Argentinska cosmopolitan
Jag köper sällan veckotidningar. Ofta tycker jag att de är för dyra i förhållande till substans och innehåll och köper hellre en pocketbok.
Inför resan från Mendoza till Santiago frångick jag min vana och köpte ett nummer av argentinska Cosmopolitan.
Och vilken miss, för det är nog den sämsta dynga jag har läst på länge. Till att börja med upptas uppskattningsvis 60% av tidningens sidor av reklam. Två sidor text, tre sidor reklam, en sida text, två sidor reklam, tre sidor text, fyra sidor reklam och så vidare genom hela tidningen. Att man ens har mage att ta betalt för tidskriften är för mig en gåta. Särskilt som den alldeles säkerligen skulle kunna bekostas och gå med vinst enbart med hjälp av reklamintäkter. Och innehållet då? Tja, finns det något? Efter en läsning av Cosmopolitan har jag lärt mig hur jag blir en oemotståndlig gudinna, hur jag får perfekta ögonbryn och hur jag förför min pojkvän. Och kanske är det inget fel med det. Det kan vara både kul och avslappnande att bläddra bort en stund i ytlighetens värld av kändisar, smink och kläder. I mina yngre år prenumererade jag på Veckorevyn, i tidiga tonåren läste jag Frida. Så jag tänker att det kanske är på grund av min höga ålder som jag inte förmår ta till mig innehållet i Cosmopolitan. Fast det argumentet håller inte riktigt för jag är inte ens fyllda trettio. Dessutom ser jag -bland annonser om fettsugning och bröstförstoring- reklam för mirakelrynkreduceringsmedlet botox. Och det är väl knappast något för en tidning som riktar sig till unga läsare?
Argentinska Cosmopolitan är tamejfan helt värdelös. Eller ja, nu överdriver jag lite för totalt värdelös är den inte. Jag har nämligen upptäckt att den tillsammans med glas-spray fungerar som ett utmärkt komplement för att putsa badrumsspegeln. Och hade tidningens sidor bara varit lite mjukare så hade den säkerligen fungerat väl som ett substitut för toapapper i dessa tider av ekonomisk nöd.
Och med detta ville jag bara säga att var sak på vår jord har en funktion och en mening, så även argentinska Cosmopolitan.
7 kommentarer:
Om den argentinska Cosmopolitan är dålig, tycker du nog samma sak om den engelska, svenska och franska också. De har ju samma grund, och mycket samma innehåll. Jag ser inget större skillnad på den franska och den svenska (brukar köpa den franska när jag är i Frankrike, för att träna lite franska).
Det är väl ingen höjdartidning, men ack så avslappnande ibland. ;) Nu var det längesedan jag köpte den, men att det är mycket reklam vill jag nog minnas... men jag vet inte... jag orkar inte bry mig. Det är ju mycket reklam tidningarna lever på, så jag ser inte direkt några konstigheter i det. Det finns ju tidningar med bättre kvalitet och längre och mer seriösa texter. Sedan finns det dessa lättsamma som är sköna att bläddra i... Skönt med variation. ;)
Min syster brukar köpa Cosmopolitan så jag har bläddrat i den svenska varianten både en och två ggr. Den är som du säger ingen höjdare men inte heller riktigt lika hemsk som sin argentinska systertidning. Och framförallt är den inte fylld med så stor andel reklam för just plastikkirurgi.
Visst har du rätt i att det finns många tidningar som utgörs av stora annonser. ELLE är ju ett annat exempel. Personligen gillar jag inte tidningar med så mycket reklam. Utgörs hälften av sidorna i en tidning av reklam så borde man ju åtminstone kunna hålla ett något lägre pris än konkurrenterna med mindre reklam, tycker jag. Dessutom är det jobbigt att bläddra när var och varannan sida upptas av reklam.
Men visst har du rätt i att det ibland är trevligt och avslappnande att bläddra i blaskor : )
Just det, plastikkirurgin. Glömde kommentera det! Det skrivs det ju inte alls om på samma sätt i den svenska versionen, det har du rätt i. Vad förvånad jag skulle bli om jag plötsligt fick en massa reklam om det...
Men numera finns det ju svenska tidningar med reklam för bröstförstoring och sånt. Eller det kanske har funnits ett tag? Jag brukar reagera på deti alla fall.
Ja, Johanna. Du har nog tyvarr ratt. Jag vet att jag ocksa har satt reklam for brostimplantat i nagon svensk tjejtidning. Annu inte i lika stor utstrackning som i argentinska Cosmopolitan men anda en beklaglig utveckling.
Jag har knappt läst svenska Cosmopolitan bara bläddrat i den i något väntrum på sjukhus eller liknande än mindre läst någon utländsk variant. Egentligen svårt att kommentera själva tidningen då men har en känsla av att plastikkirurgi är större i många länder i Latinamerikan än i Sverige. För dom som har råd alltså. Men jag kan ju tycka att man kanske borde fokusera mer på du duger som du är , bli nöjd med ditt utseende och liknade istället för hur man ska operera sig. Jag är väl inte emot skönhetsoperationer men tycker det är beklagligt att så många unga vill operera sig. Själv skulle jag inte vilja göra det.
När det gäller svenska tidningar har jag för mig att det finns en gräns för hur stor andel reklam dom får innehålla. Fast den gränsen är nog ganska generös för jag kan också tycka att en del tidningar innehåller irriterande mycket reklam. Artiklarna försvinner ju liksom bland all reklam om det blir för mycket. Samtidigt vet jag att tidningarna lever på reklam , det är ganska små summor dom får in på att sälja lösnummer och prenumerationer i jämförelse.
Therese, visst har du rätt i att plastikkirurgi är betydligt vanligare i en del latinamerikanska länder än i Sverige.
Argentina hör till de länder på kontinenten där det är som mest populärt att besöka kirurgen för att få det ena eller det andra fixat..
När det gäller gratistidningar som metro så har jag absolut inga problem med att det är så mkt reklam men tidningar som tex ELLE som hör till de dyrare tidskrifterna..där kan jag faktiskt bli lite irriterad när tidningen är tjock som en mindre bok men har reklam på var och varannan sida. Tycker det lite är att lura konsumenterna. Man tror att man köpt en tidning med mkt inehåll men i själva verket består hälften av sidorna av reklam.
Skicka en kommentar