Los de atrás vienen conmigo

Årets bästa och mest efterlängtade album har det kallats i ett flertal recensioner Calle 13:s senaste skiva Los de atrás vienen conmigo.
Bästa vet jag inte, men att den är sjukt bra kan nu även jag skriva under på (efter att för första gången på en tio år inhandlat något så exotiskt som en cdskiva. Nuförtiden finner man ju musik på andra vägar....).
Calle 13 tillhör de stora på den fortfarande omåttligt populära reggaetónscenen. En relativt ny latinamerikansk musikstil med starka influenser av hip hop. Ofta blir reggaetón (inte utan skäl) beskyllt för att bara vara enformig dunkadunka, sexistiskt och fördummande. Och det är klart med sådana här och sådana här texer och videos är det kanske inte så märkligt.
Men Calle 13 har alltid utmärkt sig i reggaetónvärlden genom sina många gånger roliga och intelligenta texter. Los de atrás vienen conmigo visar återigen att de inte är vilken reggaetóngrupp som helst. Frågan är om skivan överhuvudtaget kan sorteras in under genren reggaetón, den är ett hopkok av dansanta rytmer från hela Latinamerika, från Mexiko i norr till Argentina i söder. Här trängs salsalåtar i en duo med Panamas salsakung Ruben Blades, svårklasificerade men likväl dansanta lite Manu Chao influerade spår som i No hay nadie como tú i samarbete med den mexikanska gruppen Café Tacvba, balkanrytmer och så förstås traditionella reggaetónlåtar som i den alldeles lysande Gringo Latin Funk. Texterna är ofta kvicka, roliga, lustiga och fyllda av samhällskritik som i sistnämda spåret ovan, Gringo Latin Funk;

"Ahí va caminando por Latinoamérica, imitando el caminar de una gringa genérica... No come dulce de leche por el colesteról, dice palabras en inglés mezcladas con español (...)no tiene sangre indígena ni africana porque dice que su familia es de herencia alemanana"

Calle 13 har lyckats med något så ovanligt som att göra en skiva med härlig dansmusik med tillhörande underfundiga och smarta texter.
Los de atrás vienen conmigo får 4 av 5 repeatknappar i betyg.