26.7.08

Vart tog tiden vägen?


Det är märkligt hur dagar, veckor och månader bara går upp i rök.
Tiden är flyktig och desto äldre jag blir, desto snabbare tycks den rinna mellan mina fingrar. Speciellt sedan lillprinsen kom till världen.
Någon som för bara ett par månader sedan inte var mycket mer än ett litet paket som togs om hand om har plötsligt utvecklats till en person med egen vilja, önskningar och krav på tillvaron. Han finner sig inte längre villigt tillrätta i babysitern eller vagnen utan spjärnar emot för allt vad han orkar när det inte passar.
Från att vara liten som en myra (nåja, inte riktigt men nästan) till en riktig praktbebis på bara ett par månader. Ett halvår är en lång tid, ja faktiskt ett helt liv för min bebis.
Själv känner jag mig fortfarande som ungefär samma Nadia jag var för tio år sedan, den enda skillnaden är att jag nu undrar vart tiden tog vägen

6 kommentarer:

Anonym sa...

Vilken oerhört söt liten sak! Och visst är det när det finns barn i närheten som man märker hur tiden bara rusar iväg...

Sara sa...

Nino hermoso! Han är ungefär lika gammal som min systerson, som jag tycker är enorm nu!

Pumita sa...

Du har väl inte tid att titta på klockan när du sitter och beundrar honom. ;)

Thérèse sa...

Vilken söt liten kille. Jag håller med , känner mig också ungefär som samma person som jag var för tio år sen men när jag tittar på mina barn ser jag att tiden verkligen rusar iväg.

nina sa...

Han är verkligen helt otroligt söt!

Och visst går tiden fort. När man var liten var ett sommarlov en hel evighet, nu hinner man knappt med sig. Jag tror t.ex. att jag fortfarande är 20 ungefär och blir förvånad varje gång nån gammal klasskompis får barn. Sen kommer jag på att vid 28 är det inte så konstigt ändå... :-)

Nadia sa...

Barajagjohanna: Javisst är han söt?!

Sara: Lillprinsen växer så det knakar hela tiden, det går otroligt fort!

Jag får lite samma känsla som när jag tittar på gamla kompisars småsyskon. Personer som man minns som 6-7åringar är plötsligt (nästan) lika gamla som en själv.

Pumita; Jodå, ibland finns det tid till reflektion också ;)

Therese: Det är lite konstigt att känna sig mer eller mindre likadan som man gjorde för tio år sedan trots att så många århar förflutit

Nina: Sommarlovet är ett alldeles ypperligt exempel på hur mkt fortare tiden går när man är vuxen. jag har också minnen av sommarlov som var oändligt långa.