I ett gathörn
Jag och min colombianska vän Consuelo sitter och sörplar färskpressad juice i skuggan under ett parasoll. Inte långt ifrån oss står en liten och mycket gammal man som säljer bläckpennor för småpengar. Hans rygg är krökt, huden ser ut att vara av läder och ansiktets djupa fåror får mig att undra hur länge han har stått här, i just detta gathörn. År efter år av regn, vind och solsken som lämnat tydliga spår.
En grupp turister går förbi just där vi sitter. Med kameror och solhattar skrattar de och pratar på tyska. Pigga och outtröttliga verkar de vara i sina fotvänliga sandaler, trots fler kilon än vad som kan anses vara hälsosamt och hög ålder.
"Titta på de där gringosarna", säger Consuelo och nickar mot gruppen av turister.
"De njuter av sin ålderdom medan gamlingarna här får slita för brödfödan tills de går i graven".
6 kommentarer:
Livet är inte rättvist! Jag är glad över att turisterna inte ställde sig framför Consuelo för att ta kort på honom utan att fråga.
Ja, visst ar det orattvist. De tyska turisterna tog dock inga kort ;)
De var sakert ett gang mkt trevliga pensionarer, utgjorde bara en sa stor kontrast just dar och just da.
Det är verkligen olika... Vilken kontrast!
Fint beskrivet! Och verkligen kontrast...livet är orättvist. Å andra sidan vet man ju egentligen inte vad de där "gringosarna" har varit med om i sitt liv, den gamle mannen med pennorna kanske är lyckligare än dem. Vi får hoppas! :)
Sara; Ja, ibland blir det obehagligt tydligt...
Anna; Tack. Och visst, du har helt rätt. Man har ingen aning om vad de har varit med om i sina liv. Förhoppningsvis är det som du skriver ;)
Tack Anna för den insikten! Vad vet man egentligen...
Skicka en kommentar