Konstig inställning till språk
Idag var vi hemma hos en bekant, en treårig flicka som bor tillsammans med sin mormor och sin mamma (en inte helt ovanlig lösning i Chile om man är ensamstående). Familjen är helchilensk men mormodern har bott flera år i USA. Med sina två helchilenska döttrar (som båda är födda och uppvuxna i Chile) valde hon att prata engelska i hemmet eftersom hon ville att de skulle lära sig språket. Kanske inte en så dum idé egentligen i Chile där engelskan man lär sig i skolan knappast är tillräcklig för att göra sig förstådd ens i de mest vardagliga konversationer.
Men nu till det märkliga; den treåriga flickan som vi kan kalla Fernanda pratar knappt någon spanska överhuvudtaget eftersom mamman och mormodern enbart pratar engelska med henne och näst intill kräver att alla i hennes närhet skall göra detsamma. Alltså; varken mormordern eller mamman har engelska som första språk. Mormodern har visserligen levt flera år (i vuxen ålder) i USA men det har inte mamman. Visst talar de engelska bättre än de flesta andra chilenare men med kraftig brytning och långt ifrån grammatiskt perfekt. Det språk Fernanda lär sig i hemmet är alltså en andraspråktalares halvkassa engelska. Själv tyckte jag hela situationen var smått absurd när gäster anlände till hemmet och Fernanda inte ens klarade av att svara på enkla frågor som "hur mår du?" på spanska. Gästerna blev förstås genast underättade om att när man talar med Fernanda, så pratar man engelska. Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga när mormodern berättade för mig att det var så bra där familjen bodde tidigare, för där ville Fernandas lekkamrater lära sig engelska och pratade följaktligen engelska med henne (så hon slapp besmittas av den spanskspråkiga miljö hon omges av, hu och ve!). Men nu, när familjen flyttat vill barnen i det nya området inte prata med Fernanda på engelska och det tycker mormor är sååå synd.
Ja, ibland vet man inte om man skall skratta eller gråta.
Givetvis är det bara positivt om man från barnsben lär sig flera språk, det är inte det som jag reagerar på. Men jag tycker det är konstigt när man väljer att enbart prata ett språk med flickan som man inte själv behärskar till fullo och dessutom gör allt för att undvika att hon lär sig det språk som talas i landet hon kommer växa upp och leva i. Personligen tror jag att mamma och mormor trots sina goda intentioner gör Fernanda en björntjänst. Flickan får ett modersmål som inte är grammatiskt korrekt och dessutom talas i hemmet med stark brytning. Ja, vad skall man säga? Jag tycker bara det hela verkar helknäppt.
7 kommentarer:
Märkligt. Det hade ju varit bra om de pratat korrekt engelska, för spanska lär hon ju lära sig ändå på dagis/skola/med kompisar osv..men att vara så anti landets eget språk är ju sjukt. Stackars Fernanda.
Ja, det som jag reagerade mest över var nog att det var så uppenbart att det i n t e ville att flickan skulle prata spanska överhuvudtaget. Dessutom går hon inte i förskola ännu, när hon börjar lär hon få problem eftersom hon inte pratar spanska, bara ngn konstig variant av engelska.
Mycket märkligt. Språket är ju en del av kulturen och att liksom inte vilja att barnet pratar föräldrarnas modersmål , när det dessutom är språket som talas i landet där man bor. Om det nu var så viktigt att flickan lärde sig engelska hade dom ju kunnat få in det lite också t.ex genom någon bok eller film ungefär som jag gör ibland för att inte mina barn helt ska tappa sin spanska. Då oftare och mer ambitiöst än jag gör så klart. Att prata spanska med mina barn hela tiden skulle kännas väldigt märkligt och tycker det borde göra det för dom där föräldrarna också. Jag läste en gång lite ur en bok om flerspråkiga barn och deras språkinlärning och där menade man att barnen föredrar det språk dom har mest nytta av i olika situationer. Om det stämmer så är den här flickan stor nog att snart märka att hon i Chile har mest nytta av spanska och troligen föredra spanska framför engelska. Mycket märklig inställning , får lite intrycket av att dom ser spanska som ett fult språk och engelska som det enda civiliserade språket. Underlig inställning
Ja, kul att höra att det inte bara är jag som tycker det hela är väldigt konstigt. Jag funderade också lite på om de kunde vara så att de kanske tyckte att engelska var lite "finare" än spanska. Ett alternativ skulle ju kunna vara att mormordern (som är den enda som har ngn koppling till engelska språket eftersom hon bott ett parår i USA) pratade engelska med flickan. Men att mamman som är född och uppvuxen i Chile också gör det fattar jag bara inte. Jag hörde ju som sagt flickan prata engelska och hon pratar minst sagt en mycket märklig variant av engelska (typ; uttala varje stavelse, överartikulera med en dos chilensk brytning och ngt grammatiskt fel här och där)
Så synd att föräldrarna inte förstår hur viktigt det är att ha ett riktigt bra modersmål. Nu kanske hon inte kommer att kunna något utav språken perfekt. Det måste verkligen bli en underlig engelska hon talar... Stackarn!
Jag fattar inte heller att mamma och mormor inte fattar att grunden för all inlärning är att man har ett
h e l t modersmål. Iofs lär hon säkert sig spanska för eller senare, men jag tror hon kommer att få det rätt kämpigt till en början.
OM hon bor i Chile och knappt klarar av att svara på enkla frågor som "hur mår du?" på spanska måste dom ju verkligen varit effektiva när det gäller att hålla henne borta från spanskan.
Jag får också känslan av att dom uppfattar engelska som "finare". Tycker det påminner om en sak jag fick höra av en tjej som jobbat i Bolivia. Där vill många föräldrar som är quechua eller aymara hellre att barnen ska lära sig spanska för det är "finare" och man har mer nytta av det. Vilket fått till följd att en del föräldrar vägrar prata quechua eller aymara med barnen och dom lär sig så lite att dom knappt kan prata med äldre släktingar som kanske inte pratar så mycket spanska.
Skicka en kommentar