Svenskar och väder
Vad är det med svenskar och väder egentligen? Hela långa vintern går vi och suktar och längtar efter en sommar som aldrig tycks komma och som alltid är alltför kort. Och då sommaren väl är här för den alltid med sig stress och krav. För en dag då solen lyser måste man ju vara utomhus, även om hemmet ser ut som hej-kom-och-hjälp-mig-och-dö, högar av tvätt väntar på att stoppas in i maskinen, huvudvärken bultar och man helst av allt skulle vilja stanna inne hela dan och titta på TV.
Just soldyrkan och det krav på att företa sig olika utomhusaktiviteter som medföljer tycker jag är lustigt samtidigt som jag förstår att det är en logisk följd av den brist på sol som vi de flesta dagar om året upplever. Klart att man vill passa på att vara ute när det är fint väder då de senaste två veckorna bara har regnat bort. Klart att man betalar tusenlappar för att åka till främmande land och inte göra något mer än att ligga på stranden och njuta av solen dagarna i ända när just sol är en sådan bristvara i vårt eget land.
Men visst är det lite lustigt. Då jag pluggade var jag med och organiserade aktiviteter för utbytesstudenter på universitetet, många av dem som kom från varmare länder hade svårt att förstå att svenskarna rusade ut för att sätta sig och pressa på en bänk så snart solen tittade fram. Många, men inte alla. En venezolansk kompis till mig som tillbringade två år i Sverige berättade att han till en början hade tyckt att det var konstigt. ”Men nu när jag har genomlevt en lång, mörk, svensk vinter förstår jag precis varför svenskarna beter sig så”, sa han.
Något som är bra mycket konstigare än det här panikmässiga behovet av att rusa ut så snart ett par solstrålar tittar fram är det obligatoriska gnället som följer så snart kvicksilvret i termometern börjar närma sig 25-graders sträcket. Då skall det genast klagas över hur fruktansvärt varmt, jobbigt, svettigt och besvärligt det är. Ja, puh! Vilken värme, det här klarar jag inte!
Inte reflekterar man över att folk söderöver dagligen i flera månaders tid lever i klimat som är bra mycket mer påfrestande för människan än den svenska 25-gradiga sommaren.
Själv avskyr jag kyla och trivdes därför ypperligt när jag bodde i Madrid där somrarna är långa och ofta helvetiskt varma. Även i Chile var det skönt att veta att ett likhetstecken kunde dras mellan sommar och 35 grader varmt och sol varje dag. Inte behöver man känna någon press på att vistas utomhus, det blir ju lika fint väder i morgon, i övermorgon och ja, i tre månader framöver. Hundra gånger hellre föredrar jag en oerhört varm Madridsommar framför den svenska sommarens ombytlighet. Visst är sommaren i Sverige kanske till och med bättre och temperaturmässigt mer behaglig när det blir fint väder, men det blir det ju alltför sällan.
9 kommentarer:
Visst är det lustigt att svenskar längtar och suktar efter värme och sol, men när det blir lite för varmt blir det ett evinnerligt klagande. Hu, det är så varmt att man knappt kan gå utanför dörren, pust, jag håller på att flyta bort, puh, jag kan knappt andas...
När jag var tillbaka på besök i Sverige efter en längre tid i Costa Rica tog det ett tag att vänja sig tillbaka vid allt småprat om vädret så fort man ses, gårdagens, dagens, morgondagens, helgens och varför inte förra sommarens eller sommaren 1994.
Här nöjer sig folk med att säga "Vad varmt" om det är extremt varmt. Och väderleksrapport - vad är det? :-)
Håller helt med. Har också stör mig på att svenskar mer än halva året längtar efter sol och värme men sen börjar klaga på att det är för varmt så fort termometern visar 25 grader eller mer. Precis som du avskyr jag kyla och har inget emot värme. Hellre för varmt än för kallt. Visst dagar med 45 grader plus kan ju vara jobbiga men kvällarna är väldigt sköna. Saknar verkligen dom varma kvällarna och nätterna i Madrid.
Nina; Pratet om vädret hade jag glömt bort ;) för det finns väl inget folkslag som är lika bra som svenskar på att hålla igång evighetslånga disskusioner med väder som enda samtalsämne. Rätt kul tycker jag.
Å andra sidan finns det ju inget behov av att göra detsamma i varmare länder eftersom vädret inte är så ombytligt.
När jag bodde i Madrid störde jag mig förresten en del (svensk som jag är) på att man i väderleksrapporten inte gav några temperaturangivelser, iofs var det ju för det mesta varmt så spanjorerna kanske tyckte att det inte behövdes.
Therese: Visst är det knäppt, Först gnäller man i all evinnerlighet om hur hemskt och kallt och regnigt det är och sen när värmen väl är här så gnälls det minst lika mycket om hur jobbigt och outhärdligt det är fastän svensk sommar i ärlighetens namn aldrig blir så varm att det blir outhärdligt.
Sommarkvällarna var nog det bästa med Madrid, Gud vad jag saknar det. Att aldrig behöva tänka på att ha med sig jacka eller tröja och aldrig behöva frysa det minsta.
Det är förstås som du skriver att vi har större behov av fint väder eftersom vintern är så mörk och kall och alldeles för lång. Så här efter första semesterveckan är jag nöjd med sommarvädret i Sverige (som om jag kunde göra nåt åt det...). Har haft uppehåll nästan hela tiden och bara ett par regnskurar. Då stannade jag inne och läste "Vindens skugga". Jag är inte så "beroende av väder" och rusar inte heller ut så fort solen kommer fram men visst njuter jag av att det är soligt och fint. Men det behöver det inte vara 366 dagar om året.
Jag önskar att jag liksom du kunde ha ett mer avslappnat förhållande till vädret, för jag hör till dom som går och längtar efter sol och värme merparten av året och njuter i fulla drag när den väl kommer.
Fast visst har du rätt i att man kan hitta på trevliga aktiviteter även om vädret inte är på topp. Jag har också passat på att läsa mycket i sommar under regniga dagar. Idag är det mulet men hyfsat varmt och jag tänker ägna dagen åt att baka, läsa och kanske blogga lite. Trots att det inte är särskilt fint ute känns det ju ändå i luften att det är sommar.
Jag hade en vän från Mexico som väldigt gärna ville vara en svensk viking. Han bedyrade hur mycket han älskade att stå ute i vinterkylan. Han blev ganska missnöjd när jag sa att de flesta svenskar älskar solen och hysteriskt springer ut i värmen så fort den tittar fram. Så han skulle ha varit mer vikingaaktig om han njutit i solen istället...:)
Ha,ha..den var kul! Han hade visst fått saker och ting lite om bakfoten för som du säger så är ju de flesta svenskar soldyrkare och inte snödyrkare.
Bra att du upplyste honom om hur det ligger till egentligen! ;)
Jag har en fd kollega i Stockholm som hela vintern klagat över kylan, väglaget, skrapande av rutor, snön och annat som hör vintern till. Men när vårsolen börjar på att värma och det blev dags för årets första utepilsner så suckar han bara stort och säger:
- Jaha så börjar detta jävla svettande igen då.
Här i Honduras är för övrigt inte mycket till klimatväxlingar även om det sägs att december kan bli lite svalare.
Ja, jag har fått för mig att det här är ett ganska typiskt svenskt drag. Kanske mkt för att 80% av alla i min omgivning uppvisar detta märkliga beteende. Och din historia stödjer ju min ovetenskapliga uppskattnig. Någon gång måste man väl kunna vara nöjd och bara hålla käften. Tycker jag.
Skicka en kommentar