Upprörda känslor
Chiles president Michelle Bachelet gjorde idag sitt första officiella uttalande efter Augusto Pinochets död. Presidenten uttryckte sitt ogillande över den polarisation som ex-diktatorns död gett upphov till och uppmanade chilenarna att se framåt.
Samtidigt som en av de flera mässor som hålls vid Escuela Militar i Santiago för att ta avsked av Pinochet pågick, lät sig representanter från olika högerpartier intervjuas av TV. De sade sig vara indignerade över att Pinochet inte får någon statsbegravning och menade att regeringen genom detta beslut ignorerar det faktum att Pinochet har varit landets president och suttit vid makten i 17 år.
Men inte alla är missnöjda med presidentens beslut. Isabel Allende, dotter till Chiles störtade president Salvador Allende stödjer regeringens beslut att inte låta ex-diktatorn föräras med en statsbegravning. Även Isabel Allende uttryckte sin sorg över att de rättsprocesser som påbörjats mot Pinochet nu aldrig kommer att få något avslut.
Att Pinochet endast får en militärbegravning innebär att man inte utlyser landssorg och istället för att presidenten närvarar vid begravningscermonin kommer försvarsministern att delta. Pinochets yngste son, Marco Antonio Pinochet som titt som tätt syns i rutan och tycks vara familjens talesman avböjde denna som han kallade det "hycklande gest" från regeringens sida då hans far inte får den statliga begravningen som familjen anser honom ha rätt till.
Marco Antonio Pinochet ber om förståelse och respekt för familjens sorg men vart är hans förståelse och respekt för de över 29.000 arresterade och torterade (varav 87 var barn) och de över 3000 människor som försvann och/eller mördades under Pinochets regim?
2 kommentarer:
Precis! Visst kan jag förstå att familjen sörjer och att det säkert kan vara stötande för dem att människor firar Pinochets död, men med tanke på de grova förolämpningar familjen Pinochet, i synnerhet Marco, under åren har slängt i ansiktet på diktaturens tusentals offer, så skiter jag ärligt talat i det just nu.
Tack för en bra blogg, förresten! Guld värt att läsa inlägg från någon som befinner sig i Chile just nu.
Egentligen tycker jag väl också att det är lite osmakligt att fira någons död men då man ser till det avtryck Pinochet satt i Chiles historia är det ju ytterst svårt att förhålla sig likgiltig. Jag har också förståelse för att familjen vill sörja i fred men samtidigt som de säger sig vilja göra detta klagar de över att fadern inte får ngn statsbegravning och passar på att ondgöra sig över den "politiska förföljelse" som fader utsattes för. Då talar de inte längre om sin far som privatperson utan som politiker vilket jag tycker går lite stick i stäv med önskan om att få "sörja i fred"
Tack för berömmet förresten! Detta är ju så spännande att det knappast går att låta bli att skriva om det.
Skicka en kommentar