18.1.07

Miracle in the Andes


Minns ni filmen Alive? En hollywoodproduktion som i vanlig ordning var "based on a true story" och där samtliga karaktärer trots att de var uruguayaner talade en perfekt engelska.
Alive förtäljer förövrigt historien om hur ett gäng unga rugbyspelande uruguayaner råkar ut för en flygplanskrasch i Anderna där de på grund av de ogästvänliga förhållandena snart ser sig tvugna att gnaga på sina avlidna kamraters lemmar och ben för att överleva.
Jag vill minnas att filmen egentligen inte var särskilt bra utan snarare rätt medioker. Detta till trots kunde jag inte låta bli att fascineras av den spännande och dramatiska berättelsen, och att hetingen Ethan Hawke fick axla rollen som filmens hjälte gjorde ju inte heller saken sämre.

Naturligtvis kan jag inte låta bli att tänka på flygolyckan i Anderna varje gång jag själv färdas över denna mäktiga bergskedja. Sist jag företog mig denna resa tänkte jag lite extra på de unga, rugbyspelande uruguayanerna. Detta eftersom den reselektyr jag valde är en nyutgiven bok skriven av Nando Parrado, en idag medelålders herre som är verklighetens Ethan Hawke. Hans berättelse Milagro en los Andes är en detaljerad och gripande berättelse om tiden före flygplansolyckan, om rugbyspelarnas bekväma och bekymmerslösa medelklassliv i Montevideo. Om flygplanskraschen i Anderna och hur Nando Parrado förlorar sin mor och senare även sin syster, vars död istället för att inträffa direkt blir plågsam och utdragen. Nando Parrado berättar också på ett levande och påträngande kusligt sätt om de 72 dagar som tillbringades på berget. Om den stränga kylan och hur han och hans vänner lyckas överleva i Andernas trots att de inte bär något annat än sommarkläder. I boken berättas också om de spänningar och konflikter som uppstår bland de överlevande, hur de tappar modet då de efter ett par veckor via radio hör att sökandet efter planet upphört och slutligen ser sig tvugna att äta av sina döda kamraters kroppar för att överleva i Anderna.
Boken är inte en sensationslysten redogörelse över kannibalism, starkast är författarens egna tankar och den rädsla, frustration och sorg som han tvingas genomleva. Jag kunde inte lägga denna bok ifrån mig förrän jag hade läst klart den sista sidan och funderar redan på att läsa om den då den är oerhört spännande. Milagro en los Andes utgavs först på engelska och orginalets titel är Miracle in the Andes. Jag uppmanar härmed samtliga bloggläsare att kila iväg till närmsta bokhandel och inhandla boken på lämpligt språk. Jag lovar, ni kommer inte att ångra er.

5 kommentarer:

Anna Malaga sa...

Jag hâller med dig Nadia, den här historien är min absoluta favorit, jag âtervänder ofta till den i tankarna. Jag har inte läst boken av Nando Parrado (undrar förresten varför han väntade sâ länge med att skriva den?), men däremot boken Alive, som berättar samma historia i tredje person och som filmen är baserad pâ. Det är en riktig tegelsten, men jag sträckläste den ocksâ.
Helt otroligt att de lyckades överleva, men jag blev särskilt imponerad av ungdomarnas ödmjukhet, sammanhâllning och inre styrka. Parrado har varit i Spanien och gett intervjuer mânga gânger - en beundransvärd person.
En bok som mâste läsas!

Nadia sa...

Historien är verkligen fantastisk och det jag gillar med den är hur han lyckas få ihop det på slutet där han menar att vi alla har vårt eget Anderna. Vihar alla varit med om tragiska händelser och upplevelser och smärtan vi känner är den samma.

I boken skriver han faktiskt om varför han väntat så länge med att skriva den. Några av de skäl han uppger är att han vill att hans fru ochdöttrar som nu är i 20-års åldern skall kunna ta del av hans upplevelser, samt att han upptäckt att hans historia berör så många människor. Dessutom menar han att den bok du nämner inte gav en rättvis bild av händelserna och målade upp en del personer i ett ofördelaktigt sken.

Om jag hade befunnit mig i samma situation hade jag nog helst av allt bara lagt mig ned för att dö. Deras uthållighet och styrka så som den beskrivs i boken är verkligen imponerande. Köp boken!

Pumita sa...

Jag ska! Frågan är väl bara när jag ska läsa den. ;)

Nadia sa...

Pumans dotter: Svaret borde vara; nu! med en gang!

Pumita sa...

OK. ;D