aldrig sett i Sydamerika. Däremot vet jag att jag såg ett reportage på svensk TV om att liknande krämer såldes på afrosalonger i Sverige, tydligen inehöll krämern något giftigt ämne.
Anonym: Visst har du rätt i att majoriteten av befolkningen i Montevideo och Buenos Aires till största del är av europeisk härkomst, slarvigt uttryckt av mig.
Jag kan emellertid inte hålla med om att "Det är bara naturligt att modellerna i reklamen är vita". Även i Argentina lever människor av annan etniskt härkomst, visst är de i minoritet men skall vi strunta i att se dessa människor representeras i reklam och media enbart för att de inte tillhör den väldiga massan? Om man applicerar din logik inom fler områden antar jag att man också kan strunta i minoritetsbefolkningen i Sydamerika representeras inom t.ex. rättsväsendet eller andra viktigt samhällsapparater. Det är ju bara naturligt eftersom dom ändå bara utgör en minoritet, eller?
För övrigt handlar det inte om sådana petitesser som om modellerna är "blondiner" eller "brunetter" utan om ren och skär diskriminering pga hudfärg som utöver media- och reklamsfären även sträcker sig över många andra områden.
Mitt inlägg handlade ju förresten inte om Sydamerika i stort, eller om Buenos Aires och Montevideo, utan koncentrerade sig på Peru där majoriteten av befolkningen definitivt inte är av europeisk härkomst och därför bör synas i reklam och media. Precis lika enkelt och självklart som att landets vita minoritet har rätt att synas och bli uppmärksammad i media trots att de utgör en försvinnande liten del av befolkningen.
Skicka en kommentar