Konsumtionshysteri
De första dagarna jag var i Chile och gick in i en affär för att handla ett par skor frågade expediten om jag ville betala "en cuotas". Jag hörde/fattade inte vad hon sa men dum som jag är nickade jag förstås ändå. Snart förstod jag dock att det hon hade frågat var om jag ville köpa skorna på avbetalning. Eftersom jag är svensk ville jag givetvis inte köpa ett par vanliga och inte alltför dyra joggingskor på avbetalning. Men hennes fråga var definitivt befogad för vore jag chilenska hade mitt svar troligtvis varit ja. Är det något som förvånar mig i detta avlånga land så är det folks förkärlek till att handla på avbetalning. I Sverige delar man givetvis också upp betalningen om det handlar om ett större inköp, kanske vill man ha en ny plasma-TV i julklapp och har inte råd att betala hela summan samtidigt. Men svenskar väntar för det mesta med att köpa saker tills de har pengar att handla för, såvida det inte handlar om större köp som hus eller lägenhet.
I Chile kan man däremot gå in på ett apotek och köpa ett paket plåster för 20 spänn på avbetalning. Denna inställning till pengar och shopping förefaller mig väldigt märklig för den innebär också att de flesta chilenare är skuldsatta långt upp över öronen. Man handlar för pengar man ej har, pengar som ej finns. Och när man får pengar går de oavkortat till att betala t.ex. gamla plåster som man har skuldsatt sig för.
Själv tror jag att detta underliga fenomen är starkt sammanlänkat med vad K och Sukha nämnde i en kommentar til ett inlägg; en ständig strävan efter att upprätthålla en levnadsstandard som man ej har råd med men som sänder ut signaler till omgivningen om att man är en välbeställd jäkel.
Själv kommer jag aldrig att kunna förstå varför man köper onödiga lyxprodukter på avbetalning istället för att spara och vänta tills man har råd att köpa dem.
Men så är ju Chile verkligen ett förträffligt land för här kostar nödvändigheter som cigaretter och sprit nästan gratis medan ett läkarbesök eller en universitetutbildning kostar fantasisummor.
7 kommentarer:
Kan inte låta bli att tänka på alla som köper julklappar på krita. Det har stått mycket om det i tidningarna hemma på sista tiden. Det är sorgligt att folk är beredda att skuldsätta sig över öronen för att inte "vara sämre än grannen". Kan kanske inte jämföras med ett vrålåk på infarten, men ändå...
Håler med Pumans dotter , tror att det har blivit vanligare i hela världen. Iallafall den rika delen av världen att handla på krita. Man "måste" ju ha så mycket och dyra saker. Konsumtionshysterin blir tyvärr bar värre och värre. Asurt
Pumans dotter; Ja, det ar verkligen synd att julen numera endast gar ut pa att handla ihjal sig. Ar faktiskt ganska skont att slippa det i ar nar man inte ar hemma far jag saga.
Therese; Du har sakert ratt i att det inte bara ar i Chile som folk dras in i konsumtionshysterin men har har de verkligen fort det till en annan dimension.
Skont att man i Sverige inte kan handla shampoo och tenniskor pa avbetalning iaf.
Har man ett kort med Kredit (Visa)(Mastercard) så kan man även i Sverige handla shampoo och tennisskor på "avbetalning" :) Brukar vara en månadsbundenavgift sedan ifrån kortets sida.
Annars har vi USA där det också går att handla i princip vad som helst på kredit. Och affärerna ger kreditkort till höger och vänster, nästan vill vem som helst. :)
Konsumtionens vagga...
Anonym; Att man även i Sverige kan handla på avbetalning var mer än jag visste. Själv gillar jag inte att handla med kort överhuvudtaget eftersom det känns mer konkret att betala med "riktigta" pengar. Känns som jag har större koll på hur mycket jag gör av med då.
Fast Chile är kanske mer likt USA i det avseendet, för att handla på avbetalning är mer en del av kulturen.
Jag tänkte att jag skulle kommentera, men det blev så långt att jag fick göra det till ett eget inlägg på min blogg istället :)
God jul.
Minns när jag jobbade i klädaffär London där ALLA har VISA med kredit. Tjejerna jag jobbade hade t ex 800 pund i kredit. Då köpte dom upp det. När lönen kom så betala dom av krediten och började om på ny kula. En kompis till mig berättade att typ ALLA gjorde så och därför var ju varenda jävel skuldsatt kan man ju säga. Folk kan inte hålla i pengarna utan ser krediten som sina pengar. I England verkar det ha gått lite till överdrift och banken ger mer än gärna ut kredit eftersom dom tjänar på det. Jag vill inte ens ha kredit på mitt kort. Farligt, farligt.
Skicka en kommentar