Att gifta sig innan man blivit sambo

Lillprinsen har en faster som är strax under 30. Hon har efter ett par år på universitetet börjat arbeta, har precis köpt sin första bil och lever ett liv som vilken svensk tjej som helst i samma ålder. Eller i alla fall nästan. Fastern bodde tidigare tillsammans med en bror som inte längre bor i Chile, sedan brodern flyttade och lägenheten de bodde i såldes har fastern bott hemma hos en av sina mostrar. Något som förmodligen skulle var helt otänkbart i Sverige där man så snart man fyllt 18 absolut inte bor kvar under föräldrarnas tak och ännu mindre bosätter sig hos en, enligt svenska mått mätt, så avlägsen släkting som en moster. Men saker och ting är ju lite annorlunda i Chile. För det första finns det i stort sätt inga hyresrätter. Vill man ha tak över huvudet får man därför köpa sin bostad. Detta är givetvis en av anledningar till att ungdomar som studerar vid universitetet eller är nyutexaminerade i de flesta fall bor hemma. Att bo hos släktingar är inte heller det helt ovanligt, i Chile är familjesammanhållningen betydligt starkare än i Sverige. Medlemmar av en och samma familj förväntas hjälpa och ställa upp för varandra oavsett om det handlar om ekonomiska bekymmer eller tak över huvudet.

Nåväl, åter till fastern som sedan många år tillbaka har en pojkvän. Sedan ett par månader tillbaka är det bestämt att de två skall vigas nästa år. Utan att någonsin ha bott tillsammans skall de alltså gifta sig. För mig som svensk föreföll det hela mycket märkligt, jag känner åtminstone ingen hemma som ens skulle tänka tanken att gifta sig med en person de aldrig har levt tillsammans med. Visst skulle man kunna tänka sig att förklara det hela med att Chile fortfarande är ett katolskt land där äktenskap inte ingås efter att man har flyttat ihop. Men den förklaringen räcker inte riktigt efter som ingen av de två blivande makarna är religiös. Dessutom är det i dagens Santiago vanligt att man bor ihop och till och med skaffar barn utan att vara gift. Giftermål är absolut inte nödvändigt för att undvika att bli en paria i samhället.
Märkligast av allt finner jag att fastern, som flyttade in hos sin moster för några månader sedan inte flyttade ihop med pojkvännen direkt istället. När jag har frågat Lillprinsens pappa lite försiktigt har jag fått till svar att det beror på att pojkvännen är en mamón, en morsgris.