Chiles conquistadorer

Den första europé som gick i land i det som idag är Chile var portugisen Fernando de Magellanes, utsänd på en jordenrunt-expedition av den spanske kung Carlos I. Magallanes upptäckte det sund som som förbinder Stilla havet med Atlanten och den 1 november 1520, det datum som i chilenska historieböcker markerar upptäckten av Chile, döpte den portugisiske sjöfararen sundet till Estrecho de Todos los Santos. Namnet kom dock senare att bytas ut för att uppkalla sundet efter dess upptäckare.
Fernando de Magellanes må ha varit den första europén att beträda chilensk mark, men han var inte mer än en tillfällig besökare och försvinner ur Chiles historia lika snabbt som han dök upp.

Diego de Almagro


En personlighet som har gjort ett större avtryck i landets historia är Franciso Pizzaros vapendragare vid erövringen av Peru, Diego de Almagro. Gräl om fördelningen av de rikedomar spanjorerna funnit på peruansk mark ledde till en brytning mellan Pizzaro och Almagro. Den äventyrslystne Almagro, som hört rykten om att ännu större skatter gick att finna längre söderut beslöt sig för att leda en egen expedition på jakt efter det åtråvärda guldet. Expeditionen som bestod av omkring 500 spanjorer, 100 svarta slavar och cirka 10.000 indianer färdades över den bolivianska högplatån och längs Titicacasjöns strandkant för att slutligen korsa Anderna.
Beslutet att korsa Anderna visade sig vara ödesdigert för stora delar av Almagros expedition. På nästan 4.000 meters höjd var klimatet hårt och nattkylan sträng. Bristen på mat, sömn och rätt utrustning för att korsa Sydamerikas största bergskedja ledde till stora förluster i människoliv. Legenden säger att soldater satte sig ned för en stunds vila för att därefter aldrig resa sig mer, de frös ihjäl.
För att försöka undvika ett ännu större nederlag beslutade Diego de Almagro att skicka en mindre grupp i förväg för att söka hjälp av lokalbefolkningen. I Valle de Copiapó träffade de utsända männen på en spanjor vid namn Gonzalo Calvo Barrientos som tack vare sin kännedom om området och kontakter med lokalbefolkningen lyckades rädda den misslyckade expeditionen. Efter nio långa månader nådde Almagro Valle de Copiapó den 21 de mars 1536 och tog området i besittning för den spanska kronans räkning. Almagro lät uppföra ett läger från vilket han skickade ut ett flertal expeditioner för att utforska landet. Efter konfrontationer med mapucheindianerna och ett resultatlöst sökande efter guld gav Almagro besviken upp. Samma år som den guldletande conquistadoren når Chile beslutar han sig för att vända tillbaka till Peru där han gör uppror mot Pizarro. Istället för att våga sig på att korsa Anderna färdas man genom Atacamaöknen som visar sig vara minst lika ogästvänlig som bergskedjan.

Näste man att bege sig av till Chile är Pedro de Valdivia. I Peru ber han Pizzaro om tillstånd för att leda en egen expidition vilket han också får år 1539. Att samla ihop frivilliga till expeditionen visar sig dock vara svårt. Efter Diego de Almagros misslyckande ses Chile som en ogästvänlig region som inte har spanjorerna något att erbjuda. 1540 avtågar expeditionen med alltför få deltagare. Lyckosamt nog för Valdivia stöter man under färden på conquistadorer som har misslyckats i Bolivia och slår följe med gruppen. Expeditionen färdas genom Atacamaöknen och når slutligen Copiapódalen som Valdivia utropar som spansk mark och upkallar "Nueva Extremadura" efter sina hemtrakter. I Chile möter man ett kraftigt motstånd från mapucheindianerna och Valdivia avlider år 1553 i en strid med Chiles ursprungsbefolkning.

Pedro de Valdivia

Chile var ett av de sista områden som erövrades. Den främsta anledningen till att landet lämnades orört så länge var att spanjorernas upptäckarlust inte sträckte sig längre än till de områden som kunde erbjuda dem rikedomar av något slag. Den förste europé som nådde Chile hamnade där mer eller mindre av en slump medan Diego de Almagro lockades dit av rykten (om än felaktiga) om guld.