Barnvänligt
Trots att det är betydligt svårare att glida fram på chilenska gator med barnvagn än vad det är i Sverige och trots att kollektivtrafiken är långt ifrån handikapps- och barnvagnsvänlig så upplever jag Chile på sätt och vis som ett betydligt mer barnvänligt land än Sverige.
Jag minns en debatt och artikelserie som pågick för inte alltför länge sedan i Göteborgs-Posten om restauranger som betackade sig barnfamiljer och lattemammor som upptog för mycket plats på stans caféer.
Att restauranger sätter upp skyltar om att familjer med barn inte är välkomna är helt absurt. Det tyckte jag även innan jag fick barn trots att jag förmodligen då hade en något större förståelse för personer som då de unnar sig ett restaurangbesök vill slippa vistas i en lokal som mest liknar grundskolans skolmatsal. Jag har emellertid fortfarande svårt för människor som tror att hela världen har stannat sedan de fick barn och därför anser att omvärlden bör anpassa sig efter dem istället för tvärtom. Är man på restaurang så kanske det inte lämpar sig att hänga i kristallkronan i taket eller leka jage. Men det tror jag att de flesta föräldrar håller med om, och i de fall de inte gör det handlar det förmodligen om ett enstaka föräldraproblem snarare än ett allmängiltigt barnproblem. Tydligen är det okej att sätta upp skyltar om att man vill slippa barn men hur hade det sett ut om man bytt ut ordet barn mot handikappade eller invandrare?
Idag var jag på banken med Lillprinsen. Istället för att köa tillsammans med alla andra kunder lät man mig gå före och öppnade till och med vid ett tillfälle en kassa enbart för mig. Även gravida kvinnor slipper köa och visst är det rätt skönt när man har en liten med sig som ännu inte har ett särskilt välutvecklar tålamod att slippa köa. Häromdagen när vi var ute och gick var Lillprinsen sur som ättika. Han vrålade, ålade sig och storgrät i vagnen. Istället för de sura blickar à la kanduintefåtystpådinunge som man får stå ut med i Sverige kom ett medelålders par fram och ville bjuda på juice. Kanske skrek den lille för att han var törstig?
Går man på restaurang är det aldrig ett problem att ha en liten med sig, istället blir han föremål för såväl de anställdas som övriga gästers uppmärksamhet och beundras och skäms bort.
5 kommentarer:
Jag flyttade från Göteborg för tre år sen men när jag bodde där fanns det åtminstone två restauranger som satte upp anslag att dom inte ville ha barnfamiljer. En sushirestaurang Sakura tror jag den hette (heter?) som hade någon skylt på dörren att man inte släppte in barn under 10 år och ett ställe på Aschbergersgatan som jag inte minns namnet på. Som förälder är det inte direkt några ställen man känner sig välkommen på. Inte heller ställen man väljer även om man går ut och äter utan barn.
Något mina spanska vänner tyckte lät helt absurt men jag har hört svenska kompisar som inte tyckte det var så dum idé.
Jag håller med dig om att barn precis som vuxna naturligtvis inte får bete sig hur som helst när dom är ute på restaurang. Det funkar ju i dom flesta andra länder så varför skulle inte svenska barnfamiljer kunna gå ut och äta?
Jag upplevde att toleransen mot barn var större i Spanien. Man gullar gärna med barn och alla verkar älska barn. Barnen får en massa uppmärksamhet på restauranger , i affärer och på andra ställen. Vilket är mysigt och som förälder så känner man aldrig att dom är i vägen.
Jag tycker det där m3ed barnförbud är väldigt intolerant men naturligtvis ska man kunna uppföra sig sitta stilla och inte väsnas för mycket när man är på restaurang något säkert många klarar bättre än många överförfriskade vuxna. Jag ska kanske också säga att jag alltid tyckt det där med barnförbud varit absurt även långt innan jag hade egna barn Har skrivit om det här ibland åtminstone på min gamla blogg som jag skrev i Madrid. Kanske dags för ett inlägg snart igen.
Ursäkta en lång kommentar.
Dock är jag inte säker på att lillprinsen hade varit lika "ursäktad" om han inte varit blond. Min lille blonde son kunde alltid uppföra sig som ett monster i Chile och folk tyckte han var gullig ändå men jag mistänkte alltid att de inte haft lika stor förståelse för en liten peruansk pojke, tex.
Men visst, chilenare gillar barn och bjuder ofta på kakor eller liknande. För att inte tala om hjälp med att bära vagnar etc. i metron.
Nu har jag ej haft barn i sverige speciellt länge så kan ej jämföra, men på arlanda var vissa helt iskalla mot Julie och så fort vi kom på utländsk mark var det mer gulligull. Det kändes som en extrem kontrast, men det kan också ha varit slumpen. Kan också tänka mig att, som Anna skriver, ljusa barn får en annan uppmärksamhet.
Det där med barnförbud är ju helt absurt. Ungefär som om de inte också vore människor. Självklart får de ju inte härja runt som de vill, men man kan ju inte portförbjuda dem...
Måste lägga till en sak; kom just på att jag - innan jag fick Julie - själv inte var speciellt gulligullande mot barn. Hade absolut inget emot deras existens, men minns att jag var tämligen likgiltig... ;)
Therese: Visst faktiskt inte att det var fler an en restaurang. Minns som sagt bara att amnet var pa tapeten for ett par manader sedan.
Visst har du ratt i att man som foralder knappast kanner sig valkommen pa stallen som dessa. Jag tycker det ar konstigt, markligt och fel att satta upp skyltar om att barn inte ar valkomna. Barn ar ju ocksa manniskor om an sma sadana.
Bra papekande att manga barn formodligen klarar av att uppfora sig battre an en del overforfriskade vuxna.
Haller ocksa med om att Spanien pa samma satt som Chile ar mycket mer barntolerant. Just det har att det gullas och pratas med barnen var man an kommer gor stor skillnad.
Vet ju att du har skrivit mycket om att barn i Sverige lever i sin egen barnvarld och vuxna i en vuxenvarld och jag kan tyvarr bara halla med..
Anna: Den tanken har foresvavat mig ocksa. Att Lillprinsen kanske far mer uppmarksamhet for att han ser annorlunda ut och det ar sakert mojligt. Men bortsett fran det sa ar ju chilenare oerhort barnkara och intresserade av barn pa ett satt som svenskar i allmanhet inte ar.
Lisa; Jag upplever det ocksa som en mycket stor kontrast. Att i Sverige ignoreras barn ofta medan man i manga andra lander "ser" barnen pa ett helt annat satt. Och ar man bebis med utlandskt utseende vacker man forstas lite extra uppmarksamhet.
Och jag far nog erkanna att jag var precis som du innan jag fick barn. Gullade inte direkt med frammande barn aven om jag aldrig heller har ogillat barn.
Skicka en kommentar