Angående föregående inlägg...

...så är hembiträdet Claras levnadsöde på intet sätt unikt vilket bland annat Therese påpekade bland kommentarerna.
Clara som börjar närma sig 65 har förvisso inte någon möjlighet att hitta en ny familj att arbeta hos, med små barn så som hon skulle önska. Men hennes utsatthet utnyttjas på intet sätt av arbetsgivaren som låter henne vara kvar trots att familjen egentligen inte längre har något behov av en nana som är där från måndag till fredag.
Clara är välbetald och tjänar nästan dubbelt så mycket som de flesta andra nanas. I Chile har det blivit allt vanligare med nana puertas adentro, alltså hembiträden som bor hos familjen de jobbar för och bara är lediga på söndagar.
Clara har en vanlig, chilensk niotimmars arbetsdag och åker hem till sin familj vid dagens slut. Dessutom är hon ledig både lördagar och söndagar men tjänar lika mycket som en välbetald nana puertas adentro. Så nog är hon lyckligt lottad på sätt och vis och beroende på ur vilket perspektiv man ser hennes situation.