Lokalsinne

Jag ar lite av en fegis nar jag befinner mig i nya stader eller pa platser jag inte kanner till sa val. Under mina forsta manader i Barcelona gick jag aldrig utanfor dorren utan en karta i vaskan och det gjorde jag inte heller i Madrid. Mitt lokalsinne ar namligen uruselt och jag ar ofantligt radd for att ga vilse och tappa bort mig. Vad det egentligen ar som ar sa hemskt med att inte veta var man befinner sig (for nagon gang hittar man ju sa smaningom hem) vet jag egentligen inte. Det ar som om hela min kropp genomfars av en kansla av obehag da jag inser att jag har hamnat nagonstans dar jag inte kanner mig hemma och inte kan hitta hem.
Med Santiago ar det forstas en aning annorlunda eftersom jag varit har tidigare. Jag kan orientera mig hyfsat, men Santiago ar en stor stad och jag kanner inte ens till en brakdel av alla dess gator och grander. Darfor kande jag mig igar mycket stolt nar jag vagade ge mig av till stadsdelen Patronato med Lillprinsen for att shoppa billiga klader. Jag hade ingen karta, ingen riktig koll pa vart jag befann mig men lyckades anda hitta hem sa smaningom. Tank vilken befrielse att slippa vara fjattrad vid kartan!