Ett delat Chile

Augusto Pinochet med hustrun Lucía på sin 91-års dag. Bilden är ca två veckor gammal.

Så har den då infunnit sig till sist. Dagen vars ankomst chilenarna måste varit medvetna om men som få kunnat föreställa sig. En av Sydamerikas genom tiderna grymmaste diktatorer har avlidit.
Augusto Pinochet har kastat en lång och mörk skugga över sitt lands historia även efter sin avgång år 1990. Trots att han inte har haft någon reel makt på många år är hans inflytande i samhället fortfarande starkt. Och kanske har hans död mer än något synliggjort detta. För Chile var i går ett delat land. Då nyheten om att den före detta diktatorn Augusto José Ramón Pinochet Ugarte avlidit efter en hjärtattack klockan 14:15 chilensk tid på ett militärsjukhus i stadsdelen Providencia samlades en stadigt växande skara pinochetanhängare utanför sjukhusetsgrindar. Med flaggor och bilder på sin "tata", (benämning som i Chile används på ett kärleksfullt sätt då man talar om eller till äldre individer av manligt kön. Ungefär: morfar.) skrek och grät de tröstlöst som om det rörde sig om en bortgången nära släkting. Somliga av pinochetanhängarna var inte särskilt roade av att bli störda av pressen i sitt sörjande utan började kasta flaskor fyllda med vatten på kameramän och journalister.



Samtidigt som man sörjde "nationens räddare" utanför militärsjukhuset var det feststämning vid samlingspunkten Plaza Italia där pinochetmotståndare med chilenska flaggor och bilder på försvunna anhöriga korkade upp champangeflaskor. Framemot eftermiddagen hade omkring 5000 personer i alla åldrar samlats kring Plaza Italia till en fredlig demonstration. Tyvärr urartade demonstrationen längre framemot kvällen då en mindre skara pinochetmotståndare samlades utanför presidentpalatset. Chilensk polis använde vattenkanoner och rökbomber mot demonstranterna som svarade med att kasta sten och andra tillhyggen som gick att finna på gatan tillbaka. Något som är värt att notera är att medan den fredliga demonstrationen vid Plaza Italia samlade både gamla och unga av bägge könen så syntes mest unga män vid den urartade demonstrationen framför presidentpalatset vilket fick åtminstone mig att undra om de egentligen var ointresserad av diktatorns död och bara tog tillfället i akt att få kasta lite sten på polisen. Den första som greps under eftermiddagen var dock inte någon stenkastande vandal utan en 45-årig kvinnlig pinochetanhängare som försökte hissa flaggan utanför militärsjukhuset på halvstång vilket är olagligt då endast presidenten har befogenhet att utlysa landsorg.

Pinochet avled omgiven av sin familj. Hans dödsdag råkade sammanfalla med hustrun Lucía Hiriarts födelsedag, och som en ödets ironi var det också de mänskliga rättigheternas dag. Kort efter ex-diktatorns död började man diskutera huruvida han skulle få en statsbegravning eller ej. Pinochet själv hade önskat en statsbegravning liksom hans familj och anhängare. Många ställde sig frågande till vilket beslut Chiles president Michelle Bachelet skulle ta, Bachelet utsattes själv för tortyr under diktaturen i det ökända fängelset Villa Grimaldi. Efter att presidenten sammanträtt med representanter ur regeringen kom beskedet via en minister. Pinochet får en militärbegravning och någon landssorg utlyses ej. Viktigt att hålla i minnet är att Pinochet faktiskt utsågs till armechef av Salvador Allende och den före detta diktatorn får alltså den begravning som anstår honom i egenskap av före detta armechef.
Pinochets kropp befinner sig nu vid Escuela Militar, en militärinrättning här i Santiago där man under dagen kommer att hålla flera mässor för att ge allmänheten en chans att ta farväl av sin tata. Nyhetsbilder från tidig morgon visade hur folk tillbringat natten utanför Escuela Militars portar för att vara säkra på att inte gå miste om en plats i mässan. Marco Antonio Pinochet, son till den avlidne intervjuades och talade om sin besvikelse över att den "politiska förföljelsen" av hans far aldrig upphörde. Det han refererade till var naturligtvis de många anklagelser för brott under diktaturen som man på senare år börjat granska. Ett av de nyligen uppkomna fallen gäller utländska bankkonton i vilka Pinochet samt fyra av hans barn tros ha placerat pengar som de roffat åt sig ur den chilenska statskassan. Trots alla de brott som begicks under diktaturen blev Pinochet aldrig åtalad. Han fick aldrig chansen att försvara sig mot de många anklagelser som riktades mot honom som politiker samtidigt som hans offer aldrig fick tillfälle att möta honom i en rättssal och förklara den smärta de upplevt. Bland de festande pinochetmotståndarna på Plaza Italia igår sade sig många vara glada samtidigt som de kände sorg över det faktum att döden nådde den f.d diktatorn innan rättvisan.
Det är svårt att som svensk föreställa sig hur stort stöd Pinochet faktiskt har i Chile, uppskattningsvis skulle jag gissa att ungefär hälften av chilenarna är tacksamma mot pinochetregimen för det ekonomiska underverk den åstadkom. Något annat som är svårt att begripa är den totala brist på nyanser och objektivt seende som råder då det gäller Pinochet. Pinochetanhängare avgudar den före detta diktatorn för att han räddade Chile från kommunismen och skapade ett modernt samhälle, samtidigt väljer de att ignorera de brott som begicks under diktaturen och det faktum att andelen fattiga under Pinochets regim ökade kraftigt trots den ekonomiska tillväxten. Medan man på kanaler som BBC och CNN rapporterade om Pinochets död och talade om honom som "före detta diktator", valde man i chilensk media ett mer neutralt språk och omnämnde honom som "Ex-general" eller "Ex-presidente.

Det kommer onekligen att bli spännande att se vad som händer under de närmsta dagarna. Kanske kommer Chile nu äntligen finna frid och se framåt då Pinochets död trots oavslutade rättsfall oavvisligen innebär ett definitivt slut.