Abanico

Bild från Wikipedia

Under de hetaste sommarmånaderna när hettan i Madrid är ytterst obarmhärtig och svår att undfly dyker de upp i var kvinnas handväska; los abanicos eller solfjädrar som det heter på svenska.
Jag har alltid sett solfjädrar som något genuint spanskt. Trots att jag aldrig har varit i södra Spanien kan jag lätt föreställa mig Andalusiens 1800-tals damer i tjusiga kreationer lojt viftandes med en solfjäder i skuggan av ett parasoll under siestans timmar.
Men solfjädern är faktiskt inte spansk utan japansk till sitt ursprung. Jag har aldrig varit i Japan och vet således inte hur vanligt förekommande solfjädrar är där.
I Madrid, en stad som jag har bott i, har jag emellertid kunnat konstatera att en solfjäder i väskan i augustimånad är lika vanligt förekommande som vätesuperoxid är i håret på spanska kvinnor. Åker man tunnelbana så får man ofta tillfälle att studerar hur en solfjäder åker upp ur väskan så snart en kvinna har hunnit slå sig ned. Solfjädrarna finns i alla upptänkliga färger och mönster och de får gärna matcha klädseln eller handväskan.
Jag tyckte alltid det såg så eleganta ut, de där graciösa handrörelserna som uppstår då man försöker vifta bort en del av hettan med en solfjäder. Dessutom är solfjädern ett bra redskap att svalka sig med när inga andra medel står till buds. Den tar ingen plats alls och vecklas ut i ett nafs. Numera bär även jag runt på en i väskan, min är helsvart, mycket neutral och har kommit väl till pass i santiagovärmen.