Lite fler bilder

Machu Picchu

Så nådde jag då till sist ända upp till toppen av Machu Picchu, en resa som jag nästan höll på att gå miste om. Dagen jag skulle resa till Machu Picchu vaknade jag mitt i natten av våldsamma magsmärtor och kräkningar som höll mig bunden vid toaletten ända tills gryningen. Ganska snabbt insåg jag att jag inte skulle kunna åka till Machu Picchu klockan sex på morgonen som planerat. Visst skulle jag kunna ge mig av, men det skulle vara rena tortyren och jag skulle bli tvungen att se till att alltid ha en toalett i närheten. Jag resignerade totalt inför detta olycksaliga faktum, insåg att läget var kört och att jag förmodligen skulle förlora alla de pengar jag hade betalat för resan.
Som tur var visade sig min släng av magsjuka vara kortvarig. Efter att nästa dag ha tilkallat en läkare som skrev ut recept på antibiotika och fem andra mediciner, kände jag mig ett dygn efteråt nästan som en ny människa. Eller åtminstone tillräckligt kry för att inte gå miste om Perus främsta turistattraktion. Jag fick visserligen betala en ny tågbiljett för att ta mig till Aguas Calientes varifrån bussarna till Machu Picchu går men jag slapp betala för bussen som tog mig från Cusco till samhället Ollantaytambo.
Från Ollantaytambo till Aguas Calientes tar det ca en och en halv timma med tåg. Att åka tåg direkt från Cusco till Aguas Calientes går också bra men då priset för tågbiljetterna har stigit under senare år, har allt fler resebyråer börjat välja den rutt som jag reste. Från Cusco färdades jag i buss tillsammans med andra turister till Ollantaytambo. Tidsmässigt förlorar man ingenting på att välja att åka buss istället för direktåg från Cusco. Tåget var inte direkt X2000 och jag började under tågresan så smått fundera på om det inte skulle gå snabbare om jag hoppade av och joggade till Aguas Calientes istället.
Nåväl, fram kom jag i alla fall i turisttåget som enbart transporterar utlänningar. Visst reagerade jag över att det inte fanns en ända peruan på tåget till Aguas Calientes. Då jag nämnde detta för min vän Steve i Lima talade denne om att det finns ett speciellt tåg för peruaner och ett för utlänningar. Steves bror Jaime hade besökt Machu Picchu tillsammans med sin tyska flickvän, de hade åkt i olika tåg eftersom Jaime inte hade varit särskilt sugen på att betala ett ockerpris för sin biljett. Peruaner kan alltså om de så önskar åka turisttåg men utlänningar tillåts inte åka i det tåg som är avsett för peruaner eftersom priset på biljetterna är mycket lägre.
Om jag hade gjort om min resa till Machu Picchu hade jag organiserat resan själv istället för att köpa ett färdigt paket genom en resebyrå. För resebyråerna tjänar naturligtvis sjukt mycket på att sälja paketresor till turister. Jag betalade 135 dollar för min resa, och då prutade jag ändå ner priset med cirka 20 dollar.
Tåget till Aguas Calientes är dyrt, men bussarna upp till Machu Picchu och inträdet till ruinstaden kostar inte särskilt mycket (även här finns förstås en taxa för peruaner och en annan för utlänningar). Av bekvämlighetsskäl eller tidsbrist är det förstås lätt att falla i fällan och kliva in på första bästa resebyrå i Cusco för att boka en färdig resa till Machu Picchu, men har man tålamod så lönar det sig definitivt att investera lite tid i att finna alternativa vägar.






Och hur var då Machu Picchu? Den dag då jag besökte ruinstaden föll regnet ned i strida strömmar, piskade mot marken och trängde in i var turists sko. På var och varannan bild jag tog skymtar en färgglad regnponcho fram i något hörn. Själv köpte jag en klarlysande röd poncho, säkerligen har även den förevigats genom någons kameralins.
Guiden som ledde min turistgrupp bland de labyrintliknande ruinerna var alldeles lysande, gav oss en historisk resume av platsen och började med att tala om att Machu Picchu upptäcktes 1911 av Yale historikern Hiram Bingham. Denne lär i sin tur ha fått höra talas om staden genom en peruansk bonde boendes i trakten.
Att Machu Picchu är så välbevarat har det förmodligen sitt unika läge att tacka för. Det ligger på ca 2500 meters höjd på en 500 meter hög bergstopp i samklang med molnen som sagolikt tycks sväva precis över ruinstaden.
Machu Picchu tros ha byggts av inkan Pachacuti, staden övergavs av okänd anledning och riktigt vilket syfte den har tjänat är inte helt klarlagt. Senare års studier tyder dock på att Machu Picchu har använts för religiösa cermonier. Då platsen upptäcktes fann man även ett hundratal skelett, merparten av dem kvinnliga. Varför de begravts på Machu Picchu och vad som har hänt dem är även det okänt. Och kanske är det just detta som är tjusningen med Machu Picchu, att det ännu är ett olöst mysterium höjt i dunkel.
Platsens läge är oerhört vackert. Vad som inte syns på alla foton från Machu Picchu är all den grönska som omgärdar ruinerna, här växer flera olika sorters orkideer, chirimoya och tropiska frukter som granadilla. Dessutom tycks kvaliten på gräset vara finfint eftersom betande lamadjur kan skådas vart man än vänder blicken.
Machu Picchu är onekligen en speciell och vacker plats som bör ses om man har vägarna förbi Peru. Om jag skulle gjort om resan skulle jag dock valt att övernatta i Aguas Calientes för att ta första bussen upp i gryningen, förhoppningsvis är där då lite färre turister. I min grupp var vi 40 personer vilket gjorde att det blev svårt att höra vad guiden sa och ibland trängsel i de smala gångarna då vi passerade andra, lika stora turistgrupper.

Spana in lemmeltåget av regnponchos.

Bilder från Machu Picchu

Fortsättning följer...

Får det lov att vara...

....en suspiro de limeña? En mycket omtyckt efterätt i Perus huvudstad Lima är denna delikatess gjord på ägg, socker, vanilj och kanel. Sitt poetiska namn, limeñans (kvinna från Lima) suck, sägs den ha fått av poeten och författaren José Galvez fru Amparo Ayarez. Ayarez lär ha varit känd för sina kulinariska konster, då hon tillfrågades om varifrån hon fått inspiration till namnet svarade hon att efterätten var "mjuk och ljuv, som en kvinnas suck". För den som är sugen att prova på en suspiro de limeña finns ett recept (på spanska) här. Peruansk mat har i Chile rykte om sig att vara mycket god och i Santiago finns en uppsjö av peruanska restauranger. På sidan Peru mucho gusto finns en mängd vackra bilder och recept på rätter från Perus olika regioner.

Reseutmaning

Efter att ha blivit utmanad av både Linda och Anna känner jag att det nu är dags att ta tjuren vid hornen och svara på denna utmaning som i mitt tycke hör till de roligare.

Vilka fem nya länder skulle du vilja besöka härnäst?
Finland för att det ligger så nära Sverige och jag trots detta aldrig har varit där. Marocko för att jag bär på en idealiserad tusen och en natt bild av landet som får mig att tro att besöka landet är som att vandra runt i en saga.
Egypten för att jag fortfarande går och grämer mig över den 1- veckas sista minuten resa med hotell för endast 1000 riksdaler som jag avstod ifrån att ge mig av på eftersom min resekamrat bangade ur i sista stund.
Kuba, helst innan Fidel trillar av pinnen.
Ghana för att jag älskar maten och aldrig har varit i Afrika.
Jag gör ständigt upp planer för nya resor i mitt sinne, vart jag vill åka varierar från dag till dag men just idag var dessa fem länder de första som jag kom att tänka på.

Fem länder du har besökt och vill återvända till?
Jag tänjer lite på reglerna och svarar platser istället för länder.
Madrid blev jag handlöst förälskad i vid första ögonkastet. Jag har bott där, känner mig hemma och har aldrig tråkigt ens en sekund då jag är där. Sedan min första visit i staden drömmer jag ständigt om att återvända och har faktiskt gjort det minst en gång om året.
Nyligen besökte jag Peru som jag tyckte var helt underbart. Peru har en imponerande etnisk mångfald, rik kultur och historia. Framförallt Lima gjorde mig mycket positivt överraskad. Peru har så mycket att se att jag inte kände mig riktigt klar då jag lämnade landet.
Salzburg i Österrike med någon jag älskar för att det är så fantastiskt vackert och jag dessutom har en svaghet för berg.
Göteborg för att det är Sveriges mest sympatiska stad och hemma för mig.
Buenos Aires, Argentina för att shoppingen är oslagbar, maten underbart god och Buenos Aires borna mycket trevliga.

Ett land du inte gärna vill återse?
Har ännu inte stött på något land som jag absolut inte skulle kunna tänka mig att åka tillbaka till men ok, Tyskland hör inte till mina favoritländer. Valparaiso i Chile, liksom Barcelona i Spanien är två grymt överreklamerade städer som jag inte känner någon önskan att återse.

En plats du blev positivt överraskad av?
I Lima fanns mycket mer att göra och se än vad jag hade väntat mig, dessutom är klimatet oerhört behagligt.

En plats som inte motsvarade dina förväntningar?
Valparaiso i Chile vars äldre delar räknas till världskultursarven är fult, smutsigt och knappast värt ens en dagsutflykt.


Vad är viktigt för dig när du väljer hotell (eller annan typ av övernattning)?
Jag väljer inte hotell, jag väljer att bo hos vänner där jag har dem.

Rekommendera tre hotell! (eller annan typ av boende)
Som sagt, jag har aldrig bott på lyxhotell. Däremot bodde jag mycket bra hos min vän Steve i Lima, att få eget rum med kabel-TV och DVD, bo i Limas finaste kvarter, bli serverad frukost och middag på rummet om man så önskar och dessutom få sina kläder tvättade och strukna kändes ju inte helt fel.

Vilket är det bästa hotell du sovit på?
Hotell Steve i Lima (se ovan).

Vilket är det värsta stället du har sovit på? (i nyktert tillstånd)
Åh...Det var så horribelt att det helst inte är något jag vill minnas och återberätta.

Färden mot Machu Picchu...

...kan börja. På bilden syns Aguas Calientes, ett samhälle som ligger ca 30 minuters bussresa från Machu Picchu och vars tillväxt tog sin början 11 år efter att ruinerna upptäckts. Luftfuktigheten är hög, vegetationen tropisk, grön och frodande. Mot himlen sträcker sig höga bergstoppar som ständigt tycks vara insvepta i en tunn, vit slöja av lätta moln.

Marknad i Pisaq

Pisaq

Marknad i Pisaq

Att Cusco emellanat kanns som en enorm nojespark for vuxna har bade sina for- och nackdelar. Till fordelarna hor att utbudet av aktiviteter och utflykter ar nast intill obegransat. Det basta med Cusco ar inte bara staden i sig utan att det finns sa mycket att se och uppleva runt omkring. Machu Picchu ar langt ifran de enda ruiner som finns att beskada i narheten av Cusco, de rakar bara vara de mest kanda. Faktum ar att det finns sa manga platser att besoka runt den gamla inkastaden att man formodligen skulle behova stanna minst en vecka for att hinna gora alla dagsutflykter som star till utbud. Sjalv hann jag inte ens med halften.
En plats som jag faktiskt hann besoka var Pisaq, en liten by som ligger ca 1 timmes bussresa fran Cusco. Utover sina ruiner ar staden kand for sin marknad dar fina hantverksproduker gar att kopa for riktiga vrakpriser. Byns ruiner, efterlamningar fran Perus storhetstid hor till de mer kanda och valbesokta. Tyvarr hade jag sjalv inte mojlighet att besoka dem da jag begick ett strategiskt fel och borjade min Pisaqtur med shopping pa byns marknad. Jag kopte vackra vaggbonader, tyger, smycken, handgjorda dockar, trojor och en hel del annat. Da jag lamnade marknaden var mina pasar sa manga och sa tunga att jag bestamde mig for att hoppa over ruinerna och istallet smaka ett par goda piroger. Desvarre protesterade min mage vilt mot dessa piroger, tillagade under inte alltfor hygieniska forhallanden. Faktum ar att sviterna efter pirogerna var sa allvarliga att jag nastan holl pa att missa Machu Picchu, men mer om det i nasta inlagg.


Byn ligger hogt upp i bergen, omgiven av andinsk gronska

Mingla med lokalbefolkningen kan man ocksa gora, givetvis i utbyte mot en slant.

Tillbaka i Chile...

...där hösten har klivit in i farstun men maracuyan fortfarande blommar.
Fortsatt resberättelse från Peru läggs givetvis upp under de närmaste dagarna.

Rösta fram världens 7 nya underverk!

I Peru pågår just nu en intensiv kampanj för att få framförallt turister att rösta fram Machu Picchu som ett av världens sju nya underverk. Själv har jag blivit uppmanad att rösta ett flertal gånger men avstått med motiveringen att jag ännu inte sett Machu Picchu. Dessutom finns det ju så många andra fina platser i världen som också förtjänar att räknas till världens sju nya underverk. Bland de nominerande platserna/byggnaderna finns frihetsgudinnan, operahuset i Sydney, Colosseum, Alhambra och, ja...kika själva in på den här sidan så får ni se.
Vinnarna koras under en cermoni i Lissabon den 7 juli i år.

Webbsidor om Peru

For den som ar sugen pa en resa till Peru eller bara soker lite reseinspiration kan jag rekommendera foljande utmarkat sidor;

Promperu
Oficiell turistinformation och massor av vackra bilder, filmsnuttar och annat.
For den som har mycket pengar och inte reser lagbudget kanske Inkaterra kan vara nagot.
Det finns aven gott om information att finna om Cusco, har ar en sida

Festival

Haromdagen hade jag turen att ramla rakt in i festligheter pa Plaza de Armas i Cusco dar man firade en dansfestival. Musik, vackra drakter och skickliga fotter gjorde det till en frojd for ogat.

Lite om Cusco

Staden Cusco har formen av en puma

Cusco ar en relativt liten stad som i dagslaget har ca 300.000 innvanare. Namnet pa staden; Cusco eller Qosqo/Qusqu som den heter pa det gamla inkaspraket quechua betyder centrum eller navel. Den en gang forna huvudstaden i det som var Sydamerikas storsta imperium kallas darfor ofta for varldens navel. Enligt en indiansk legend skall Cusco ha grundats for over 3000 ar sedan av inkahovdingen Manco Capac och lar darmed vara Sydamerikas aldsta befolkade stad.
Da de spanska erovrarna anlande till Peru insag de snabbt att nyckeln till erovringen av inkariket lag i intagandet av Cusco som under denna tid var den viktigaste staden i det andinska omradet och fungerade som administrativt hogsate i inkaimperiet. Ar 1533 intogs staden av Fransico Pizarro Cusco for den spanska kronans rakning.
Da Cusco byggdes sags staden ha planlagts for att till formen likna en puma, ett for inkaindianerna heligt djur. Manga omraden och gator i staden ar namngivna pa quechua och paminner om inkas heliga djur, som exempel kan Puma-Chupan(puma svans) och Puma-ccorco(puma hals) namnas.

Turist t-shirt

Det ar val klart att man skall ha en turist t-shirt, annars har man inte varit i Peru. Coolaste t-shirtarna har cuy arts.

Lamadjur

Lamadjur ar en vanlig syn kring och i Cusco, de anvands framst som lastdjur men aven ullen tas till vara pa for att gora varma trojor, strumpor och mossor av. Laman var ett av de vanligaste forekommande djuren i Sydamerika innan spanjorernas ankomst och levde i ett omrade som strackte sig fran sodra Colombia till Chile.
De tillhor gruppen kameldjur och forekommer i fyra olika varianter i Sydamerika; lama, guanaco, alpaca och vicuña. Riktigt vilka som ar skillnaderna mellan dessa fyra djur ar omojligt att avgora for en amator som jag men exemplevis alpacan sags vara en tam upplaga av vicuñan . Alpacan anvands for sin fina ulls skull, dessutom ats dess kott som ar mycket rikt pa proteiner och helt och hallet saknar kolestrol. Sjalv har jag atit alpaca kott och tycker att det smakar alldeles utmarkt.
Jag hade garna haft ett lamadjur om jag hade haft en tradgard hemma, de ar verkligen fascinerande djur. Tjusiga att titta pa, lite mer exotiska an hundar och dessutom ar de mjuka och goa att klappa. Ofta ser man lamadjur vars oron smyckats med fargglada tofsar i garn som pa bilden nedan. Jag trodde att denna utsmyckning enbart anvandes av estetiska skal men enligt en guide jag fragade pa ett museum i Cusco anvands tofsarna av praktiska skal. Man smyckar helt enkelt lamadjuren for att latt kunna skilja dem at och se vilka djur som tillhor vem.

Bilder fran Cusco

Samtliga bilder ar tagna kring Plaza de Armas i Cusco.

Ett Disneyland for vuxna

Cusco ar en sagolik stad vars byggnader och smala tranga grander standigt vittnar om det Peru som existerade innan spanjorernas ankomst. Cusco ar vackert, haftigt och unikt.
Trots dessa overvagande positiva intryck av staden infinner sig en marklig kansla av att befinna sig i ett sorts Disneyland for vuxna. En plats upbyggd av kulisser som for besokaren bjuder pa exotiska och fargsprakande bilder av lamadjur och ursprungsbefolkning i traditionella klader.
I centrala Cusco behover man inte ta mer an tre steg i vilken riktning som helst for att finna en resebyra som anordnar inkaledsvandringar, bussresor till Machu Picchu, forsranning, bussutflykter till narliggande byar och allt annat mellan himmel och jord som man som turist kan tankas vara intresserad av.
Da jag vandrar langs ned en av Cuscos gator blir jag tillstucken en brochyr av en ung tjej som forsoker salja mig manikyr, pedikyr "eller varfor inte en massage efter Machu Picchu señorita?". Jag tittar pa papperslappen jag har i handen "inkas massage". Jo, det later ju bra. Kanske nagot man borde prova pa, och om inte kan jag nog finna en "inkas massage" nagon annanstans. Eller en inka-vadsomhelst. For i Cusco tycks varenda affar,varenda resebyra och varannan ratt pa varje restaurang heta nagonting som borjar eller slutar pa inka. (Undantaget ar den resebyra med vilken jag bokade en resa till Machu Picchu som bar det orginella och fortroendeingivande namnet Machu Picchu luxury travel).
I Cusco tycks alla fran smabarn till mormodrar kunna engelska, anmarkningsvart med tanke pa hur daliga engelskakunskaperna brukar vara generellt sett i Latinamerika. Och aran for de goda sprakkunskaperna bor val snarare tillskrivas turismen an det peruanska skolsystemet. Kan man inte engelska kanske man gar miste om en potentiell kopare eller tva, konkurrensen ar hard och varannan cuscobo tycks agna sig att forsaljning av nagot slag.
Garna spelar man pa turistens daliga samvete, onskan om att vore det mojligt sa skulle man mer an garna forsorja hela Peru, utplana fattigdom och armod.
En dag da jag sitter och vilar fotterna pa en bank pa Plaza de Armas kommer en liten pojke som vill salja fingerdockor fram till mig. Jag forklar bestamt att jag inte ar intresserad av att kopa nagot, men likt de flesta forsaljare ar pojken entragen, tar inte nej for ett nej och snart sitter han bredvid mig pa banken och forevisar sina varor. "Titta, spindelmannen. Han ar haftig!", "Men lamadjuret da señorita? Lamadjuret ar val fint" Jag som lider av ett tvangsmassigt shoppingbehov som(tack och lov) dampas aven vid sma inkop som detta, sitter snart dar med ett par fingerdockor i vaskan. Pojken ar emellertid inte den ende unge forsaljaren pa Plaza de Armas, en bit bort sitter hans kompisar och betraktar oss, da de ser att jag hor till de mindre svarovertalade individerna kommer de fram och snart har jag en grupp av fem sma killar runt mig som vill salja allt fran vykort till tavlor och tuggumin. "Señorita, kop nagra dockor av mig med", sager en av de minsta killarna som inte ser ut att vara mer an sex ar. "Bara ett par stycken, sa att jag atminstone far ata", fortsatter han med bedjande ogon. En av de storre killarna skrattar och ger honom en vanskaplig knuff "Och du som redan har atit". Som tur ar har jag gott om smamynt, bryr mig inte om att de sa uppenbart forsoker spela pa mitt daliga samvete och utokar foljaktligen bade min vykortskollektion och min samling av fingerdockor. Killarna tackar sa mycket, onskar mig en trevlig dag och ger sig ivag.
Pa vag hem stoter jag pa en cusqueña vackert kladd i traditionella klader med ett barnbarn i ena handen och ett lamadjur i den andra. "Ett foto señorita?" fragar hon och trots att det kanns lite markligt halar jag fram kameran och tanker att "va tusan, jag ar ju har for att ta kort pa allt och alla". Kvinnan och hennes barnbarn staller sig lydigt och poserar vid en vagg. Jag tar de kort jag onskar och lagger ett mynt i den aldre kvinnans hand saval som i den lilla flickans. Inte gor jag om samma misstag som haromdagen da jag tog kort pa en indiankvinna med en liten dotter vid sin sida. Efter att kortet var taget lade jag en sol i kvinnans hand. Ingen stor summa men i Peru racker det till en empanada, fem bananer eller en flaska vatten och ar mer an tillrackligt som betalning for ett kort. Kvinnan tog emot myntet och pekade pa den lilla flickan, da jag vande blicken nedat motte mina ogon en utstrackt hand och ett par ledsna hundogon. Jag kande mig illa till mods, blev lite smatt irriterad da jag visste att jag gett kvinnan mer an tillrackligt betalt men lade anda ett mynt i den lilla flickans hand. Man kanner sig ofta som ett vandrande dollartecken i Cusco, dessutom kanns det bade markligt och fel att ta kort pa exotiska cuscobor som klar ut sig for turister. Forvisso har jag full forstaelse for att cuscoborna som fotas av oss turister som vore de djur pa zoo tar tillvara pa mojligheten att tjana ett par kronor, men i samma stund som jag lagger ett mynt i indiankvinnans hand bidrar jag pa satt och vis till att uppratthalla peruanens roll som en exotisk attiralj, reducerad till en obetydlig men turistvanlig biroll i sitt eget land.

Cuscoborna later sig garna fotas i utbyte mot en slant

Kokate

Min forsta dag i Cusco inleddes med en stor kopp kokate sa som brukligt. Kokabladen sags oka syresupptagningsformagan och hjalper darmed till att lindra soroche(hojdsjuka) som orsakas av syrebristen pa hoga hojder. Cusco ligger pa ca 3400 meters hojd over havet varfor sannolikheten ar stor att en tillfallig besokare som flugit till staden drabbas av soroche som kan yttra sig pa olika satt. Vanligt ar att man far huvudvark, mar illa, kraks och kanner sig yr. I varsta fall (mindre sallsynt) kan hojdsjuka leda till doden da symptomen inte uppmarksammas, den drabbade vilar eller tar sig till lagre hojd. Sjalv har jag de fa ganger jag vistats pa hoga hojder bara drabbats lindrigt och sa aven denna gang. Min huvudvark gick over framemot kvallen. Huruvida det berodde pa det manga koppar kokate som jag drack, eller de tabletter mot hojdsjukehuvudvark som jag kopte pa apoteket vet jag inte.
Smaken pa kokatet var forresten over forvantan, paminner faktiskt lite om gront te och ar riktigt gott.

Museo de la nación

Något man inte får missa vid ett besök i Lima är Mueseo de la Nación, Perus nationalmuseum där keramikföremål, smycken och andra precolombianska föremål visas upp på fyra våningsplan. Då Peru är känt för att ha varit inkakulturens högsäte skulle man kunna tro att museets huvudsakliga utställnigsobjekt är just föremål från denna tidsepok men den största delen av museets yta upptas av de mindre kända kulturer som existerade samtidigt eller innan inkaväldet bredde ut sig över stora delar Sydamerika.
Med tillhörande texter som berättar om de olika föremålen (för det mesta på både spanska och engelska) kan besökaren vandra utefter en tidslinje genom sekel efter sekel av peruansk historia. Objekten som uppvisas är ibland slagna i spillror och ibland förvånansvärt välbehållna. Nedan följer bilder på ett par av de ting som kan beskådas, tyvärr gör bilderna dem inte alltid rättvisa.

Utställningsobjekt från Museo de la nacion, 200 f. Kr - 300 f. Kr

Mumifierat huvud, Nasca

Om jag inte minns fel tillhör även detta föremål Nacsakulturen.

Guldföremålen återfanns i en grav i valle de Jequetepe som plundrades 1988. Föremålen fördes ut ur Peru på icke laglig väg och återbördades inte till landet förrän år 2006.

Begravningssmycken

Begravningsmask

Miraflores

Miraflores ar namnet pa en av Limas 43 stadsdelar. Belaget vid havet och med utsikt over en lang, inbjudande strandremsa ar det inte svart att forsta varfor Miraflores ar ett av Limas popularare distrikt. Gatorna langs med en av de storre gatorna Avenida José Larco ar kantade av allt fran exklusiva botiquer till outlet affarer. Sjalv blev jag sarskilt fortjust i La quinta dar man saljer markesklader tillverkade i Peru till ett mycket formanligt pris. Kruxet ar forstas att plaggen ar defekta, hur defekta de ar varierar. Jag hittade T-shirtar med stora hal i som forstas ar oanvandbara for fem soles (10 kr), T-shirtar som saknade tryck for samma summa och T-shirtar som inte hade nagra synbara fel. Jag passade pa att storhandla och kopte Calvin Klein T-shirtar for 30 kronor, trosor for 3 kronor styck, en hog med strumpor och en massa annat som jag egentligen inte behovde.

Lima ar fullt av vackra byggnader, pa bilden syns Palacio municipal.

Kyrka i Miraflores

Stranden i Miraflores. Bilden ar tagen vid ett kopcenter som ligger vackert till med utsikt overhavet.

Men det basta med Lima ar anda narheten till havet. Har behover man inte ha tillgang till bil for att kunna ta sig till en badvanlig strand. Malecon heter strandremsan vid vilken celebriteter som den peruanske forfattaren Mario Vargas Llosa har lagenheter med havsutsikt. Bilden ar tagen vid ett shoppingcenter som ligger en bit ovanfor stranden.

I Lima

Inte ett dygn har förflutit sedan jag landade i Lima men jag har redan konstaterat att Perus huvudstad är en kaotisk, härligt oorganiserad och oerhört fascinerande plats. Lima är kanske inte en lika turistvänlig stad som Santiago, men den är mer äkta och rakt på sak. Här finns ingen finputsad yta som under ett tunt skikt skickligt döljer stadens skavanker. Det hektiska och mindre fördelaktiga Lima är svårt att undvika.

I Lima bor jag granne med den amerikanska ambassaden, bättre än på det finaste hotell hemma hos en peruansk vän. Modern till min vän är hemmafru och verkar ägna dagarna åt att få massage och shoppa, faktum är att hennes fritidsaktiviteter upptar så mycket tid att familjen anser sig vara i behov av två hembiträden trots att barnen är utflugna. Men jag skall inte klaga, mig går det verkligen ingen nöd på. Att bli serverad ett glas med nypressad papayajuice just som man bänkat sig för att intaga frukosten är verkligen inte fel. Fast juicen smakar inte riktigt lika gott som om man hade gjort den själv då den serveras av Alicia som knappt ser ut att ha fyllt 17.

Några kort har jag ännu inte hunnit ta då dagen mest har ägnats åt att köpa billiga silversmycken, piratkopierade DVD-filmer (tre för tio spänn!) och CD-skivor. I väntan på att min peruanske vän skall komma hem från jobbet passar jag på att blogga och skänker en tanke till de peruanska pisco sours som jag tänkt dricka ikväll.
Jag hoppas kunna komma med en mer utförlig rapport med tillhörande bilder under de närmaste dagarna.

En drömresa

Det har varit tyst på bloggen på sistonde. Bland för många pisco sours, asados (grillpartyn) och ett alltför rörigt privatliv så har bloggen näst intill glömts bort. Jag har varit alltför upptagen med mina egna tankar och mig själv för att finna inspiration till intressanta blogginlägg. Detta hoppas jag dock råda bot på under de kommande veckorna då jag beger mig av till Peru, ett land som för mig alltid har varit lite av ett drömresemål. Mina förväntningar är höga men jag hoppas och tror att de infrias. I natt klockan 01:20 landar jag på Limas flygplats där jag blir hämtad av en vän i vars hem jag kommer att tillbringa den första veckan i Peru. Därefter bär det av till Cuzco, oorganiserad som jag är har jag förstås inte bokat någon flygbiljett till staden och ännu mindre förbokat en inkaledsvandring, men det löser sig nog.
Hej då på er! Nu skall jag gå och packa. Det pirrar redan i magen....

En liten mammut

Jag rekommenderar den som kan spanska och är sugen på att skratta en stund att klicka på den här länken. OBS! Varning för humor på låg nivå.

Ny Allende roman

Jag är mycket skeptiskt inställd till den chilenska författarinnan Isabel Allende vars böcker allt som oftast gör mig djupt besviken. Många gånger har jag i veckor gått och väntat och trånat efter en ny titel som då jag har den i min hand till min stora förtrytelse visar sig vara något av en chilensk harlequinroman.
Då jag inte gillar att bli förådd och sviken av böcker och författare som har funnit en plats i mitt hjärta, så har jag lovat mig själv att i fortsättningen ignorera varje nyutkommen Isabel Allende bok och inte låtsas om dess existens. Men kanske får jag omvärdera min syn på Chiles mest välkända författarinna. Den senaste romanen som skrivits av Allende, Inés del alma mia skall tydligen vara något i klass med författarinnans tidiga storverk Andarnas hus. Jag har förvisso inte hunnit inhandla och läsa boken själv, men mina källor är pålitliga chilenska vänner med god litteratursmak som sällan misstar sig.
Inés del Alma mia är en historisk roman om en spanjorska som följer efter sin make till den nya världen (Sydamerika) i sökandet efter El dorado. Väl på plats i Peru finner Inés inte sin make, men däremot Pedro de Valdivia, en av Chiles conquistadorer. Tillsammans med denne kastas hon in i ett episkt äventyr som för henne till Chile där spanjorerna möter ett hårt motstånd från mapucheindianerna och stöter på fler motgångar än de hade räknat med.
Romanen skall tydligen vara både underhållande samt lärorik för den som är intresserad av Chiles historia. Efter att ha hört mina chilenska vänners lovord om boken har jag blivit grymt lässugen och hoppas på att kunna avlägga en rapport på bloggen så snart jag har fått tag på boken.

Inés del alma mia utges på svenska i maj 2007 under namnet Inés, min själs älskade.

Vackra Buenos Aires

Är man inte redan sugen på att besöka Buenos Aires blir man det genom att titta på sådana här bilder från chilenska dagstidningen El Mercurio.

Näste Daddy Yankee?

Miguelito är i vilket fall som helst grymt cool.

Liten sötnos

Inte för att det har särskilt mycket med Chile att göra, men jag är för tillfället bosatt hos en vän som är stolt ägarinna till fem ursöta taxvalpar. Den lilla sötnosen på bilden är knappt åtta veckor gammal.

Själva hundrasen tax kallas på spanska för salchica (en långsmal korv), ett passande och underhållande namn tycker jag.

Palta

Något av det absolut bästa med Chile är tillgången (och priset!) på frukt och grönt. Här har man råd att unna sig sådan lyx som färskpressad apelsin- eller grapefuktsjuice till frukosten varje dag utan att gräva djupa hål i plånboken. För mig som älskar avokado men inte köper det särskilt ofta är Chile näst intill ett paradis. För en 12 kronor får man ett tiotal härligt mogna avokados som smälter i munnen. Det finns en uppsjö av olika varianter att välja mellan, i olika storlekar och färger. I Chile kallas avokado för palta. Den aubergineliknande grönsaken på bilden går under namnet "palta chilena" medans den ljusgröna kallas för "palta hass".