Att komma hem

Staty vid Plaza de Mayo

Så var man hemma igen och jag som avskyr kyla och hade glatt mig över att åka hem till ett relativt varmt och snöfritt Sverige insåg snabbt att jag valt fel hemkomstdatum. För när jag återsåg min hemstad var gator och byggnader täckta av ett tunt lager av vit pudersnö. En obehaglig kyla trängde sig igenom min tunna kappa och in under huden vilket genast fick mig att huttra och längta tillbaks till Santiagos värme.

Det kändes märklig att åter vara hemma. Så långt bort från Chile och en annan verklighet efter bara ett dygns resande. I minnet vårdar jag fortfarande mina upplevelser i Argentina, inser att jag ligger lite efter och inte riktigt har hunnit berätta klart om min resa till Buenos Aires. För jag blev galet förtjust i Argentinas huvudstad och försöker att hindra minnena från att förblekna genom att vårda dem ömt, betrakta mina inhandlade fynd och i sinnet planera inför nästa resa.
Sista dagen i Buenos Aires tog jag en promenad till Plaza de Mayo, torget som mest är känt för att det under flera årtionden var den plats där ”de galna mödrarna” demonstrerade för sina söner och döttrar som försvunnit under militärdiktaturen. Plaza de Mayo är en populär samlingspunkt för demonstranter överhuvudtaget. Själv blev jag dock lite besviken efter att ha betraktat souvenirförsäljare och duvor en stund. Kanske hade jag väntat mig något mer, att torget skulle vara mer storslaget och praktfullt. Men det visade sig bara vara ett vanligt…torg.
Desto roligare var promenaden hem från torget då jag tog en fika på ett närliggande café och träffade en trevlig argentinska, boendes i Spanien som jag sedan slog följe med under resten av dagen.
Tyvärr ligger Buenos Aires långt bort från Sverige men har man ändå vägarna förbi Sydamerika och gillar storstäder får man bara inte missa Argentinas huvudstad. Jag hade inga särskilda förväntningar då jag anlände men insåg då det alltför snart var dags för avresa att jag funnit en ny favoritstad.

Plaza de Mayo som bara är ett vanligt torg.